Dagen har just börjat. Snoozar big time här i min bastuliknande lya. Trots att täcket låg på golvet hela natten och fönstret stod uppe så vaknade jag upp i en obehaglig pöl av svett, kändes sådär. Drömde om en snygg blond brud också som jag kände igen. Kunde dock inte placera henne, tål att grubblas på det där..

Har jobbat klart ute på Ceveds nu för ett tag. Ska vara ledare på den lokala hockeyskolan under veckan sen är det bara hockey som gäller i två veckor före skolstarten. Officiella ispremiären närmar sig med stormsteg och det ser jag verkligen fram emot. Har gått från One90 skridskor till XXXX nu så jag räknar med att det ska göra mig lite snabbare. Och alla vet ju att det hänger på utrustningen så nu när jag har "the fastest skate on the planet" finns det inte längre några undanflykter.

Såg på filmen om 50 cent igår. Sett den förut men blir alltid inspirerad av såna där storys. Man vill liksom bara bli en "gangster-rapper", köpa en fet outfit och gå ut på stan and a blast a nigga or two.

Ska möta Peppe om 20 mins så jag lär käka min gröt nu.


        I'm outieee  // Peace

Tjabba tjena hallå!

Är kanske hur glad som helst. Inte för att det är cooper-test imorgon. Inte heller för att jag tappat bort min muskelliniment-salva. Nej jag är hur glad som helst för att vi har börjat träna igen. Varje jävla sommar är det samma veva. Man glömmer bort lite syftet varför man spelar hockey, hur kul det egentligen är. Speciellt sådär när man är dyngslut ute i nåt förbannat löparspår och svär över hur många kilometer man har kvar till mål.
Men då ska jag säga er dessa visdomsord. Allt det där förändras när man en måndag i juli förväntansfullt kliver in i den gamla isladan. Till ett omklädningsrum fyllt med nytvättate axelskydd och stinkande grabbar. Till åtta långa, härliga, underbara månader av slit, blod, svett och tårar tillsammans med just de där grabbarna man nu långsamt beskådar från sitt alldeles egna bås någonstans i rummet. När man var och varannan minut brister ut i skratt pga att en sedvanlig gliring snappats upp från en konversation i närheten. När man sitter där, på den plats man spenderat flest timmar av sitt vakna liv. Den plats som har visat sig framkalla den värsta av ilska samtidigt som den har givit mig mina gladaste stunder. Kärlek och hat. Som hund och katt tycker många. Men utan det ena, finns ingen mening med det andra. You gotta learn how to hate, to understand how to love.
Det är först nu, när allting är igång igen, som jag inser vad som verkligen gör mig lycklig =)

Hockey is not just a game, it's my life!

Sitter här i ensamheten och lyssnar på min nya favoritradiostation, www.starfm.se. Bra sköna låtar fan. Rekommenderar den starkt. Nåt annat jag rekommenderar är att ha www.superstart.se som startsida. Där kan man själv styra utseendet och innehållet på sin startsida. Jävligt praktiskt fan.

Vad händer annars då i mitt tämligen innehållsfattiga liv.
Jo jag är precis som alltid i Karlskoga. Röster har hörts hemifrån att jag borde ta mig dit. Mer berusade röster har föreslagit Gotland som ett perfekt resemål för sista helgen innan träningen drar igång. Tyvärr passar jag nog på den grabbar. Hur kul det än må vara så gäller det att prioritera i såna här lägen. Något jag inte alltid varit bra på men måste erkänna att det blivit bättre. Kan det kanske t.o.m vara en liten portion mognad som visar sig hos denne annars så impulsivt handlande hockeykrigare.

Som sagt, sista veckan av egen träning är i full gång. Trots att man vet att det måste göras och hur viktigt det är så likförbannat blir det tjatigt och långtråkigt mellan varven. Idag lirade vi innebandy igen. Ett troget gäng entusiaster samlades uppe i Bergslagsskolans gymnastiksal för ännu en drabbning på liv och död. För vissa i alla fall. Kan för de supporters som läser bloggen skvallra om att Nisse idag hade lugnat ner sig medans Daggen var den som stod för det hetsiga liret. Något han inte alltid vann på i längden då vi andra med ett väl fungerande spelsinne lätt läste sönder hans tafatta försök till tacklingar.
En lurig jävel ute på plan däremot är den där förbannade Björn östlund. Med ett magnifikt spelsinne, precist direktskott och den ack så viktiga kylan i avgörande lägen tog han hem dagens skytteligatitel. Tror han stannade någonstans på 15-16 mål till slut. I övrigt såg vi i dagens match en alltid lika hårt jobbande Carl Berglund, en fruktansvärt rödhårig Högga och en långbent fotbollskropp tillhörande Thermell som dagen till ära uppfunnit en ny fint som går ut på att slå bollen mellan benen på sig själv tills dess att samtliga motståndare förhoppningsvis somnar och det bara är att gå raka vägen mot mål.
Allstar-backparet Sheldon Souray (Kindahl) och Mike Commodore (Jag) var återförenat och agerade lika säkert som vanligt. Utan överdriva skulle jag nog vilja säga att vi med våra patenterade back-back-flippmackor både en och fyra gånger relativt enkelt skulle kunna gå in i de flesta elitserielag redan idag. Dock bankar klubbhjärtat för Bobcats så vi har därför valt att acceptera en mindre roll som brunkarforwards i detta eminenta lagbygge.

Kort och gott kan vi väl konstatera att innebandy på torsdagar är en riktig höjdare =)

Dags att plita ner ett par rader igen..
Det var just söndag. En ledig dag. Viktigt med en sådan ibland också.
Lillebror Albert var här i helgen. Väldigt trevligt att han hade vägarna förbi. Resten av mina vänner ute i landet får gärna fortsätta på den inslagna vägen och svänga förbi ni med =)
Igår kväll satt vi här hemma i varsin kamouflagefärgad brassestol och tittade på avsnitt från andra säsongen av Joey. Var kanske hur skönt som helst. Dels för att det är allt för få som delar min smak när det kommer till såna här grejer, och dels för att Joey är topp 3 av världens skönaste serier och en man man måste beundra.
Fyra toasters av fem möjliga



En riktigt het bild från när brorsan var hos mig i Västerås under våren 2005.  

-------------------

Har känt mig lite ensam senaste veckan. Mina nära och kära har en efter en övergett staden och lämnat mig här i alla min ensamhet.
Luffen drog till Leksand.
Peppe ner till Karlskrona
Soffan är i Italien.
Salle nere i Kroatien.

Apropå Salle. Pratade med honom i telefon här nyss. Han och McEnroe hade tydligen satt något sorts världsrekord i festande och har inte varit nyktra på 17 dagar. Jag påpekade att han nu officiellt är en alkolist men det var inget han höll med om. Vi konstaterade även att levern kan ha fått sig en liten omgång och att ett läkarbesök är att rekommendera för att faställa den fysiska statusen efter en sån här törstsläckarresa.

Tydligen är det Skumparty på statt på onsdag. Senast jag var på en skum fest (hihi) var första året i Västerås när det var jordens drag på Zebra. Jag och Daniel Ponce skulle promt stå rakt under skummaskinen när det satte igång och tyckte de var hur kul som helst, i två minuter ungefär. Efter det tappade vi kontrollen på skummet och paniken kom smygandes. Man svalde ungefär 18 liter och gick mest runt och spydde diskmedel resten av kvällen. Minns också att det var svinkallt att gå hem i dyngsura kläder och att jag somnade på Arons sovrumsgolv med en mp3 i pannan.
Västerås = Good times :)

-------------

Nu ska jag slagga gethuve ett tag som Linkan brukar säga. 


                  // Check yourself before you wreck yourself