Jag har köpt mitt livs första gitarr! Helschysst tänker ni och jag kan inte annat än dra på smilbanden och nicka instämmande. Det här är precis vad jag saknat. Ett givande tidsfördriv som förhoppningsvis kan minimera min tid vid den här dumburken. Frazer, Gabes och jag gled lite snyggt ner till GuitarCenter efter middagen för att kika lite. En kvart senare var vi ute ur butiken, jag och Fraz med varsin splitterny gitarr och Gabes med ett fem-dollars munspel. Nu saknas bara en trummis och vi har ett band som kan bli 2000-talets svar på The Beatles.
Det långsiktiga målet är att jag nästa sommar ska kunna konkurrera med Snöret om vem som ska få brudarna på festen. Han har dominerat alldeles för länge nu med sin gura och sin sköna stämma. De senaste tre åren har vi andra suttit vid sidan om och sett hur tjejerna flockas runt den charmige sörmlänningen och undrat vad det är han har som vi saknat. Nu vet jag svaret, i sommar ska det liras gura mina damer och herrar!

Satt just och kikade lite på min tv snett bakom mig. På teven gick ett program som heter "Manswers". Det behandlar halvidiotiska och väldigt udda frågor som dom antar att vi män vill ha svaret på. Rätt roligt faktiskt..idiotiskt, men underhållande.
I dagens program fick jag lära mig några nya saker som jag alltid funderat över. T.ex så vet jag nu att en australisk sjöko förmodligen är det skönaste djuret att ha sex med. Anledningen var att dess könsorgan var mest likt en kvinnas. Jag lärde mig också att en genomsnittlig människa borde dö av 18 öl. Antar att jag inte är en genomsnittlig människa på den punkten. Programmet visade även hur man på egen hand tar hand om en skottskada om man av någon anledning inte har lust att åka till sjukhuset. Man fick också lära sig hur man klarade ett eventuellt drogtest utan att för den delen sluta med droger. Ingen av metoderna som visades verkade vara av värde ifall situationen faktiskt skulle uppstå. Sist men inte minst fick vi inbitna tittare veta hur långt världsrekordet i kast med liten dvärg var. 12 fot och 9 inches. Dvs ungefär 4 meter!


ska plinga lite mer på guran nu, latersskaters

Nu är det kväll igen. Som vanligt kanske jag ska tillägga. 95 % av mina blogginlägg skriver jag ju faktiskt på kvällstid. Det är då tankarna kommer. När kroppen gjort sitt för dagen och all påtaglig stress försvinner. Att sätta sig här och skriva av sig lite är rätt skönt ändå. Så länge jag gör det med rätt avsikt det vill säga. Ja, ni är rätt så krävande ska ni veta. Ni vill veta om det ena och det andra och det ska vara rapporter och historier. Ibland är det svårt att hitta något bra att skriva om. Förklaringen är den vanliga att det inte hänt så mycket. Jag kan kort och gott citera Bengans alltid lika distinkta svar när han otaliga gånger i Nashville fick frågan, whats up? "Not much" sa han alltid med sin påtagliga brytning.
Jag har upptäckt en lite halvrolig sak. Flertalet gånger har jag kommit på mig själv med att läsa min egen blogg. Som i förhoppning om att någon ska ha uppdaterat den i min frånvaro, något som kan vara ganska svårt med tanke på att jag är den enda som har inloggningsuppgifterna. Kanske är jag mer av en läsare än en skrivare. Jag har försökt att intala mig att jag är en tänkare också. Men det är jag faktiskt inte alls. Jag tänker mestadels när jag ska sova. Det är därför jag inte gillar att gå och lägga mig. Jag hatar att tänka helt enkelt. Att bara ligga (eller sitta) där och vänta på att hjärnan ska slå på viloläget och snabbsola de efterföljande åtta timmarna. Nä usch och fy!
För att undvika det här dilemmat har jag arbetat fram två metoder. Den ena är att göra någonting ända tills jag är så trött att jag är säker på att somna på en gång. I alternativ två tar jag hjälp av min trotjänare musiken och låter den tygla mina tankar och sakta vagga mig till sömns. Alternativ två används lämpligen i miljöer där det är svårt att göra något konstruktivt, exempelvis i bussar och flygplan.

Men åter till läsare vs. skribent -situationen. När jag för tredje gången på en dag kikat in på min blogg utan att finna en endaste tillstymmelse till uppdatering brukar jag ge upp. Sakta kommer verkligheten ikapp mig och mitt sunda förnuft påminner mig om att jag faktiskt måste skriva inläggen själv om det ska hända något.
"Okej okej", svarar jag till förnuftet och börjar fippla lite med tangenterna. 45 minuter senare styr jag muspekaren mot publiceraknappen och vips så finns min alltid lika energirika klick av ordbajs till allmän beskådning på nätet.

Idag fick hela laget nya fräscha mobiltelefoner. Det är en av våra sponsorer - ett stort telefonföretag- som står för kalaset. Stämningen var på topp och vi var som kalvar på grönbete då vi gick över till arenans kontor cirka en timme innan träningen. Väl där vart det rena julaftonen med ett fint paket till varje spelare. En blå liten Samsung med obegränsade samtal och sms till alla i vårt riktnummerområde. På det fick vi 300 minuter att ringa för och 35 dollar att ladda ner ringsignaler och dyligt med. En minut efter att vi fått telefonerna i handen och alla slitit upp sin kartong var kaoset ett faktum. Alla skulle ha allas nummer på samma gång och det skickades mms och ringdes hej vilt. Det började laddas ner ringsignaler till höger och vänster, det var en ganska rolig syn helt enkelt. Telefonerna är tänkta att användas som curfewphones. Det innebär att coacherna kan ringa till den och kolla om vi är hemma vid klockan tio varje kväll som det tänkt. Det här såg vi som något väldigt positivt när vi fick höra det för en vecka sedan. Nu kunde vi ju vara och festa i stort sett vart som helst och lite smidigt säga att vi var hemma när telefonen ringde runt 22-tiden. Genialiskt tänkte vi! Vad vi inte tänkte på att var väl det att våra glädjedödare till ledarstab hade förutsett detta och sa som enda regel att om dom ringer till vår mobil så måste vi genast ringa tillbaka från vår hemtelefon. Nedrans, ännu en förrädisk käpp i vårt redan så söndertrasade partyhjul!

Men det positiva som kommer ur hela telefonhistorien är att jag nu har en telefon som ni kan ringa till. Min svenska mobil fungerar ju men har slut på pengar och går därför bara att skicka sms till.
Mitt nya amerikanska nummer är 503 960 9093. Nu finns det inga bortförklaringar längre varför ingen kan ringa mig. Jag räknar därför kallt med fyra fem samtal och minst lika många sms per dag, woho!
Just fan, man måste ju slå något före när man ringer till usa. Jag tror att det ska vara 001 innan det vanliga numret. 

¨
Benchwarmer: Henrik "matchhjälten" Eriksson, Linebacker: Viktor "the fridge" Sjödin, Reciever: "Snygg"-Mario Kempe,
QB: Carl "Sunshine" Hagelin, Runing back: Fredrik "Cap" Andersson




------

En helg utan framgångar och utropstecken. En helg innehållandes två matcher och lika många förluster. Ska fjolårets tragiska resultat fortsätta även i år? Som det såg ut i helgen är det nog ingen högoddsare. Jag ska inte använda några ursäkter men det finns några ganska simpla anledningar till varför vi inte lever upp till förväntingarna som finns på oss inför den här säsongen.

1. Vi är inget lag, alla drar inte åt samma håll.
2. Alldeles för få spelare tar ansvar där ute på isen.
3. Det är bara en handfull som har den rätta inställningen till det vi gör.
4. Vi har tveklöst ligans sämsta backar. Jag trodde inte det kunde spela så stor roll som det faktiskt gör.

Vi rullade på fyra kedjor i helgen. Coach Kromm ville se hur olika spelare fungerade tillsammans och få igång alla tidigt på säsongen. Han hade därför försökt göra fyra jämna kedjor. Det visade sig vara ett stort misstag.
Idag på träningen vart det därför andra bullar. Jag är tillbaka där jag hör hemma, i förstafemman. Där spelar jag på högerkanten med Colton Sceviour som center och Frazer som vänsterforward. Känns jättekul att få det förtroendet och mitt mål är att förbli här resten av säsongen. Vi har alltså nu alla våra draftade spelare i samma kedja, nu kan säsongen börja på riktigt.

Var en jobbig träning idag. Vi fick åka en hel del skridskor på slutet. Jag fick en konstig krampkänsla i benen som jag inte känt tidigare. Men de var bara att kriga på. Jag har börjat tänka på ett bra sätt när vi blir torterade på det här viset. Jag tänker helt enkelt bara att inget varar för evigt och att det som inte dödar det härdar. Det brukar alltid komma lite nya krafter när jag tänker i de banorna, lite mer syre till musklerna på något sätt.
Imorgon är det tisdag. Ny träning, en ny chans till att bli bättre. En sak jag verkligen uppskattar är att vi har i stort sett obegränsat med istid. Man kan alltid stanna efter och träna på något extra. Mestadels brukar jag skjuta lite. Har försökt att jobba mer med att skjuta lågt på stötsidan. Speciellt när jag kommer in som rightare på vänsterkanten. Historien visar att jag alltid brukar sikta mot bortre krysset men om man ska vara realistisk så sitter pucken nog bra många fler gånger i lågt i första hörnet. Hade tänkt att bli en fruktad målskytt i år, bara så ni vet ;)

Övriga nyheter: VIK Hockey har vunnit tre raka. Fortsätter vi att förlora här borta så vore det nästan bättre att styra kosan hemåt igen. Ta med mig det jag lärt mig och fortsätta utvecklingen på hemmaplan. Köra över lite folk och hjälpa VIK till kvalserien, de vore något det.

Som ni säkert redan vet är det en jäkla massa reklam på teven här. 98 procent är bara skit rent ut sagt men då och då dyker det upp en halvrolig reklamsnutt som lyckas ta sig in i omklädningsrummet och vårat alltid lika meningslösa vardagstugg. Den här gången är det något så dumt som en dessertpizza man får med när man köper en vanlig pizza. I stort sett är det en tårta gjord på krossade kakor, men dom väljer att kort och gott kalla det en dessertpizza och lägga till en flummig dialog mellan den rutinerade pizzaräven och den fjuniga nybörjaren.

Here you go:

Det är fredag morgon. Jag är hemma från Nashville igen. Hemma och hemma kanske är att ta i, jag är i Portland i alla fall. Kanske ska klargöra lite mer exakt vart jag bor förresten. Ni som tror att jag sitter och lurar i en fin kåk 2 minuter från centrum får nog måla om den där bilden ni har i huvudet. I städer som dessa bor kanske 10% av invånarna i själva staden. Den resterande delen bor i suburbs - förorter - utanför stadsgränsen. Jag bor i den största och mest förekommande förorten Beaverton. Den är som en egen stad egentligen, det enda som saknas egentligen är väl ett downtown-område.Var ett par dagar sedan jag skrev senast. Fanns helt enkelt ingen mental styrka under den resterande delen av campen för att klara av en sådan krävande uppgift som faktiskt är att leverea blogginlägg till er. Av den anledningen la jag skrivandet på hyllan och fokuserade på att ha en bra camp istället. Det hade jag inte mycke för visade det sig. Blev totalsågad på mitt möte i onsdags och sen dess har jag finulat en hel del på vad de egentligen var frågan om här. Är jag verkligen så jävla dålig som dom ville få det att verka eller överdrev dom för att väcka liv i mig och få fram det där mega-brunket som dom verkar tro att jag har inom mig. Tungt var det i alla fall att sitta där i ett rum där sex gråtrista gubbar under vad som kändes som en evighet på ett ganska brutalt verbalt sätt tryckte ner mig ordentligt i skoskaften. När jag gick ut därifrån kände jag mig lika bra som en påse skit ungefär och ville bara sluta med hockey. Men efter att jag de två senaste dagarna har haft oavbruten konferens med mig själv sånär på några avbrott för mat och sömn så börjar jag se ljuset i tunneln. Just nu kanske jag inte klarar av det som Nashville kräver av mig och i värsta fall kanske jag inte är den dom söker. Men jag vet vad jag kan och vad som tog mig hit där jag är idag. Jag är därför fullt övertygad om att förr eller senare kommer jag att hamna någonstans där mina kvaliteér är uppskattade och där jag får spela sådär som bara jag kan.Men först ska jag ha en bra säsong här i Portland. Jag är väldigt positiv inför den kommande säsongen och är övertygad om att den kommer bli bättre än den förra, både för mig och för laget. Det hela tar sin början ikväll klockan 19.30, Vancouver Giants i hemmapremiären..perfekt!

Fredag 21a september, ny säsong, ny start, nya möjligheter.


       // Viktor

Tre dagar har passerat sen Nashvilles main camp 2007 tog sin början. Jag som slängde ut löften till både höger och vänster om att jag skulle skriva hur mycket och ofta. Men så blev inte nu inte fallet. Då den första dagen med alla dess tester och dyligt var över hade jag helt enkelt ingen tid att skriva. Anledningen, eller bortförklaringen om ni så vill, till att jag inte skrev fler än några rader igår var den enkla att jag inte orkade. Nu däremot är det andra bullar på plåten.
Jag ska nu tillgodogöra er alla genom att i relativt korta drag beskriva vad jag gått igenom hittills. På det här sättet kanske ni kan få ett litet hum om hur en riktig nhl-camp går till också, för er som inte haft förmånen att få deltaga vid en dvs.

Inledning
TId: 12-19 september
Plats: Nashville, TN
Aktivitet: Nashville Predators Training Camp 2007

På årets camp deltager 54 spelare. Det är uppdelat på 30 forwards, 18 backar och 6 målvakter.
Alla de ordinarie spelarna är också med på campen och utgör cirka 20 av dessa 54 spelare. Vi övriga är, i mitt fall, unga spelare som draftats av organisationen men spelar juniorhockey eller i europa. Vissa av dessa har redan skrivit på ett kontrakt med klubben men spelar ändå på annan ort ytterligare ett år. Spelare som finns i organisationens farmarlag Milwaukee Admirals. Dessa spelare står oftast under kontrakt med har blivit placerade i ligan under, AHL, för att utvecklas och så småningom bli Predators även dom. På campen finns också några få inbjudna spelare som inte har kontrakt någonstans för tillfället, så kallade Free Agents.
De datum jag satte upp är bara den veckan då jag är här. Jag och de övriga som spelar juniorhockey i Kanada eller i någon av de europeiska ligorna åker nämligen hem då. De övriga fortsätter cirka två veckor till innan serien drar igång den 5 october. Under veckan tränar vi varje dag och hinner med tre internmatcher. Det finns regler som innebär att man bara får vara i ishallen tre timmar per dag. På så vis blir träningsdagarna korta, men intensiva.
Den övriga tiden slås ihjäl på hotellet samt på med hjälp av diverse äventyr med mer eller mindre rolig utgång.

Dag 1

Vi åt frukost vid 9.15. Klockan 12.15 var starttiden för mina physicals. Det betyder att man gör diverse läkarundersökningar och kontroller för att se till att man är i speldugligt skick. På den här nivån är allting väldigt petigt och minsta lilla fel på kroppen följs upp tills du är helt friskförklarad. Physicals går till så att man får en lapp i handen med alla stationer på. Sen är det bara att gå runt till alla ställen, ett i taget tills du har bockat i allting på listan. Utan inbördes ordning så har jag för mig att det här var alla stationerna:
Ortoped, Läkare, Röntgen, Hjärnskakningstest, Blodprov, EKG-test, Urinprov, Enskilt foto, Fylla i papper, Tandskydd och ögonkontroll. En jävla massa grejjer helt enkelt. När allt detta är klart är det dags för fystester.
Det går till på samma sett. Man får ett papper med stationer på, sen är det bara att börja dagens tipspromenad nummer två. Fystesterna som vi gör är följande: Fettprocent, Invägning, Hopp på höjden, Hopp på längden, Sit-ups, Kasta medicinboll, Wingate och Lactate-test. Utan vidare eftertanke så är de två sistnämnda de enda riktigt jobbiga. Å andra sidan så räcker det gott och väl. Det är två cykelstester som är förjävliga helt enkelt. Det första är ett 30 sekunders långt test då du i full fart får en del av din kroppsvikt som motstånd. Därefter är det bara att försöka trampa på så gott det går. Kan säga att jag spydde 4 gånger sist vi gjorde det. Den här gången klarade jag mig helt utan spya och var väldigt nöjd med det.

Det där var allt för dag 1. Nu måste jag sova, imorgon är det träning igen, som vanligt..
Skriver om dag 2 och 3 imorrn kväll skulle jag tro.

Tills dess, hare guld.


        // V

Nu börjar allvaret. Ligger i sängen, klockan är tio över tio.
Var nyss nere och åt lite frukost, med beteckning på lite..vill ogärna ha en liknande episod som senast jag var här. Efter att ha ätit ägg den gången satte jag mig på wingate-cykeln. Tre minuter senare började det snurra i skallen och jag satt och spydde i en hink fyra gånger på allt för kort tid. Usch och fy.
Förhoppningen är att jag nu lärt mig läxan och lyckas behålla frukosten i magen tills den väljer att ta sig ut den mer bekväma vägen.

Först är det alltså femtielva läkarkontroller som ska göras för att klargöra att vi alla är friska och krya. Efter det börjar fystesterna med invägning och fettmätning. Undrar om alla de känsliga jäntorna man gått i skolan med genom åren hade klarat av att ta av sig tröjan och låta någon klämma på dem och mäta deras fettprocent medan alla andra i rummet noga tittar på. Med tanke på att man otalet gånger fått höra att det är förbjudet att fråga om en kvinnas vikt så har jag svårt att se det här scenariot framför mig.

Måste springa ner till bussen nu som tar oss till arenan.

På återhörande i eftermiddag. Ciaoo

God afton.
Har inte hänt något särskilt idag. Inga speciella tankar att reflektera över sådär heller. Pratade med min agent idag. Har inte pratat med honom sen jag åkte så det var trevligt att bli lite uppdaterad och snacka skit igen. VIK hade tydligen match mot Bofors under onsdagen och en viss tomteverkstad hade tydligen lekstuga. Skoj tycker jag =) Hoppas dom fortsätter med det och sätter dom gamla gubbarna på plats i vinter.

Det verkar som att det undgått de flesta där hemma att jag har min mobil med mig i år. Så också mitt telefonnummer. Så om någon känner för att ringa eller skicka ett sms någon gång, gärna på fyllan, så skulle jag bli hur glad som helst. Visserligen så svarar jag nog inte om det ringer då det kostar skjortan men det är ju själva tanken som räknas. Mitt nummer inklusive alla landskoder och dyligt ser ut såhär: 0046704426576 .

Har även bytt tröjnummer i år. Ville mest bara ha något nytt eftersom det är en ny säsong med nya utmaningar så i år bär jag nummer 16 på ryggen.

"Goal by number sixteen...Viktoooor Sjoooodiiiiiiiin!!!"

Låter inte allt för dumt va ;)
Ska till att sova nu..hörs då får jag hoppas.

hejjj

Hallå där ärade medlemmar av mitt bloggimperium. Veckodagen är nu tisdag och tidpunkten är runt elva på kvällen. Om man är american säger man då att klockan är 11 pm. Hade det varit före 12 på dagen så hade det varit am istället. Knepigt system det där. Sitter som vanligt på mitt rum och pillar lite på datorn. Stefan(sonen i huset) har kopplat in sin xbox här i mitt rum nu. Klockrent tycker jag som ännu inte fått igång mina tv-kanaler. Spelar just nu lite  GTA. Stefan la in några fusk åt mig så att jag är både odödlig och har alla vapen, hurra. Nu ska det skjutas och dödas som aldrig förr. Haha, han är i full färd med att lägga in fler fusk nu också. Han är riktigt insatt i såna här prylar. Måste säga att det är verkligen toppen att bo i en familj som har en "vanlig" son så att säga. Han lever ett annat liv och det är skönt att snacka med honom om allt möjligt. Han kallar mig för Vicky och jag kallar honom Stephanie. Ömsesidig syskonkärlek med andra ord =)
Har andra goda nyheter också. Jag ska börja skolan. Fick reda på det idag. Ska bli kul att göra något annorlunda och kanske träffa lite folk till och med. Jag ska ta tre "classes", dvs ämnen..Engelska, Matlagning och Yoga. Kungligt ju =D
Imorgon bitti  åker Frazer till San José och deras nhl-camp. Hoppas verkligen det går bra för honom där. Om allt går som vi vill så kommer dom signa honom nu efter campen och sätta honom i deras Ahl-lag..jävlar va glad han skulle bli om den drömmen gick i uppfyllelse. Vore konstigt att vara här utan Fraz. Han är ju lite av min storebror och jag är alltid med honom vart vi än går. Visserligen ofrivilligt då han är min rumskompis och chaufför men han är en riktigt bra förebild för en vilsen liten svensk som jag.

Hittade lite coola bilder på gettyimages idag också. Dom är från Lake Placid turneringen jag var på i början av augusti med j20-landslaget. När jag får mina nya skridskor och ett par mindre benskydd kommer jag bli riktigt snygg på isen i vinter, eller hur? ;)

 
På väg att dribbla av en fyra-fem amerikaner innan jag sprätter upp pucken i nättaket, eller?




Jag och Bulan pustar ut lite på avbytarbänken. Bara coola grabbar tuggar på tandskyddet, så de så ;)

------------------


Sovtajm för mig nu. Måste hinna upp och gå innan skolan imorgon. Plus koka gröt och sånt tjaffs. Hoppas alla får en bra onsdag. För det tänker jag ha.

Ginatt

              // V