Snöblandat regn svischar förbi utanför rutan. Har slagit läger i vår för dagen röda buss med destination Växjö. En stad jag aldrig tidigare besökt. En stad belägen någonstans i småland, Inte alltför långt från Jönköping har jag för mig. Dagens "visste du att?" är inte mindre än att vår nummer 44 Henrik "Blomman, bloomer, inga axelskydd" Blomqvist spenderade sina ungdomsår här och gjorde stan osäker. Rykten säger dock att kommunen kommit på fötter igen sen Henrik förflyttade sig till skånska Malmö där han fortsatte sin hockeykarriär.

Har idag lyckats snylta till mig en riktig lyxplats i bussen. Befinner mig allra längst bak där Peter Messa vanligtvis sitter. Han är tyvärr sjuk idag och kunde inte följa med oss till smålandsskogarna. Men den enes död, den andres bröd. I det här fallet innebär det att jag slipper dubbla upp längst fram med Mackan, vilket jag är glad för.
Tyvärr blir nog glädjen rätt kortvarig. I Jönköping kliver farbror Bülow på och då lär det bli respass för min del. Ska försöka njuta så länge det är möjligt.
Läget i bussen annars då? Som vanligt rätt lugnt på vägen ner. Filmen "Fool's gold" rullar på tv-skärmarna. Bredvid mig ligger nyförvärvet Magnus Svensson och sover med halvöppna ögon. Det är rätt läskigt eftersom det ser ut som att han stirrar på mig men i själva verket sover som en stock. Framför mig sitter klassens clown Tobba T som idag ska leda laget till seger i sin nya roll som tredje coach. Han bläddrar lite slött i aftonbladets bilaga Click och flinar till då och då.
Högga har som vanligt en rejäl morgonfrilla och Grizzly ryter till om någon kommer för nära.

Allt som allt en skön bussresa i det nu snötäckta landskapet. Såg just en skylt där det stod "Skultorp". Dags för mat tror jag..

Take care så hörs vi senare.

Thursday night.

Har inte skrivit på en hel dag och det blir uppror bland läsarna. Trots en kort stubin och ett långt tålamod(dålig ekvation) så har jag stått ut me diverse glåpord och hetsiga kommentaer.

Ikväll var vi ett gäng hos Bülow och hade tacorisk-kväll. Tacos, spelet risk och FBK-Djurgården i bakgrunden. Lägg till lite gott sällskap på det och en hel del verbala gliringar så har du en myycket trevlig kväll. Vill absolut inte skryta men king som jag är tog jag hem Risken på ett ganska enkelt sätt. Hade i uppdrag att eliminera, äta upp, krossa de röda arméerna, dvs Suddens mannar. Efter att ha trollat lite med tärningarna var det fixat på dryga timmen, ingen big deal.

Imorrn ger vi oss av söderut, till Växjö närmare bestämt. Ni vet den där staden dom spelade in Voxpop på i slutet av 90-talet. Vill minnas att mitt favoritprogram 100 kilo godis också spelades in där nere. Det var bra tv det.

Sleepy time för en annan. Måste bara meddela att jag står inför ett mycket tufft beslut. Har laddat ner senaste avsnittet av Californication nu. Frågan är bara, ska jag se på det nu..vilket jag är mycket sugen på att göra, eller vänta tills imorrn på bussen när jag kan njuta av det nästan ännu mer...hmm..
Nej fan, skitsvårt. Får nog bli imorrn ändå.. nu märker ni ungefär svårighetsgraden på mina dagliga bekymmer.

Det börjar bli kallt. På med vantar, mössa och halsduk. Ta hand om er, det är viktigt.

Nattinatti

Slagit mig till rätta. På den plats där jag hör hemma. Den plats jag alltid bloggar ifrån. Cirkus i alla fall 98% av gångerna. Västra flygeln på den rangliga sängen alldeles intill den himmelsblå soffgruppen.
Är faktiskt trött just nu. Ögonlocken är tunga som bly, svårt att fokusera blicken. Faktum är att jag blundar just nu. Där av kan det finnas en del felaktigheter i texten som följer. Men jag jobbar på. Rätt intressant faktiskt. Fingrarna går automatiskt över tangentbordet. Som de aldrig tgjot annat. SAmtidigt befinner sig min hjärna i ett tillstånd av vakum. DEn är någonstans långt borta.. Den lyssnar noggrant på gitarrsolot i lynyrd skynyrds gamla dänga och avnjuter ännu en stillsamhkväll på Torget 4.
Nej nu får det var nog. Skakar ett par gånger på huvudet för att väcka kroppen till liv.

En dag är ingen dag utan lite fakta.
Solen gick upp, ner och lite jorden snurrade ännu ett varv runt sin egen axel.
Hände lite vardagliga saker i mitt liv också.

40 minuters träning idag. Några å-p-s, en två-mot-etta, några övningar till som ja inte minns och lite "tre puckar" på slutet. Låter nog som en riktig soppa för ej inbitna hockeyfantaster. Men kan väl säga som så att det var en lätt träning..
Free bird kan förresten vara världens längsta låt. Tar liksom aldrig slut..Dom trummar på ännu.
Match imorgon, på en tisdag. Känns konstigt. Vi möter VIK och det ska bli rikigt kul. Hoppas inte armen får sig för många smällar bara. Han blir så gnällig då. Håkan har lärt mig att stänga av smärtan men ibland är det förvånansvärt svårt. Kan inte sånt där med nervsystem så värst bra men det vill verkligen jävlas lite då och då. Nedrans Gud där uppe i himlen som gjorde så att vi människor kan känna smärta, vad ska sådant vara bra för?

Nu ska Gibbs sova. Oftast säger jag bara så för att sedan hitta på tusen saker til jag måste göra eller kolla upp innan jag kan slumra in. Men nu menar jag det verkligen. Måste vara tidsomställningen. En lokalt uppfunnen jetlag som lätt kan jämföras med en 7 timmars flight över atlanten.

Idag beställde vi en jäkla massa godkända dopingpreparat före träningen. Alltid kul med lite nya kosttillskott i skåpet. Om inte annat får man en riktigt mental boost av såna grejer. Tänker är liksom "eftersom det står på förpackningen att jag ska bli starkare så blir jag det, no doubt". Det där "tro inte på allt du ser på tv"-snacket gäller definitivt inte i världen av konstgjorda preparat för upphöjd prestationsförmåga.. Ronnie Coleman, here i come!


Imorrn ska Anton ta med kameran ner till isvärmingen. Får se vad vi får ihop..


 Sleep tight ya'll!

Love..

What a feeling. Blev just sådär blixtkär i en tjej jag pratade med. Jag vet att jag som vanligt bara blev kär i kärleken men det räcker rätt långt ändå. En timme eller två brukar det kunna hålla i sig. Ibland så länge som en hel dag. Ibland i bara några minuter. Vi pratade om en helg, om att fly från verkligheten, och om vad vi inte pratat om på evigheter..
Fick nyligen ett sms från David. Jag blev ombedd att stiga ner på caféet för en fika-session. Självklart skall jag de.
Måste bara äta först. En ack så viktig del av en hockeyspelares vardag. Makaroner och farligkorv står på menyn. En klassik men alltid välsmakande måltid.

Idag skulle jag vilja prata vett. Diskutera allvarliga ämnen som framtid, dåtid och oskönheten bland dagens kvinnor. Men till detta finnes ingen tid för tillfället. First thing first, som Mike Tyson skulle ha sagt.
Ikväll börjar Boston Tea Party igen också. Ser fram emot det, mycket. Ett program helt i min smak.

Samtidigt skulle jag idag vilja skriva ett roligt inlägg, ett inlägg med humor. Jag skulle vilja skriva ner någon gammal story från portland-tiden, om våra roliga upptåg i Bobcats omklädningsrum, förklara för er vad som på fyllespråk menas med att "ta hem en stanley cup".

Det jag vill komma till kan vi väl sammanfatta som dagens portion av moralkaka. Det är mycket man vill, men inte allt man få eller göra. Inte på samma gång åtminstone..

Därför anammar jag återigen Mike Tysons(?) gamla citat och återgår till köket där min pasta för tillfället är på god väg mot tillståndet överkokt. Och det vill vi ju inte ska hända..

 På återhörande.. Adios

Ja då har jag chattat färdigt för den här gången. Var riktigt kul måste jag säga. Bra och roliga frågor hela vägen. Hoppas att alla som frågade vart nöjda med sina svar. Det tror jag i alla fall. Får se om det blir någon mer gång.

Läs alla frågor och alla svar här: "Chatta med Viktor Sjödin"

Fick just ett kul samtal. Imorgon mellan 08.45 - 10.00 kan ni chatta med mig på den lokala blaskans hemsida. Så släng i er morgongröten lite hastigt, surfa in på hemsidan och ta er an en skön debatt med mig om allt mellan himmel och jord. Anledningen till att detta kommer så hastigt  är antingen tidsbrist på redaktionen eller den att alla andra chattare tackade nej och jag blev sist kvar på listan. Jag hoppas på det tidigare.
Ni tjejer som vill lämna ert telefonnummer är naturligtvis välkomna att göra så.

Här är adressen www.karlskoga-kuriren.se , vi ses imorrn bitti! =)




// Gibby

Självklart blev det fika idag med.
Bra uppslutning må jag säga. Fest(fika)fixare2 Daggen började samla in anmälningar redan efter träningen. Vi fick med oss festfixaren1 tillika Mr.Hattrick, Fredrik "Freddie" "Stora kanonen" "jag e från hufvudstan" Eriksson som idag gjorde sin debut i fika-ligan. Självklart vill vi ge alla en chans att visa vad dom går för. Att ta en ordinarie plats är inte lätt vilket Bengt-Anton kan intyga då han blev petad i sista sekund inför dagens sittning. Temat för dagen var att ha med sig saker. 
Skjortlidde hade med sig ett långväga besök från gurkstan. Peppe hade med sig en keps som han snyggt placerat bak-o-fram på sitt huvud. Jag hade med mig exakt 20 kronor till en Loka Citron och Daggen hade med sig en riktigt bra mössfrilla som han jobbat hårt på den senaste månaden. Han nämner då och då något om en klippning, dock finner jag det skumt att han inte tagit tag i saken ännu efter så lång tid. En närmare utredning skall göras. Ett svar måste till på frågan varför Daggen, som ofta liknats vid Sunshine i hitfilmen Remember the Titans, plötsligt börjat med ett frekvent användande av mössa såväl inomhus som utomhus?
Nåväl..

Som ni märker har min blogg formats till något av en dokusåpa, en reality show. En modern och barnvänlig version av big brother som innehåller så mycket mer än fylla och silikonbröst. Ett Expedition Robinson där deltagarna istället för att ha placerats på en öde ö utan mat lever det hårda livet som pressade idrottsmän i en stad nära dig. Det är kärlek, hat, intriger och lyckliga ögonblick. Röster har höjts om ett stort intresse ute i landet för tjugohundra-talets svar på Villa Medusa.
Folk vill veta mer. Nyfikenheten hos det svenska folket går inte att ta miste på.
Vem slår vem i armbrytning? Vad heter Daggen på riktigt?  Vilka av grabbarna är singel?

Naturligtvis känns det inte mer än rätt att ni ska få svar på era frågor. Skall försöka lägga upp intervjuer här med huvudrollsinnehavarna. Ganska upptagna personligheter som kan vara nästintill omöjliga att få tag på, i alla fall före 11 på förmiddagen. Men jag ska göra mitt allra bästa.

Nu går bollen över till er läsare. Vad vill ni veta? Jag vet att det finns någonting ni alltid funderat över, så ut med språket ;) 

Sofie har just gjort en dödssynd. Hon sitter på min säng och pillar bland mina saker i brist på annat tidsfördriv.

Plötsligt hör jag ett "Ånej!".

Hon har gjort den enda sak man absolut inte får göra mot en lektyrgalen killes påbörjade roman. I all hast och klumpighet har hon lyckats få mitt fina lila-orangea, perfekt ditsatta bokmärke att falla pladask ut på det dammiga golvet. Utan varken ha kollat upp sidnummer eller haft artigheten att sätta ett omsorgsfullt finger på stället där jag var.

Antar att det enda alternativet för mig nu är att läsa om de cirka 200 sidorna jag redan läst för att på så sätt faställa exakt hur långt jag kommit..
Men det är lugnt Sofie, förlåtande som jag är så ska jag nog kunna komma över det här lilla missödet också =)

Match ikväll kl 19.00
Skrev lite tankar där nedanför i inlägget innan. Här blir det mest fakta.
Vi har lite skador fortfarande. Bloomer, Tobba T och Bengt-Anton.
Håkans mirakelsalvor har dock fungerat bra på min armbåge. Igår kunde jag inte skjuta alls, men idag var det inga problem. Ett mirakel. Blev riktigt glad när allt fungerade felfritt i morse. Lär nog göra rejält ont om jag slår i armbågen i något hårt bara, får se vad vi kan göra åt de.

Så alltså. Jag är ombytt ikväll, som 13e forward. Men lär nog inte spela så mycket eftersom jag ändå inte är proven to be 100%. Men jag säger som ronnie coleman, "nothing to it, but to do it"

Vi får se helt enkelt. Men kommer jag in så smäller det, i can promise you that much =)

See ya there!

hörde nåt om bra drag på Red Brick innan matchen också. ha så kul ni som ska dit!

      // yours truly

En hel del frågor ramlar in här just nu.
Som de flesta redan vet har coach Arvedsson fått sparken. Sam tar över för tillfället. Hur länge vet jag inte. Hela säsongen vore inte fel. Vi har fullt förtroende för honom och jag skulle mer än gärna ta ett skott i nyllet för coach Hallam =)

Jag väljer att inte kommentera det förflutna. Det är bakom oss nu. Jag har lärt mig att fokusera på det jag kan påverka, och det är mitt eget spel. Oavsett situation, coach, motståndare eller resultat på tavlan så går jag ut och gör mitt jobb. No matter what.

Vad som finns kvar nu är 35 matcher eller något sådant. En bra chans att vända på en dålig trend. En tuff match ikväll mot en svår motståndare. Vi är inte rädda för någon. Jag vet att jag åtminstone inte är de. Dom kan heta Malmö, Färjestad eller Detroit Red Wings. Under den där tröjan och utrustningen är dom precis som vi, bara människor.
No respect, no mercy. Ikväll ska vi gå ut och ge järnet. Det är en sliten klyscha, men om alla gör sitt jobb i 60 minuter så kan vi se oss i spegeln efteråt och förhoppningsvis mötas av ett leende. Förmodligen lite blod och ett par droppar svett, men framförallt ett stort leende. Och blir det inte så, går solen upp även i morgon..då är det bara att ta nya tag.

Ledningen har gjort vad dom kan - det är upp till oss nu.

So what to write about a day like this?
The economy crisis in america? The shitty feeling after losing a game 4 zip? Or perhaps just the wonderful thing that is called, life of Viktor?

Im choosing the last one.

Switching language..
...så att mer än 10% av läsarna förstår vad jag skriver.
Kanske tycker någon det är konstigt att jag slänger mig med en hel del engelska mellan varven. Saken är enkel.
 I'm black.
Har fått höra otaliga gånger att jag är för ljus i hyn för att vara svart, men se det är bara en illusion. Något ni inbillar er för att jag pratar svenska utan brytning och av en ren slumpmässig tillfällighet råkar vara uppvuxen i ett land, far to small for my great mind and high expectations. Nu vet jag inte om tillräckligt många av er fått uppleva black people. For real, dvs. Mer än då Xzibit tjoandes på mtv och Chris Brown skrålandes "Med dig" i en avlägsen högtalare på arbetsplatsen.
Ju mer jag tänker på the black community, desto mer vill jag vara där. Relaxed, outgoing, confidence. Tre punkter som säger en hel del om du är svart eller vit. Skön, eller fyrkantig. A beauty or a duster.
 På något sätt känns det som ett känsligt ämne. Varför vet jag inte. Kanske för att jag gick på en högstadieskola en gång i tiden där 50% tillhörde nån sorts Eddie Meduza-generation, bar Absolut svensk-tröjor och påstod sig hata blattar mer än allt annat. Dem människorna lyste av rädsla. Det osade en känsla av otillräcklighet hos dem. När de inte kunde hitta sig själva, valde de att klanka ner på andra. Patetiskt i mina ögon. Men så är väl världen idag antar jag..
Det är därför jag ser upp till och beundrar det färgade folket. Grabbar som Will Smith, Muhammad Ali, Terrell Owens, Dave Chapelle m.fl. Jag skulle kunna rabla namn i dagar. Jag kan identifiera mig där. Usain Bolt, Allen Iverson, 50 cent, Michael Jackson (ja han var ju faktiskt svart en gång i tiden). När jag ser dem på film eller på tv tänker jag alltid samma sak. "That's me, that's what i want to be like". Kan ju nämna segreationens bekämpare Martin Luther King när jag ändå är i farten. Stort på något sätt. "I have a dream.." Bar att kasta ur sig en sån sak på den tiden är modigt gjort.

Eftersom jag ändå är femtio procent "nigga" så känner jag på något sätt att jag har rätten att kalla mig svart, precis som jag kan vara vit om jag vill de. Fast nej, de är inte ens hälften så kul. Det tycker ingen annan heller. Jag får förresten ofta känslan av att folk här hemma inte är nöjda med sig själva. De vill vara någon annan. Som killen eller tjejen brevid. Så känner inte jag. Den ende som jag i skrivande stund möjligtvis skulle vilja vara är Allen Iverson. Sittandes med armarna i kors på en presskonferens, med lagom stor arrogans, redsox-keps på skallen och en oslagbar porrmustach. Sen skulle jag lika enkelt som upprepat förklara för ett gäng journalister att träning överskattat och jag som stjärna gör precis vad jag vill, hur jag vill och när jag vill. Det är liksom lite det som är grejen med att vara stjärna.

Skulle kunna babbla på om hallelujah-moments inom kategorin i timtal. Vad jag vill få ut av det? Ingen aning? Det är sent, det är min blogg. Det är mycket möjligt att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Men så länge jag väljer att tro så. Att intala mig så. Ja, då är det så. Simple as that. Whatever i believe is true. And nothing else matters.

Haha, fuck it. Life's damn short sometimes.
Satt nere på café Melkers idag med fika-ligan, all star team, förstafemman, ja vad ni än vill kalla dem.
För er bosatta på annan ort eller inte för insatta i karlskogas finest kan jag berätta att den består av Mikael "Digge Digge Daggen" "Floskeltoppen" "jävla sopa" Eriksson, Patrik "Peppe" "Pat the hat" "Smacke" "mästerkocken" Lundh, David "Dave" "Lidde" "Leffes grabb" Lidström, och jag då förstås. Viktor "Evgeni Malkin" Gibbs.

Svårslagen kvartett.
Men vänta nu, det kommer mer..

Dagen till ära bjöd jag in en joker. Anton "Bengt-Anton" Gustavsson fick förtroendet och förvaltade det på ett bra sätt. Med en till synes fönad morronfrilla på skallen och en mysig kofta över axlarna stapplade han in på "Melkan" strax efter oss andra.

Snacket varierade som vanligt en hel del och vi var som vanligt klart mest högljudda på stället. Jag är rätt kry på att skratta och dom andra är inte mycket sämre så ni kan förstå att det låter om oss. Efter ett tag gled tugget in på min och Antons nybokade student-resa till turistorten Aiya Napa. Grabbarna försökte styra diskussionen mot fest men då satte jag ner näven och hävdade att här ska minsann inte festas. Jag har läst någonstans att Cypern ska ha en hel del kulturarv placerade utöver ön, något som verkligen faller mig i smaken..
När jag efter cirka 90 minuter krossat den sista isbiten i glaset och Daggens myror i benen nåt bristningsgränsen för stillasittande tackade vi den tjusiga damen i kassan för idag och begav oss hemåt i höstmörkret..

Fan vad sjukt. Peppe ringde nyss, helt chockad typ.
Fattar inte vad som händer..
Hockeyspelare som dör en efter en. Unga är dom också. Luc Bourdon i våras, 21 år gammal.
Nu Alexei Cherepanov, 19. Man har liksom spelat mot såna här grymt bra spelare, och helt plötsligt är dom borta. Ibland undrar man hur viktig idrott är egentligen. Som när Cherepanov skulle gå i draften förra sommaren. Scouter sågade honom och lag ratade honom trots att han säkert var topp 3 av alla talanger där. Och nu finns han helt plötsligt inte mer..

En sak är helt säker, det finns viktigare saker i livet än ishockey..

In other news:

It's monday.
Long time since we spoke in english you and I. What a day today. School-practice at freakin 7.30 this morning. I ran the bike for 40 minutes to some great Iron Maiden music. Nothin but a peanut!

Do you know Ronnie Coleman? If not, search his name on youtube. He's the guy all of us is trying to be when we're at the gym after practice. "Nothin to it, but to do it"

Had my first day at school today after four long weeks of work at the local sporting goods store. Great to be back and meet up with the old classmates again. Saw some honies down there too, might pick one up later on this week.
First thing i ran into when i came to school was my brother in arms, Tim.
I hopped of my bike and locked it. He stood there with a cigarette in his hand just smiling at me. I smiled back and we both noted that nothing had changed since i spoke to him the last time. And that was four weeks ago, right before we went out to try our luck in "the normal life".

When i came into class I immediately got like 500 eyes looking at me. At least it felt liked it. I guess rumours that I had gotten rid off my exclusive hair-do had reached the crowd and everyone wanted to see the result. I didn't here any boo's so i assumed i looked ok.
Two classes, lunch break, and then a phone call.
It was the doctor, he wanted to take a look at my arm. Off i went to the hospital, he checked it out for like 5 mins and my journey continued down to the rink.
No practice, a long walk in the woods with mr.Messa, Gustafsson and Blomqvist. And not to forget, a big dog named Titus. Along the way we saw a moose! Supercool i know.

bla bla bla..that was my day.

Tomorrow is a new one. Awesome, can't wait for it to come..

Right now im gonna watch the best tv-series ever, Californication!



                               // 20 miles, 20 smiles

Fika-ligan har riktig vattenskalle fan. Dom måste hitta tillbaka till ödmjukheten. Annars kan de gå illa ;)

Har sjukt ont i armbågen. Något måste vara av eller nåt. Skumt också att de gör så mycket ondare på nätterna än på dagen. Jag fattar noll. Håkanbråkan får ta en titt på de där under måndagen.

Idag vore det gott med sushi, det röstar jag för.

 Tjingeling

För jag har 700 vänner på facebook! Hur cool är inte jag nu liksom?!

Klart coolaste som hänt idag, näst efter Daggens marvelous flippmacker a la Sid the Kid på dagens träning. Vadå vattenskalle?!