Hus i helvete
Oj oj oj! Nu har jag visst trampat på ett par ömma tår. Visste inte att gamla kära VIK support fortfarande läste bloggen men tack och bock för all uppmärksamhet.
Lite synd med alla personliga påhopp. Har aldrig förut hört liknelsen mellan mig och en prinskorv men någon gång ska ju vara den första, hihi.
Kan väl klargöra för den oupplyste att jag hade två av mina bästa år i livet på hockeygymnasiet i Västerås. Det var där jag utvecklades, både som människa och hockeyspelare. Gick i en skön klass, bodde själv för första gången, fick spela med grymma boys som Lidas, Bulan, Mickis, Dennis Persson och inte att förglömma Tomteverkstan med Adi, Okke och Wahla.
Nåväl. Jag hoppas alla vik-are käkar lite pepparkakor under nyårshelgen istället för att härja runt här och ge stackars mig sådan hård kritik. Ni ligger ju trots allt före i tabellen, inte sant? =)
Ändå intressant att ett enda inlägg som inte var sådär harmlöst objektivt som de jag annars brukar skriva kunde röra om så mycket i grytan.
---------------
Idag vann vi mot Växjö. Jävlar va gött! Dom va rätt bleka medan vi fortsatte att köra på och tog hem segern till slut.
Jag var inte nöjd med min insats. Blev lack för att jag förlorade kampen i anfallszon flera gånger i första perioden. Ska inte hända, får inte hända. Fullföljde ändå mina tacklingar och gjorde det mestadels bra på linjen, förutom en gång! Dribblade på den jävla rödlinjen. Less jag blir på mig själv i ett sådant läge. Hjärnsläpp helt enkelt.
Men men, bara att lära sig av misstagen och jobba vidare =)
Imorgon är det fys + is. Sen ledigt fram till den 2a då vi tränar igen.
Gott nytt på er!
Gnällbälte?
Var ett tag sedan jag skrev nu. En känsla av tomhet blandat med panik och insikt har landat hos mig under denna julvecka. Tomheten grundar sig en hel del i en tråkig förlust mot VIK i lördags. Ett lag som inte förtjänar att vinna matcher.
Visst, skickliga spelare. Men dom slänger sig hela tiden, snackar skit och vågar inte stå upp för sig själva.
Jag personligen har ingen respekt för sådana spelare. Not my cup of tea, så att säga.
Paniken bygger på lite skolarbete jag borde göra, brist på pengar och en i allmänhet rätt händelselös vardag.
Tror jag är en man som gillar när det händer saker. I alla fall runt omkring mig. Jag behöver inte alltid hitta på saker, tvärtom, men det måste finnas alternativ. Och just alternativ verkar det vara en stor brist på i den här kommunen just nu. Tror och hoppas att nöjessektionen i kommunhuset jobbar dag och natt med att lösa detta åt stadens invånare. Det mest exalterande som finns att göra för tillfället är väl att gå och gnälla lite på dom där förbannade lokatterna i nobelhallen. Ibland undrar jag nästan om det finns dom som gillar mer när vi förlorar än när vinner, det blir så mycket lättare att hitta något negativt då liksom. Vinner vi klart får gnällspikarna rota lite djupare i kritiklådan för att hitta något.
Kan tipsa om några bra saker att gnälla på när fantasin tryter.
Grusparkeringen utanför t.ex. Efter en klar 3-0 seger till bobcats vill man inte komma ut till en slaskig parkering och få bilen skitig. Fyy fan, så var den dagen förstörd.
Kaffet i halle kostar hela 15 kr! Hutlöst!
Den där nummer 81 åker runt och biter på tandskyddet hela tiden, irriterande!
Och glöm för guds skulle inte domaren, honom kan man alltid gnälla på!
Väl mött ikväll!
Ciao
Vikke Hallons granhuggarskola.
Ta det inte så allvarligt, citerade bara Stifmeisters lillebror i den högkvalitativa highschool-filmen American Pie 2.
Saken är i alla fall den, att jag nyss har åtagit mig och fullbordat min enda och klart viktigaste uppgift under denna högtid vi rätt och slätt kallar för jul.
Jag har huggit en gran.
En gran är vitalt, väsentligt, praktfullt och julens mittpunkt. Det är den vi samlas runt. Det är granen vi ivrigt kikar på och under för att med stora ögon se över alla paket som förhoppningsvis befinner sig där.
Ni ska vet att jag tar min plikt som granhuggare på största allvar. Många av er kanske föreställer sig mig likt en vilsen Rudolf Andersson som regelvidrigt stjäl en medioker gran i sagan om Sunes Jul.
Icke sa nicke. För att ro i hamn en gran värdig en familj av vår kaliber krävs några mycket viktiga saker hos en människa.
Tålamod.
Skicklighet.
Och i dagens fall, ett utomordentligt mörkerseende.
Det senare uppnås lättas vid ett rikligt intag av morötter i tidig ålder.
Anledningen till att ett effektivt morotsätande i yngre dagar var fördelaktigt dagen till ära var ingen mindre än min brist på timing. Kombinationen av en allt för lång shoppingdag i Västerås och mörkrets tidiga intåg till vårt dystra vinterland gjorde att granletandet blev svårare än vanligt. Ingen vänlig själv hade heller varit generös nog att smälla upp någon form av elektrisk belysning i skogen bakom huset. Något som ytterligare försvårade mitt uppdrag.
Men efter lite snubblande på de nu osynliga rötterna hade jag luktat mig fram till årets lyckligaste gran. En cirka två meter hög rackare med en spänn vid på cirka 90 centimeter, perfekt!
Tre yxhugg och några tuffa meters lufsande senare stod granen i hemmets nybyggda vardagsrum och stoltserade med sin prakt.
Nu har vi suttit där framför vårt vackra träd och ätit glögg och pepparkakor. Härnäst på menyn står den årliga tomtegröten, mumsfilibabba!
Imorgon är det Christmas Eve. Vissa är mer excited än andra över dopparedagen (läs lillasyster Frida) medan jag själv på senare år har växt ifrån min dåliga vana att absolut inte kunna sova under hela natten före. Man låg där klarvaken och lyssnade efter tomtens steg, tänk om man hade vetat sanningen.. Nej, det var tuffa tider ska ni veta.
Så nu säger jag en sista gång. Merry Christmas och en God jul.
Xoxo
// Viktor
Skrattar ut högt?
Problemet jag har när folk säger eller skriver lol är vad dom egentligen menar. Jag vill så gärna tro att dom faktiskt sitter där hemma framför datorn och skrattar högt för sig själva och av någon outgrundlig anledning får för sig att skriva ner just de där tre bokstäverna. Att mina nätta rader roar något så oerhört att ett spontant gapflabb är oundvikligt. Att den bloggläsande pöbeln istället för att ladda hem sina avsnitt av parlamentet eller damma av den gamla Nile City kasetten bara med hjälp av teknikens under glider in lite snyggt på den här sida och får sin dagliga dos av humoristisk tillfredställelse.
Men icke. Istället ser jag framför mig hur de sarkastiskt och ironiskt slänger ur sig ett hånfullt *lol* som en ren pik mot mitt sätt att skriva, min frisyr eller värre ändå, min hett eftertraktade personlighet.
Det är en sannerligen tuff batalj mitt annars så goda självförtroende får utkämpa med sig själv så fort de där tre bokstäverna yttras från någon fjunig fjortis eller avundsjuk bloggkonkurrent. Men ni ska veta att jag kämpar, jag ger aldrig upp.
Tänk att tre ynka, egentligen betydelselösa bokstäver, kan påverka en till synes orubblig man i sina bästa år..
Dixie Chicks
One man, one desire - The little tortilla boy
Så skulle man kunna sammafatta min helg såhär långt. Förvisso blir man inte särskilt klok på vad det kan tänkas betyda men vid lite djupare, mer filosofisk eftertanke går det med all säkerhet att vända och bända lite på orden och på så vis få fram en logisk förklaring.
Möjligheten finns ju faktiskt att ovanstående bara är tomma ord som fyller ut ett papper (binärt blogginlägg i det här fallet) och inte alls har någon meningsfull underton.
Men det låter jag vara osagt.
Hur som haver (skorna skaver?) så hade jag en trevlig kväll igår. Det var lite homecoming-känsla i uppsala där dream teamet för årskull 1988 hade samlats hos "krigaren" Tim för en kväll i festens tecken.
När förstafemman från enköping anlände runt åtta-tiden hade resterande lagmedlemmar värmt upp i ett par timmar redan. Husets värd gick i bräschen och välkomnade oss med kyssar och kärlek.
Tempot var högt, riktigt högt. Vid nio kollade vi klockan och insåg snabbt att det kunde gå illa om vi inte slog av lite på takten. Ett rutinerat move som räddade natten kan man säga.
Sen vart de utgång, hemgång, kebab och bilresa.
Och nu sitter jag här hemma hos la familia igen och har planerat att göra så lite som möjligt.
Har skaffat mig en ny hobby som går ut på att lösa korsord. Tror det är bra träning för mitt tålamod..behöver jobba lite där.
Hörs vi inte innan så vill jag önska er en riktigt god jul!
Ta hand om er och glöm inte att gilla läget =)
Ledighet
Just varit nere på julavslutningen i skolan. En mycket halvdan sådan.
En intressant vecka såhär långt, minst sagt. Började skit med att jag var 13e forward på träningarna, igen. Påminde mig själv otaliga gånger att inte tappa tron på mig själv. Så blev det onsdag och match. En trött match.
Borås va dåliga, vi gick ner i deras tempo. Sen fick jag chansen. Gjorde två byten i andra perioden. Tyckte mig höra lite applåder då jag entrade isen för första gången. Kan ha varit inbillning, kan ha varit någon på läktaren som sa ett roligt skämt, men jag ville ändå tro att dom var riktade åt mig. Det var i alla fall hur kul som helst att få spela lite.
Vart dödstrött och fick mjölksyra direkt. Brukar lätt bli så när man kommer in kall.
Hur som helst..det var kul. Tror det blev 7 byten eller något totalt. Kan låta fjantigt men jag vill bara tacka för de stöttande komplimanger jag får, här på bloggen och ute på stan. Det värmer verkligen =)
Nu är det stora målet att få spela mot Västerås borta den 27e. Den roligaste matchen i år för egen del. Gamla klubben, mitt hem under två fina år och mycket kändisar på läktaren. Sen är VIK ett lag med lite griniga spelare så har vi tur kan det nog bli en hel del känslor i matchen ;)
Bästa av allt är att halva Karlskoga ska dit som det verkar. Kan bli grymt bra drag. Där har Biksupport jobbat på bra.
Nu väntar en tuff träning idag igen. Först fys sedan is. Efter det har vi julfest med middag och grejjer.
Sen imorgon drar jag, Lidde och Peppe österut. Fem dagars ledighet är det mesta vi har under året och ska bli grymt skönt. Ladda batterierna en sväng helt enkelt.
"Believe in yourself, and give it all you got"
Sex styckna stekheta hockeyhunkar drog in på scenen som en stormvind och sopade mattan med allt som kom i deras väg.
Cirka en minut senare hade de förstummat en hel publik. Åskådarna ville se mer. Det jublades, klappades i händer och kastades upp damunderkläder.
De sex grabbarna tackade för sig och drog vidare. It was a one time thing. If you missed it, blame yourself.
Men för att inte lämna er helt utan något att drömma om på nätterna, här kommer 85% av uppträdandet. Dokumenterat av en ännu icke identifierad mobilkamera.
Enjoy!
So you think you can dance?
Vad väger 100 kg, bär blågula jofabyxor och är fruktansvärt sexigt?
Jo, Viktor Gibbs dansandes på en scen såklart.
Idag har jag fått lära mig, repeterat och tillslut fulländat vårat uppträdande på "Bästivalen" imorgon.
Ska reda ut alla frågetecken.
Det föreföll sig nämligen så att vår finurlige lekfabror tillika maknadsansvarige Tobias Thermell för några veckor sen fick en av sina goda idéer. Istället för det vanliga priset i form av McDonalds-kupong vid vinst på torsdagens strafftävling kom han på att de 5 sämsta skulle få ett straff. "Straffet", som med lite positivt tänkande även kan ses som en belöning, bestod i att göra ett dansuppträdande på gymnasieskolans julavslutning.
Sällan har det skådats så många nervösa hockeyspelare på en vanlig sketen straffturnering. Det missades, missades och missades igen. Cirka 40 omgångar och 30 minuter senare hade fem värdiga förlorare korats. Kanske var det en slump att av dessa fem var fyra styckna (80%) 21 år eller yngre. Bara Peter "frälsaren" Messa höjde upp snittåldern med sina 28 levnadsår.
Övriga dansare heter: Mikael "Daggen" Eriksson, Patrik "Peppe" Lundh, Björn "Sheldon" Kindahl och Anton Gustafsson.
Hur jag blev inblandad? Ja, jag torskade faktiskt inte straffarna. Men i form av världens bästa kompis, moraliskt stöd och innehavare av bra självförtroende gick jag med på att hjälpa grabbarna med det här.
Sen den dagen har snacket gått varmt om den kommande uppvisningen. Mestadels pratas det om kraftig ångest och nervositet. Även ordet panik har nämnts..
Hur som helst, numret skall genomföras och det sker i morgon kl 13.00 i Bregårdsskolans aula.
Nu är det upp till mig att lära dessa Napoelon Dynamite's att skaka sin lurviga till lite "Womanizer" imorgon.
En uppgift svår som någon.
Har ni vägarna förbi, kom in och kika. It will be worth it ;)
Fundering
Ok, en läskigt stor del av min vänskapskrets ser på Titanic just nu. Kanske dags att skaffa nya vänner?
It's a must!
Big up yourself!
In Peppe Lundhs crib right now. Husets värd spelar guitar hero i soffan, jag sitter här och lidde jobbar ut gårdagens mandlar in the mens room. Vet inte om alla helger är värda att redovisas direkt då denna var överlag händelselös och fattig på glädjeämnen. Därför skiter vi i det och ser fram emot en ny vecka. Den sista inför uppehållet.
På programmet står fyra träningar, en match mot Borås, ett egenkomponerat julbord a lá Bobcats och en julfest på fredagskvällen i klubbens regi.
Sen i ottan lördag morgon styr de tre vännerna (utan jerry) kosan österut för fem välbehövliga dagar av ledighet =)
Tänkte efter onsdagsmatchen summera första halvan av säsongen. Min säsong då förstås. Alla andras ger jag blanka fan i, egocentrisk som jag är. Som läget är just nu får den ungefär 0,01 toasters av 50 möjliga. Men vem vet. Om fyra dagar kanske läget är annorlunda.
Det är viktigt att sätta upp mål i livet, långsiktiga som kortsiktiga. Mitt nästa mål i livet är att ta mig upp till hockeygym imorgon bitti kl 07.30. Det är tiden vi ska vara på is. Vilket innebär att jag måste kliva upp före tuppen. Lät sagt, svårare gjort. Men jag ska jobba stenhårt för att klara av mitt mål och sätter i och med erkännandet här en lite större press på mig själv.
Ska Gibbs klara av uppgiften eller kommer pressen bli för stor och förse denne herre i ett djupt stadium av dvala som omöjligör en uppgång före klockan 09.00?
Den som lever får se.
Tror det är degning på gång här nu. Som om vi aldrig gör det annars... Zzzz
Julstäm!
Julradion är på, knäcken står i ugnen, lussebullarna är på jäsning. Vi har åkt pulka också. Lika bra att passa på medans snön ligger kvar på marken. Personligen så nöjde jag mig dock med ett åk, var alldeles för jobbigt att klättra upp för backen kände jag. Det fick räcka så. Spenderade resten av tiden med att snömula alla som minst anade det, mestadels tjejer. Dom är klenast och lättast att försvara sig mot vid eventuella motattacker. Rutin.
Julen är en bra högtid. Man har det allmänt trevligt med vänner och sådär..det uppskattar jag.
Hoppas alla har en bra torsdagskväll.
Imorgon väntar lussefika i skolan kl 08.00.
Sen isvärmning 10.30. Typ hundra timmar buss ner till Oskarshamn. Förhoppningsvis en snabb match, sen hemresa.
Take care everyone =)
// Gibber
Givande samtal
Till min telefon har jag mobilabbonemanget Tele2 Snackis. Då skickar man billiga sms. Detta har gjort att jag, som vanligtvis inte gillar sms, har börjat skicka en hel del. Det går så lätt, så smidigt. Man bara trycker lite på knapparna, klickar på sänd och vips så har man slängt iväg nåt halvt värdelöst som absolut kunde väntat tills nästa gång man stöter på människan.
För att ni ska få en inblick i ungefär hur det kan se ut så skall jag ge er dagens sms-konversation med Anton.
Gibbs 15.06: Tja bro. Leftar vi om nån timme eller?
Anton 15.07: Halv åker jag
Gibbs 15.07: Snyggt
Anton 15.08: !
Gibbs 16.34: Kom igen anton kom igen =)
Anton 16.36: Påväg!
Gibbs 16.37: Vilken väg?
Anton 16.38: Kommer från stora vägen så gå till hotellet...
Gibbs 16.39: För långt...
Så kul kan man ha en eftermiddag i december.
God natt.
stup-i-ett
Var inne på Aftonbladet och kikade lite på dagens odds. Vinstt för Bobcats ikväll ger 6.00 gånger pengarna hos betfair.
Betta ett lakan så har ni julen bergad!
Strömavbrott
Jo men självklart är det så. Idag skulle jag vilja gå in på lite religiösa ärenden. En stor suck hörs bland läsarna.
Självklart ska jag inte det. Jag och Mange "Ström" Svensson satt och snackade om religion på bänken efter vår frivilliga skridskoåkning under dagens träningspass. Varför vet jag inte, men Mange sa att han var ateist och tror på vetenskapen. "Jahapp", tänkte jag och drack en slurk vatten ur den blå poweradeflaskan märkt 81.
Och för alla ni som påvisat er oro för att jag skall få träsmak i arslet och dyligt av allt bänknötande på sistone så kan jag lugna er. Bänkarna i Nobelhållen håller förhållandevis hög standard.
Här är bara några av fördelarna:
¤ En bra sitthöjd förhindrar ryggsmärtor och kramp i höftböjarmuskulaturen.
¤ Treplank-systemet ger en komortabel sittyta även för den med lite kraftigare benstomme.
¤ Nyslipade ekbrädor ger ett bra glid i sidled vilket underlättar förflyttning då en trött medspelare kommer in för en vilopaus.
Nobelhallens bänk ger jag 3,5 toasters av 5 möjliga.
För ett högre betyg behövs ett ryggstöd installeras och själva bänken flyttas fram så att man kan hänga med armen på sargen. På så vis slipper man ställa sig upp hela tiden för att se vad som försigår i matchen.
En jumbotron skulle också lösa problemet. Men någon sådan lär vi inte se i hallen på ett par år ännu gissar jag =)
Imorgon möter vi Leksand. Dom har en jumbotron, och en massa miljoner på kontot. Men likförbannat har dom fem utespelare och en målvakt på planen, precis som vi. Slår motivation verkligen klass? Återstår att se.
Dagens citat:
Bülow säger glatt till mig efter dagens träning: "Fan Gibbs, nu kan du snart köra en Carl Lewis-frilla", och pekar på min kalufs.
Var på Mange Ström som sitter bredvid säger på klockren göteborska: "Vadå, vem är Carl Lewis?"
Efter det uttalandet virvlade sågspånen omkring i omklädningsrummet ett bra tag och Mange fick fullt sjå att försvara sig.
Jag vill inte vara den som är den, men den här gången förtjänade han det nog..
Väl mött i ishallen =)
// yours truly, Viktor
Hårt liv
Klockan är 20.22.
Det är simpsons på tv.
Jag gillar simpsons.
Jag skulle mer än gärna vilja se på simpsons.
Men jag orkar fan inte sträcka mig fram och sätta på teven..
// det är inte lätt när det är svårt.
Frank the tank
Sofie är här och hälsar på. Hon har klättrat ut ur sitt idé i Uppsala och tagit sig tid att hälsa på sin gamle vän tre mil söderut. Bra intiativ tycker jag. Sen att hon är livrädd för familjens nya tillskott Frank känns ju sådär.. och med tanke på att Frank är en 20 centimeter lång hund som man med lätthet kan stoppa ner i fickan så låter det hela rätt fjantigt, inte sant? Men hon ligger i soffan och tjoar till som en stucken gris när Frank kommer för nära. Brudar säger jag bara..suck.
Idag ska vi se på ESK Hockey. Kul jul! Länge sen jag visade mitt stöd till stadens krigare. Ser fram emot att avlägga scoutingrapport på ESKs vassa trio 88or Andreas "Linkan" Lindqvist, Olof "Stål-hans" Hansén och Pontus "påsen" Josefsson. Surahammar står som moståndare. Liverapporter kan fås från klockan 16.00. Skicka iväg ett sms till 72100 så får ni respons inom två minuter. Kostnaden för tjänsten är 5 sek.
Upp och nicka för min del nu. Måste damma av den gamla matchtröjan och megafonen, nu ska det hejas!
// "Gröööna sköna Enköping"
Live-blogg
Klockan är 11.13. Min mobil är lite snabbare, den visar på 11.15. Genidrag av mig där. Ställa fram klockan två minuter så att jag omöjligt kan komma försent till någonting...eller? I teorin låter det bra. Fungerar sådär i praktiken måste jag säga.
Sitter på Konferens & Reception. Kursen heter så. Idag ska vi inte alls prata om varken receptioner eller konferenser.
Vi ska se på film. Eller en tv-serie är det till och med. Fawlty towers heter den. Ni vet den gamla sköna hotellserien med John Cleese som föreståndare för ett minst sagt livligt hotell någonstans på den Engelska landsbygden.
Vår lärare Jonas påstår att det är i utbildningssyfte. Som om vi skulle gå på den lätta. Mer troligt är dock att han vaknade upp i morse, kände fredags-stämmet i kroppen och vill spendera dagen med allting annat än lära oss om konferenser och receptioner. Tro inte att vi för en sekund tror på ditt skitsnack Jonas. Vi ser rakt igenom dig. Mohahaha.
En liten tjej med långt rött hår glider runt i klassrummet på en kontorsstol med hjul. Vi kallar henne för Lilla My. Mycket tack vare att hon är mycket lik den lilla figuren i Mumindalen, men också för att hon är just liten och heter My.
Det är väldigt tyst här inne just nu. Hör inte till vanligheterna när Hp3 har lektioner. Förklaringen stavas internet. Den världsliga vida webben slukar upp allas fokus och sysselsätter oss i väntan på att filmen ska starta. Bredvid mig sitter Twana. Klassens blatte. Dock måste jag säga att han är alldeles för lugn och svensk av sig för att bli kallad för det. Därför får han bli svenne istället, fast med utländskt påbrå. Han spelar nåt halvlamt internetspel och smsar med sin tjej, förmodar jag i alla fall. Han brukar smsa med henne.
Snett bakom mig till höger sitter Henrik Bjuhr. Där har vi nog klassens enda riktiga turre. Trots sin bleka hy och sitt allt annat än utländska namn. Snackar me skön brytning, vaggar runt med byxorna i knävecken och är allmänt "chill" så att säga. Skön kille, helt klart. Snäll är han också.
Bakom mig sitter Mia, generellt sett anses hon vara skolans babe. Det är vad jag hört i alla fall. Just nu förtjänar hon nog inte den titeln då hon sitter och snorar och gnäller över att hon är hungrig om vart annat. Är man skolans babe så måste man bita ihop när det blåser snålt, upprätta hålla imagen till varje pris. Ryktet går att hon har vattenskalle också. Det är jag som har spridit ryktet. När jag påstår det brukar hon hugga tillbaka snabbare än en ilsken kobra och jag får äta upp mina ord ganska så snart. Inte lätt att hantera stadens donnor inte.
Tydligen så fungerar inte filmen. Blir till att göra uppgifter istället.
Ha en trevlig helg. Det ska jag ha =)
Myror i skallen
Som den nytänkande person jag är har jag kommit på ett bra koncept. Lika som bär. Fast med tre alternativ!
Wow, tänker ni. Mhmm, säger jag och nickar jag nöjt tillbaka.
Ökad svårighetsgrad, mer nöje. Have fun!
Lars Winnerbäck? Linus Persson? Fredrik Höggren?
"Gee gaas"
Vi var i Nybro idag. Om allt gått som planerat hade vi tagit 3 pinnar och varit hemma någonstans runt 02.30.
Men nu gjorde det inte det..det gick käpprätt åt skogen istället.
Torsk 2-1.
Snöstorm på smålandsfjället.
Ingen öppen mack så långt ögat kunde nå.
Och när vi ungefär vid tre tiden rullade nerför backen som leder in i karlskoga beslöt sig busshelvetet för att ge upp.
Framme vid rödljusen tvärdog hastigt och olustigt vår gröne krigare som varit med oss så många gånger både norr och söderut.
Så står vi där på en kusligt öde väg mitt i natten. Helt stilla, helt tyst.
Ironiskt kan man tycka. Så nära, men ändå så långt bort.
Efter en halvtimme dyker en reservbuss upp. Bara att packa ur den gamla bussen och stuva in allting i den nya.
Två minuter senare var vi framme vid nobellhallen.
Och nu ligger jag här, och funderar på allt för många saker på en gång.
Förmodligen sover ni allihop. Själv ska jag upp till skolan kl 9. Kommer vara trött, det är jag övertygad om. Men men..
...nothing to it, but to do it.
// Vic signar ut, slut
Veckans tomte
I söndags var det livat på stan. Öppna affärer, ponnyridning och julsånger på torget.
På "Ojojoj"(bedrövligt butiksnamn) hittade vi den här ståtlige tomten. Frågan är bara...
...Vem gömmer sig under masken?
Ledtråd: Som långhårig 15-åring myntade han det nu mer klassiska uttrycket "slutspelskaraktär" i en direktsänd tv-intervju inför hela svenska folket.
Fina priser väntar till vinnaren!! Så sätt igång och gissa.
En kväll i lugnets tecken
Vad är det som är svart, dyngsurt och frustandes en slaskartad kväll i december?
Ingen mindre än Gibban på väg hem till Liddelidas för matlagning och hockeynight såklart.
Mikael "center?" Eriksson och Patrik "hedenhös" Lundh joinade dagen till ära.
Daggen hade med sig skorpor och David bjöd på kaffe. Jag skulle vilja återberätta en konversation då jag vet att dessa verkligen skulle uppskattas av gemene man med en gnutta humor men i vanlig ordning sviker minnet nått å det grövsta.
Lite fick jag med mig i alla fall..
Under kvällen kom vi fram till följande saker:
¤ Albrandt har bra spelsinne.
¤ Kommentatorerna har som vanligt noll koll.
¤ Stadens lokal-tv är under all kritik.
¤ Att det är ett halvt år kvar till sommaren.
Roligare än så blev det inte..
game tomorrow. peace
Ingen seger utan neger
Ögon svider, näsan rinner, tankarna flyger. Antar att det decemberfrossan som härjar. Sex matcher kvar till juluppehållet. Vi har vunnit 7 av de 8 senaste. Ett bra facit helt enkelt. Gäller att behålla ödmjukheten bara.
Just nu försöker jag vara lite rolig. Skriva nåt sånt där humoristiskt som bara jag kan göra. Mixa lite ord till en iskall smoothie som ni slukar i er på ungefär två röda för att i nästa andetag sukta efter mer.
Men det kommer ingenting.
Har en ilska som gnager i mig. Den grundar sig bara i en sak. Jag vill spela hockey. Och får jag inte göra det snart kommer jag dräpa någon,..typ.
Well well, vi får se hur det går med den saken..ligger inte på mitt bord om man säger så.
In other news.
Under helgen fick vårt omklädningsrum sig en riktig make over och blev till tatuerings-studio. Ett shysst inslag i en annars bokstavligt talat grå vardag. Iofs hamnade de flesta tatueringarna någonstans på gråskalan, förutom Suddens då som i dag såg ut som en stor svart klump av målarfärg. Kunde i och för sig ha tolkats som någon sorts modern konst, vad vet jag. Snacket gick dock om att det var olika typer av skuggor som inom två veckors tid skulle förvandlas till något vackert, vi får se hur det går med den saken också.
Ikväll har 75% av fikaligan suttit hemma hos David "alla i västerås är king utom Julle" Lidström. Där bjöds det på chokladbollar, färjan och boston tea party. En trevlig kväll helt enkelt.
Vill också säga att jag gillar min lillebror Albert mycket för att han är lik mig och är nästan lika skön också. Vi brukar ha mycket givande sågningsfester på msn lite då och då. Jag går självklart vinnande ur allihopa. Han brukar choka ihop någonstans vid femte comebacken. Bara att jobba på lil' bro.
En vacker dag kanske jag också kommer lyssna på brutalt värdelös rap utan någon som helst känsla i!
So long fuckers!
