Ett äventyr i bussen..
Sitter just nu i bussen på väg hem från grannlandet i väst, Norge! Eller sitter kanske är att ta i. Halvligger i en för tillfället bekväm ställning med ryggen mot fönstret och fötter under näsan på Peppe i sätet bredvid. Knepet med bussar är just det här med att sitta bekvämt. Varenda position man testar på som till en början känns helt underbar blir efter cirka 15-20 minuter nästintill outhärdlig. I mitt fall så är det arslet som tar den värsta smällen. Det liksom somnar och smärtar på samma gång och jag kan säga att det finns bättre känslor i livet än denna.
Men efter åtskilla tusentals mil på de kanadensiska motorvägarna har jag fått bukt med problemet. Jag brukar börja med att sitta på sätet längst ut så länge jag känner för de. Sen, i en välsvarvad symbios med min partner på andra sidan gången lägger jag mig ner ungefär som på det sättet jag är positionerad just nu. Efter ett antal timmar, fördelaktligen om det börjat skymma sträcker jag ut ordentligt, lägger datorn på magen och avnjuter en skön film (förmodligen med Will Ferrel i huvudrollen) medans milen paserar förbi utanför fönstret.
Det var lite tankar om hur de kan gå till när man ska åka buss.
Vi har varit i Norge igår och idag. Spelade match mot Comet idag kl två. Torskade med 5-2. Kändes riktigt surt eftersom vi egentligen är ett bra mycket bättre lag. Vi dominerade i första men fick inte tillräcklig utdelning. Jag hade turen på min sida och stänkte upp ett skott i krysset. Nej skämt och sido, jag snubblade in en mellan benen..men dom räknas dom med =) Som lag har vi mycket potential. Vi måste bli noggrannare i bedömningar, spela enklare ibland och sätta dit puckarna. Men det ser bättre ut på många punkter för varje match. Vi sköt mycket idag iaf, det är ett plus. 65 skott. Fortsätter vi på den inslagna vägen kommer puckarna trilla in förr eller senare.
Kan nog vara rätt kul att jämföra min analys som spelare med t.ex en supporters eller tidningens. Folk utifrån är oftast snabba att döma. Antingen har man vunnit och allt är frid och fröjd. Eller så förlorar man och då har laget spelat kasst, alla är sämst och det mesta är fel.
Nåja, det är ju den mänskliga faktorn. Varje gång Bajen förlorar i allsvenskan så blir både jag och Lidas tvärlacka och förbannar det ena med det tredje. Är nog lite tjusningen som supporter. Man får älska och man får hata, inga konsekvenser..
Vad händer här annars då?
Nån inbiten kanske är nyfiken, vad vet jag..bussen är iaf uppdelad i två läger. Vi unga och snygga här fram, och det gamla slitna gardet där bak. Den förlorade generationen född 1984(läs Blomman, Högga, Sudden) har halkat in i baksätet på ett bananskal men verkar lika stolta för det.
Av någon oförklarlig anledning kallar sig det bakre gänget för Vippen(v.i.p). Kanske är det ändå ett slags tröst för att de egentligen insett att deras bästa år ligger bakom dem och att framtiden (vi här fram) kommer farande som ett urspårat ånglok.
Jag sitter på fjärde raden framifrån, till vänster. Framför mig sitter Lidas. Framför honom bara oviktiga personer som coacher, matrialare och en långhårig namn vid namn "Busschauffören".
Brevid mig sitter Peppe. Han förser oss andra laptop-nördar med filmer så att vi får resan att passera. Laptop-gänget innefattar förutom jag, peppe och lidas även Daggen som sitter bakom peppe, framför trappan.
Bakom mig sitter Johan "Nisse" Nilsson. Han glor mest på filmen som visas på bussens tv-apparat men brukar mellan varven slänga fram högerlabben och rycka mig lite i håret. Varför vet jag inte men han brukar alltid skratta när jag tittar bakåt så jag antar att det är en käreksfull gest han håller på med.
Kontrasterna är stora mellan fronten och den bakre delen. Vi här framme surfar på nätet och håller låda medans de i de bakre regionerna dricker kaffe och diskuterar aktierkurserna.
Trots allt, en mycket härlig och gemytlig atmosfär. Slagsmål sker dock med jämna mellanrum. Dessa uppkommer oftast när någon av oss ungtuppar utan lov försöker komma in i vippen. Då säger farbror Bülow stopp och man får utstå ett par tjuvnyp.
Nu har min rumpa nästintill domnat bort och jag måste lämna er. Ni får ha en fortsatt trevlig lördagkväll, det ska i alla fall jag ha =)
Bifogar en icke retuscherad bild på eder skribent tagen för typ 10 minuter sen. Stilig kille de där ;)
"Lyckan är en hållplats mellan alltför litet, och alltför mycket"
Eftersom min nya dator har utrustats med något så fint som bluetooth har jag möjligheten att skicka över lite bilder från telefon. När min hjärna efter 0 millisekunder lade ihop ett och ett kom jag fram till att jag nu kan föreviga ögonblick från mitt vardagliga liv och placera dem här på bloggen.
Sagt är gjort och vi har ett nytt segment (inte att förväxlas med det svenska ordet) i denna redan fläckfria skapelse.
Men som vi säger på Team Sportia, kunden är kung..därför slutar jag aldrig leta efter sätt att göra er mer nöjda på.
Och ja, jag vet att merparten av alla läsare i åldern 16-21 bara är bildkåta jävlar. Men försök i alla fall att läsa några rader ibland. Jag vet att ni förmodligen aldrig läst särskilt mycket i erat liv, ett par kalle anka-tidningar på sin höjd. Men om ni ger det ett försök så kanske ni kan förunnas av det faktum att man faktiskt utvecklas av att läsa mer än bara undertexterna på senaste sex and the city-avsnittet.
Anyhow, här följer lite bilder från den senaste tidens bravader:
Lidde Lidström och jag begav oss till kronhallen för storhandel. En märkbart nöjd David klev ut därifrån med tre fulla påsare med godsaker som nu ligger och frodas i kylen på Ekehjelmsvägen. Notera gärna märket på kasen, självklart sponsrar vi bobcats ;)
Här syns jag och min vapenbroder Tim på en av skolgårdens finfina bänkar. Anledningen till att bilden är togs var den att Tim skrattandes konstaterade skillnaden mellan honom och mig. Jag äter äpple, han röker en cigg. Trots två vilt skilda livsstilar så trivs vi bra i varandras sällskap Tim & Jag. Att vi båda är födda 88 och således är både äldre, snyggare och har mer livserfarenhet än resten av klassen kan nog ha något med saken att göra..
Sist men inte minst vill jag skicka en hyllning till min vän Sofie. Hon flyttade till Uppsala i söndags för att plugga juridik i typ 100 år. Hon lämnade mig här helt ensam, men inte utan att lämna ett litet spår ändå. Den här boken hittade jag under min kudde i söndags morse. Hur gulligt som helst..då blev jag glad kan jag lova =)
Vi har båda vart lite upp och ner på sistone så det är en liten intern grej men en bok om att vara positiv kan nog inte skada för någon. Får ofta höra att jag alltid är glad och uppåt och en sån kommentar uppskattas verkligen. Men även solen har fläckar och då är goda råd dyra.
Fast inte nu längre, är ju bara att ta fram boken, läsa något skönt citat och kännar hur leendet genast återfinner sig på läpparna . Tack Sofie, och lycka till med allt!
"Botemedlet mot kort stubin kan vara en lång cykeltur"
Regnet duggar tätt på min vänstra fönsterruta. Den högra är skyddad av balkongen från lägenheten ovanför.
Himlen börjar så smått skifta från blått till den mer lättigenkännliga gråa nyansen.
Ur min dators halvrisiga högtalare skrålar Jack Johnsons trallvänliga visa "Better together". En skön låt med ett skönt men relativt simpelt budskap. Han tycker det är bättre när man gör saker tillsammans med andra. I det här fallet tror jag han syftar på en kvinna någonstans..helt säker är jag dock inte.
Anlände just hem från ännu en träning. Det är mycket av den varan för tillfället. Tyvärr har jag inte välsignats med tillräcklig talang för att vara någon träningsspelare av rang. Matcher är mer min grej. Därför glädjer det mig att vi spelar mot Frisk / Asker här hemma imorgon. Kl 19.00 börjar drabbningen för den som är nyfiken.
Känner ett uns av hunger någonstans i magtrakten. Dags att äta lite kanske? Sugen på farligkorv och makaroner. Måste vart en hel vecka sen jag åt det nu.
Hur går skolan då?
En fråga som ställs lite titt som tätt. Relativt lätt besvarad om man inte fördjupar sig för mycket och börjar sväva iväg mot invecklade grejer så som schemaläggning och religionskunskap.
En fördel med att vara två år för gammal och haft ett major uppehåll från allt vad skola heter är att man kan läsa lärarna som en öppen bok. Som det här med att man första veckan ideligen ska skriva personliga brev till varenda lärare fullt med ointressant fakta om en själv som man helst av allt skulle slippa att dela med sig av. Till råga på allt vill dom att man utförligt ska beskriva sina mål med den kurs man startat fem minuter tidigare, som om någon utöver möjligen klassens ärkenörd ärligt skulle ha suttit under sommarlovet, studerat sitt schema och därefter spånat på mål och möjligheter med de kurser som väntar under det kommande läsåret.
Kom igen nu lärare, vi vet att ni också bara är lata och inte vill dra igång själva arbetet förräns det verkligen är nödvändigt. Bespara oss gärna båda den bördan. Ge oss ett snyggt muntligt förhör där ni snabbt och lätt kan utläsa intelligensnivån hos de olika klassmedlemmarna och därefter lite snyggt luta er tillbaka och lalla igenom resterande lektionstimmar med redan färdiga betyg hos i stort sett hela gruppen.
Genialisk idé återigen av en för stunden något sarkastisk Gibbs som genast ska sluta driva med det i övrigt så perfekta svenska skolsystemet.
Hade sovmorgon i morse till 9.30. Upptäckte till mitt stora förtret att cykeln inte stod utanför dörren som den brukar vilket ledde till en ovälkommen promenad ner mot skolan. Jag blir sällan irriterad men när jag tvingas gå i en nerförsbacke blir jag faktiskt lite tjurig. Det känns så onödigt och allt jag tänker när jag går där och bromsar in varje steg för att inte ramla framåt är tänk om jag hade en cykel nu, va fort de skulle gå att ta sig ner för backen, tänk om..
Kanske ett udda tankesätt men så är det i alla fall. Lathet är smarthet, can't say that enough.
Såg av en slump att min blogg hamnat i vänsterspalten på en för mig okänd hemsida vid namn www.ikarlskoga.se .
Den finns under kategorin karlskogabloggar. Någt som sätter en viss press på mig eftersom jag skriver om så hemskt mycket annat än just Karlskoga i sig. Kanske får börja flika in med lite kuriosa från vardagslivet här i stan eller något.
Idag på väg upp till tobaksaffären såg jag t.ex den här snubben som sitter och lirar gura lite varstans. Han är riktigt bra och jag var mer än sugen på att bara sätta mig bredvid de andra två gubbarna som agerade sällskap och lyssna ett slag. Tyvärr fanns inte tid till detta, får bli en annan gång helt enkelt.
Idag i skolan bjöds det på sprödbakad lax. Enda problemet var att de glömt sprödbakningen.. besvikelsen hos de hungriga vargarna från Hp3 gick inte att ta miste på. Med betongkepsen på och tårfyllda ögon styrde vi kosan mot stan och åt lunch på en av de lokala restaurangerna istället. Inte så mycket för att vi inte gillar lax utan sprödbakningen utan mer i protest antingen mot matsalspersonalen som spelat oss ett spratt eller den ansvariga på skolmatsedelstryckeriet som i det här fallet gjort en oförlåtlig blunder...
Höjden av ensamhet
Är det bara jag i hela världen som brer mackor med vänsterhanden?
Usain Bolt
Walk Hard
Yo yo yo!
Jag känner en trött kille, Viktor Fred Gibbs Sjödin heter han.
Sitter i Dave Lidströms ena fåtölj, den högra, och kämpar för att hålla mig vaken. Till vänster om mig sitter Peppe med sin laptop, och till vänster om honom sitter husägaren själv, även han med en bärbar dator i knät.
I synkroniserad stillhet stirrar vi in i varsin blänkande datorskärm utan att yttra så mycket som ett ljud till varandra. Detta är inte på något sett ett bevis på osämja mellan dessa tre musketörer utan snarare ett bevis på en svårförklarad vänskap och tillit som är svår att förstå för den som inte är har upplevt det med egna ögon.
Det enda som hörs i rummet är smattrandet av fingrar på tangentbordet och då och då en rykande svordom när de mobila bredbanden strejkar eller en hemsida har laddats för långsamt.
De tre grabbarna är relativt slutkörda efter dagens pass. Först hård is, sen hård fys. Jobbigt, men bra =)
Vi kom hem från Borås kl 2 i natt. Torsk med 2-1 där nere. Vi måste börja lira lite enklare och rakare om du frågar mig. Men de löser sig med tiden. Fick några byten i tredje, kändes hur kul som helst. Fick in en fin tackling också, bara att ösa på nu.
Upp vid halv nio i morse och bege mig till skolan. Var riktigt tungt. Kallt och jävligt i lägenheten också. Snoozade ett antal gånger innan ja käka en tallrik gröt och rullade de 15 sekunderna ner dit..
Ny dag imorrn också har jag för mig..japp, kollade kalendern och de va minsanna fredag imorrn. Får se vad den för med sig.
Nu klappar ögonen igen här vilken sekund som helst...
Later skater
Augustikväll
Ladda ner plattan omgående. Eller jag ber om ursäkt, gå till närmaste skivbutik och lägg ut 150 färska kulor på den här dyngfina skivan.
Anledningen till att jag blivit mjukis och lyssnar på ett helt album med en liten fjantig sydstats-tjej är ganska enkel. Aldrig tidigare har jag tyckt att en artist gjort en hel skiva skön, men den här är faktiskt riktigt bra.
Peppe kom idag fram till att vi måste lyssna mer på våra mp3-spelare. Ett jävligt underskattat litet verktyg som fungerar "lika bra till vardags, som till fest"...vilken reklam kommer den där jingeln ifrån föresten, någon som vet?`
Hade en rätt go dag i skolan idag. Första skoldagen och allt. Vet inte om man borde känt pirret i magen eller något sånt men det lyste i alla fall med sin frånvaro idag, kanske dyker upp senare...not.
Började med nån slags formell invigning i aulan där rektor Carl drog till med en skrämselhistoria om hur det kan gå om man skolkar för mycket. Efter det följde klassråd med femton spaltmeter information av den sorten som går in genom ena örat och ut genom det andra. Försökte förgäves styra upp mitt schema med min smått vilsne men ack så rare handledare Bert under detta klassråd. Det enda jag fick ut av det var en hänvisning till tidigare nämnd rektor Carl dit jag begav mig med lätta steg.
Efter cirka en timmes hattande fram och tillbaka på datorn med scheman, poäng och kurser var så mitt specialutformade program så gott som klart. Saknas gör endast 50 snabba pinnars om jag kastar in någon gång i min ovissa framtid. Vajjert tänkte jag och begav mig mot lunchlådan!
En timmes intensiv Rättskunskap nalkades efter den aptiliga lunchen bestående av överkokt pasta med en utsökt men något skinkfattig skinksås. Pratkvarnen Anna gjorde det hon är bäst på, nämligen att just prata, pladdra, snacka, diskutera, dra halvtorra norrlandsskämt, och så vidare...ja gillar't dock. Bättre en lärare me glimten i ögat än en torr jävel.
Har varit riktigt skoj att träna den här veckan. Har lirat me Peppe, Tobban och Linus i en av de blå linorna. Duktiga som fan är dom vilket underlättar för en själv. Är mycket tacksam att jag fått den chansen =)
Imorgon gäller följande:
Skola vid 08.05.
Träning 11.30
Avfärd 12.45
Ett antal timmars mobilt surfande och filmtittande på bussen me världens bästa grabbar.
Matchstart 19.00
21.30 - förhoppningsvis segerjubel.
Hemresa med mycket skitsnack och lite deeptalk.
Hemgång - Sänggång
Ska skaka liv i Sofie här nu.
Good night to you all
Fika-vm
Hej hopp!
Fick ett sms från Fanny som undrade om vad de va för snack om flytt i ett tidigare inlägg. Sen såg jag en blogg där det stod att jag hade tankar på att lämna staden. Det beror väl lite på hur man ser de. Flytten jag skrev om var bara ungefär 400 meter från där jag bor nu. Så det är ingen direkt omställning. Lite större och lite mer utanför stadskärnan bara.
I samma blogg var lite tankar nedskrivna om att jag var på väg bort och såna grejer. För egen del hoppas jag verkligen inte det. Jag trivs hur bra som helst och gillar allt i den här staden, förutom en sak. Rykten! Det är verkligen en återkommande sak här i Kga. Man hör rykten om allt och alla. Oftast tagna ur luften eller berättade av en kompis kompis som känner nån som har en farsa som jobbar me nån snubbe, typ.
Sånt har jag aldrig gillat och kommer nog inte börja tycka om heller. Vare sig det handlar om mig eller något annat. Det är skönare med raka puckar och högt till tak.
Men men, kga verkar vara lite ryktesskadat och kommer kanske så förbli.
Imorgon har vi bortamatch mot Borås. Återigen är jag 13e forward. Klart man alltid vill spela men de är inget som bekymrar mig så mycket. Vi är många bra forwards i laget och man måste förtjäna sin speltid. Jag vet vad jag kan och en vacker dag får jag chansen, och då tar jag den. En sak man lärt sig genom åren är att olika personer tycker olika om en, så är det bara. Man kan inte vara älskad av alla.
Men jag är en bra hockeyspelare och när jag behövs så är jag redo =)
Dessutom spelade vi så mycket matcher i USA att lite träning här hemma nog inte kan skada.
Säger som Saul L. Miller sa till oss i Portland. "Use it, or it uses you"
Ska gå ner och möta upp Lidas och Peppe på melkers nu. Vankas fika nu igen. Dom två är fan galna i de där. Personligen så är det ingen höjdare. Men en loka ska nog kunna slinka ner..
På återhörande
// eder Viktor
Tidsfördriv
Hittade en kul bild på min telefon.
Såhär roligt hade jag på rasterna nere på jobbet. Var inne i ett riktigt stim där under ett par veckor. Nån som har koll på vad världsrekordet kan vara i denna sporternas sport?
Positive thoughts
Är också lite splittrad till om jag ska flytta eller inte. Lite olika faktorer spelar in men ja lär väl ta ett beslut här i dagarna.
Imorgon börjar skolan också. Det ska bli kul faktiskt. Träffa klassen igen, käka lite bra lunch och komma upp i tid på morgonen. Bara 23 timmar kvar nu. Måste väl bara gå till handledare Bert och pilla lite me mitt schema så jag kan komma iväg och träna i tid.
En sak ja blir tjurig över är kläder. Dom bara försvinner hela tiden. Jag har kläder på vift i jordens alla hörn och de är inte bra för min garderob. Kollade igenom lite bilder här om dagen och såg mig själv bära minst 7 snygga t-shirtar som jag inte har en aning om vart de befinner sig nu. Helvete.
---------------
Mitt gula hår sitter kvar föresten. De blev ingen rakning i helgen. Får väl ta tag i de där själv i stället..
Ska käka en sväng nu, have a good one! ciaoo
Gibban goes chicken swede
Igår gjorde vi ett helhjärtat försök till att blondera mitt hår. De gick sådär. Trots ideliga varningar från frisören i fråga ville jag absolut att hon skulle blondera barret mitt. Resultatet blev som väntat väldigt gult, men långt ifrån fult. Tvärtom blev de helballt och teorin om att en skönhet passar i allt håller i sig. Jag är helnöjd och alla på plats hade kul åt det hela =)
Ett par gånger till med samma procedur och jag ser ut som självaste Linda Rosing i kalufsen. 
Olympic games
Sitter nere på karlavägen och ugglar för tillfället. Jag och lill-johan kikar fotboll medan ägarinnan till datorn är och moffar mcflurry på donken. Brassarna dominerar för övrigt. Glenn Strömberg är dock lite orolig över Ronaldinho. Tydligen så utmanar han inte på samma sätt som under glansdagarna. Men men, inte ens han är mer än människa.
Några till os-tankar:
Handbollsbrudarnas förbundskapten tabbade sig big time när han kasta in time out kortet, pinsamt.
Dream Team med Lebron James är mina idoler. Tänk att få vara basketlirare. Dom är grymt bra men får samtidigt vara avslappnade och sköna. Avis på dom.
Black people rule.
Michael Phelps är bokstavligen som fisken i vattnet.
52-kilostjejen som slängde upp en stöt på 138kg, fiii fan! Där ligger man efter, minst sagt.
Laterskaters!
Per och Pannkakorna
Sitter återigen hos vapendragare David Lidström och chillar big time. Peppe ligger snett ner till höger och agerar DJ. Just nu ljuder lite mysrockiga stämmor från Dire Straits ur högtalarna. Damp-Davve går och svär över övergivna batterier på den fläckfria mattan. I ena handen en gul liten bordsduk modell gullig och i den andra en lika kanariegul disktrasa, ett mycket välanvänt verktyg här i lägenheten.
Ikväll vankas det degning på hög nivå...Luffen ringde, han skulle springa upp...jo, degning var det ja. Vi ska till och med kamma hem ett antal vuxenpoäng ikväll också. En finfin ostbricka är uppdukad inne i köket. De trodde ni inte om Gibban ;)
Match igår. Torsk 0-2. Resultatet är ju kiss men samtidigt är det skitsamma. You win some, you loose some. Det är inte nu det gäller. Nya tag nästa vecka, VIK på onsdag..kärt återseende för en del av oss ;)
Jobbade en sväng idag. Ni vet den där KSK-aren Per som ja brukar prata om. Idag slog han nytt rekord i dumma historier från sin ungdom. Han lärde mig ett par ungkarlsknep som han själv brukade nån gång på stenåldern när han huserade ensam i en lägenhet någonstans i vårt avlånga land. Det här fick jag lära mig:
¤ Man ska lägga korven i samma vatten som pastan, då kokar pastan aaaldrig över.
¤ I brist på torkskåp och alternativt torkutrymme går det utmärkt att tejpa upp strumporna på väggen. På så sätt torkar de på nolltid, eller?
¤ Om man ska käka gröt och det inte finns mjölk hemma så ska man inte oroa sig för det. Sportdryck går minst lika bra att blanda ner i havergrynsgröten. Smakar bra och är dessutom perfekt för att få igång kroppen.
¤ Den story som tog priset är ändå denna. När Per var yngre var han nämligen ett riktigt snille. På kvällarna brukade han steka pannkakor i stora lass. Men för att slippa äta pannkakorna kalla dagen efter när han skulle förbereda sig för träning kom han på en hejdundrande idé. Per slängde helt sonika upp sina pannkakor på elementet på morgonkvisten och lät dem värmas upp där i sakta mak medan han kunde göra andra bestyr under dagen. När han sedan kom hem var det bara att hiva ner dom på en tallrik och utan förmodad vett och etikett slafsa i sig sina elementsvarma pannkakor och kasta sig iväg för ännu ett givande träningspass.
Bra Perra, du får fyra toasters av fem möjliga =)
Charley horses
I'm back again. Har tagit ledigt några dagar. Festivalen PiP brakade igenom staden och självklart var jag tvungen att närvara på detta event. Allt var tipp topp sånär som på en liten dispyt med en lokal förmåga. Klarade mig undan med en kraftig lårkaka efter en välriktad karatekick. Kändes rätt onödigt av snubben men det är som det är. Shit happens!
I övrigt var Putte en riktigt höjdare. Tensta, Håkan och Teddybears hörde till favoriterna =)
--------------------
Nu har vi gått på is officiellt också. Idag var det dags kl 17.00. En hel del folk var där faktiskt. Det är positivt. Vi körde igång med styrspel och uppspel direkt vilket kändes väldigt positivt. Det är riktigt bra stämning i truppen. Jag är också glad förutom ett förbannat skavsår på höger fotled som vägrar ge med sig. Meeeen, tiden läker alla sår och tills fredagens drabbning ska det nog vara åtgärdat.
Sitter just nu hemma hos Lidas. Han, jag och Peppe har käkat köttfärsås med pastahjul och bränt av två rullar. Skönt som fan att säsongen är igång. Slut på den vilda sommaren, in i isladan och inte komma ut förrän april igen. Dyngnajs som dom säger.
Det vankas träning imorgon förmiddag. Därmed sagt så ska vi slagga gethuvet i åtta sköna timmar nu. Take care everyone, väl mött i nobel!
Tjingeling
Update
Saturday
Ain't got time for this rite now.
Good times
Peace
