V-ås
Sitter just nu i Västerås igen. Har varit här sen tisdag eftermiddag. Var på is både igår och idag. Fan va skoj det är!
Kom just hem efter att ha fixat diverse saker till min avresa mot usa. En himlans massa pappersarbete ska skickas in och ett visum måste fixas. Men de löser sig sa han som sket i vasken =D
Lär sova om jag ska orka upp och gå imorrn. Pusss
Jag, Bengan och Thuresson försvarade de svenska färgerna på en karaoke bar i Nashville. Abba med Mamma mia blev låten vi startade upp med, självklart omedebar succé!
The roadtrip of life
8 dagar har passerat sen mitt senaste avtryck i denna semesterpåverkade blogg. Senast var jag Uppsala där dimman just hade lagt sig från fredagens festligheter. Samma dag bröts järngänget upp efter cirka 10 dagar av ständiga aktiviteter. Det hanns med allt mellan himmel och jord på vår superspontana glädjeresa. Nattliga bad i Gävle, Mingel med amerikanskor i Stockholm, Bilsovande i Västerås och myskväll i Enköping.
Så vad vet ni då om detta energiknippe av pojkar som reser land och rike runt för att lysa upp er vardag? Ni som stött på dem under de två senaste veckorna vet nog allt som behövs vetas men för er andra som ännu väntar på er tur kan jag ge ett par rader av information. Det hela började nämligen med att Jonathan "stålmannen" Carlsson sitter och konfererar med er skribent Gibban på msn en onsdagkväll. Jonathan a.k.a Jonte slänger lite löst ur sig att han måste upp till Gävle för att som han säger "fixa lite grejjer". Så fort meningen är avslutad ringer Gibbans Idé-klocka. När den klockan har ringt brukar det vara något stort på gång, som när hjulet uppfans till exempel. Han avslutar snabbt konversationen och hör därefter av sig till sin vapendragare tillika rallychaffis Olof "Bigge12" Hansén. Olof säger i vanlig ordning aldrig nej till ett förslag utan kommer med sina patenterade "jooo jaaa" och "de ska vi nog kunna lösa". Som tur är kunde mitt tränade öra urskilja att Olof den här gången faktiskt nappade på min smått genialiska idé. Sagt och gjort.
Dagen efter packar vi varsin väska, tar med oss en nybränd cd och cruisar upp mot Uppsala. Väl där plockar vi upp Jonte och styr kosan mot Gävle och Pinnmovägen. The rest my friends, is history...
För tillfället sitter jag i Hammarby, en liten by nordöst om enköping. Här händer aldrig mer än vad man själv tar sig för och bristen på saker som händer gör att man lätt tappar suget för att ta sig för att göra någonting. Som ni hör blir det lite av en ond cirkel och det behövs inte sällan en ordentlig spark i arslet för att man ska ta tag i saker och ting. Jag har börjat med min dunderdiet igen. Något säger mig dock att det är en väldigt rolig diet. Denna uppkomna tanke får jag också bekräftad nästintill dagligen då alla som finns i närheten vid mina måltider fnittrar till eller slänger ur sig nåt halvtorrt tonfisk-skämt. Låt gå för det säger jag. Skrattar bäst som skrattar sist era feta jävlar.
Tiden går fort när man har roligt sägs det. Jag tror i och för sig att den går precis lika fort när man har tråkigt också men nu har den i alla fall tickat fram till 13.40 Det innebär att jag måste äta min lunch och därefter göra någonting kreativt. Jag får hoppas ni alla är ute och njuter av det vackra vädret, för det gör inte jag. Istället så kör jag på tänket att gräset alltid är grönare på andra sidan och räknar kallt med bättre väder imorgon. Då kan jag njuta dubbelt imorrn och använda den här söndagen till att följa guds råd och bara gör ingenting, inomhus.
"Live well" (har efter en långdragen rättegång lyckats löst copyright-tvisten för denna eminenta slutfras)
// Lenny Kravitz
Uptown productions
Dagens titel är hämtad från ett företag min gode vän Olof Hansén en gång startade. Företaget hade i dagsläget haft en omsättning på åtskilliga miljoner och Olof själv var om inte geniförklarad så i alla fall på god väg till den titeln. Anledningen att jag skriver i imperfekt-form är just av det simpla skälet att Uptown productions bara är ett låtstasföretag som Olof och hans vän Mats lekte runt med under några av alla de rastlösa månader de spenderade under sina gymnasieår på John Bauer. En ganska tragisk syn kan tyckas när två så kallade "nobodys" drömmer sig bort på det här viset och nästan till den grad att lögnen blir till deras egen verklighet.
Men för mig som känner Olof och Mats är det omöjligt att hysa agg mot eller göra narr av de två pojkarna. En dröm är en dröm och den kan ingen ta ifrån dem..
"Den som lyfter blicken, finner inga gränser"
----
´Sitter för övrigt i Tims nybyggda lya. Här var det livat igår. Minst sagt. Världens galnaste festoman Jacob Schönberg paid for a visit, och det ska han ha all heder av. Kan ha varit sista kvällen med grabbarna innan alla tar tag i sina liv igen nu till hösten. Är tacksam att jag fick vara med även denna gång.
Dagens konstateranden är följande. Kall mjölk kan slå kallt vatten, och att skinnsoffor inte är gjorda att sova i under sommarmånaderna.
Har fått cyber-skäll av master Haugland angående min slutkläm som uppmanar er alla att leva väl. Som om han var först med att mynta det uttrycket..får väl komma på nåt nytt då..hmm..aah nu vet jag.
Hare nice, sörmland är bajs
// Viktor
The way I are
thursday, heavy rain all morning until noon. That just sucks..i took the bike downtown. Had some stuff to do. Nothing really interesting but it had to be done. One hour later im stubbling in the front door soaking wet from my feet up. So what to do, cry or laugh? Since my tears are refusing to show up unless something really serious is going on I have to choose option 2, laughter.
Gotta love that feeling. It brings out a bubblicious sound and makes your whole face turn into a big grin. If you're lucky it can stay that way for a whole lot of minutes. I find myself laugh a lot more when im tierd, hungry and have lack of energy. I won't complain though, i know some people that goes in the complete other direction, grumpyness, anger and a simple feeling of hate towards everything and everybody.
Well well. A lot o jibberish on a foreign language...i'll finish it off with a short poem, just to really make your day:
"Time flies, no more lies,
roll the dice, and pay the price"
Uppryckning AB
Jag har kommit fram till något. Visserligen gör jag detta mycket ofta och dagligen men då är det ofta mindre allvarliga saker så som att disken inte diskar sig själv och att man blir jävligt svettig om man dansar på krogen.
Nej den här gången har jag kommit fram till något som kommer förändra livet för mig och inte minst för er läsare. Nu väntar ni spänt på att jag ska presentera hur jag har uppfunnit den första teleporteringsmaskinen eller lärt mig att bli osynlig. Nej faktum är att jag helt enkelt ska rycka upp mig. Jag satt här på det berömda "nätet" och glodde runt i lite bloggar som fanns i adresslistan. Just som jag sitter och ögnar igenom inlägg efter inlägg i diverse kända och okända människors liv så inser jag att jag är ganska tragisk. Jag tränar, äter och sover. Visst jag gör en hel del annat skit med folk jag tycker om. Men för varje dag som går känner jag att jag blir mer och mer egoistisk. Det fanns en tid när jag tyckte det var kul att glädja andra och kunde skriva långa uppsatser och sen vara nöjd som aldrig förr av att någon gav mig ett leende i gengäld. På sistone har dessa känslor inte alls funnits i samma utsträckning. Tvärt om har de mer eller mindre förintats av den egocentriske Viktor som alltid sätter sig själv i första rummet och glömmer bort alla de människor som gjort honom glad genom åren. Förmodligen är det just ni som sitter och läser dessa rader framför skärmen samtidigt som ni nickar instämmande. Nog för att det kan anses någorlunda moget att jag insett vart jag hamnat men det känns ändå som att det negativa med att jag faktiskt är här väger över det positiva i min nyss funna aha!-upplevelse.
Det finns alltid folk som inspirerar..inget snack om den saken. För min del är det väldigt varierat. För tillfället är jag inspirerad av min storasyster och min lillebror. Båda är bra på att skriva. Min syster är den jag spenderat hela mitt liv med och trots att jag varit mer eller mindre dum i huvet under min uppväxt så är hon snäll mot mig än idag. Just nu är hon på Malta. Hon flyttade dit bara sådär. Jag vet inte om det bara är någon slags fasad men för mig är hon en person som definitivt förtjänar uttrycket cool. Hon gör som hon känner och säger vad hon tänker. Någon vis snubbe sa en gång att ingen är odödlig men det beror nog på hur man vrider och vänder på det. Och i mina ögon kommer nog min syster så nära odödligheten man kan.
Min lillebror är inte äldre än 17. Vilken ålder va..inte ens myndig. Så vad gör pojkar när dom är 17 år? Själv satt jag väl på msn och sökte bekräftelse från diverse ointresserade brudar eller var i en ishall någonstans och slipade på mina diamantformade kunskaper. Min lillebror gör säkert allt det där också..men när jag tänker på honom så är han bra mycket mer. Han är smart vältalig och målmedveten. Med jämna mellanrum kliver han in i rollen som besserwisser men det får jag se som ett steg i utvecklingen, något som han kommer at vänja sig av vid då den ödmjuka delen av hjärnan kommer ikapp den del som säger "jag har rätt, du har fel".
Han är i alla fall en bra kille min lillebror. Keep up the good work and aim for the stars =)
Så vad kan vi då dra för slutsats av detta nattsvammel? Jo att disken fortfarande inte diskat sig själv och att jag inte får ut mer av livet än vad jag stoppar in. Visst kan man lura till sig en extra cheeseburgare på donken någon gång utan att betala extra. Men då är vi genast inne på ämnet fusk. Något som bara skidåkare cyklister och skanska-anställda använder sig av. Det ska vi diskutera någon annan dag...
Until then, live well...
// Vik the brick
