Såhär gör jag med folk som kritiserar min blogg...



...och bli inte lurade av den glada minen. Jag är egentligen fly förbannad ;)
Vad bilden inte förtäljer är hur jag i ögonblicket senare skickar upp denna donna cirka 30 meter upp i närmaste gran. Så vitt jag vet så hänger hon där än idag. Tror nog inte att hon eller någon annan höjer rösten mot gibban.blogg.se igen i första taget.



// ord är bundet

Lite klipp från en match bara.
Har ni tur så kommer det mera ;)

Det är tisdag.
Då är man ungefär såhär glad om solen visar upp sin riktiga kapacitet för första gången sen jag vet inte när..


.Tobbe, Gibban och Lucas. Det är vi som får stället att gå runt...eller?


Något som alla vi knegare uppskattar under dagen är den obligatoriska lunchrasten. En timme fylld av mat, avkoppling, navelpill och kortspel. Kanske för er ja. Men inte för oss på Ceveds Sport.
Vi tar varje tillfälle vi får att sporta lite. Slipa på tekniken. Lära oss det där lilla extra. Allt för er kunder förstås.
Titta bara på det här.

När ni sitter hemma och pillar navel så skriver vi musikhistoria här uppe på taket.
Här skickar vi iväg en första take på en akustisk version av den gamla popdängan "Scatmans World":
Notera gärna det Alicia Keys-inspirerade huvudknycket med tillhörande två fingrar på lurarna!
Vi ska jobba lite mer på guran och de höga tonerna bara så hör ni oss på Cityradion när som helst...

Jag hoppas alla förstått att jag varit på vift. Närmare bestämt in The Seal. Mer känt för er svenskar som Sälen. Inte att förväxlas med det smällfeta blödjuret vid samma namn.
Det var galet kul! Men jag börjar tvivla på att jag kan ha tråkigt när det vankas fest. För det har aldrig hänt..inte vad jag kan minnas i alla fall (hehe).
Nå väl. Det börjar krypa lite i läsartarmen har jag märkt och lite påtryckningar har kommit om updates. Men som sagt. Min facebookstatus har aviserat vart jag är och vad jag håller på med ungefär sen år 300 f.kr så det borde inte kommit som någon överraskning för någon. Om man skulle vilja leka lite halvsmart och göra en matematisk uträkning på det här så skulle man kunna slå fast följande:

Jag har cirka 200 läsare här varje dag. Jag har 899 vänner på facebook at the moment. Det betyder att jag har 700 läsare till godo innan någon kan komma och påstå att dom inte vet vad jag har för mig. End of story ;)
Apropå på facebook och dess vänner. Som sagt så confirmade jag stolt min 899e idag. Tänkte börja ringa runt till allihop när jag förhoppningsvis spräcker 900 här någon gång snart. Liksom för att visa min uppskattning. Lär ju inte vara några problem eftersom man känner alla så väl, eller?
Vänta jag fick en idé.
Kan inte alla mina facebookvänner börja ringa mig från och med imorgon.
Tror det är Andreas Andersson som startar upp det hela. Sen kör vi i bokstavsordning hela vägen igenom. Enligt mina beräkningar borde vi vara klara någon gång runt 2012. Lagom till Sommar-OS. Perfekt!

Spread the word!

Nu lär gibban sova. På återhörande när jag tagit tag i mitt liv. Det börjar med X antal kilo tvätt imorgon..

Ciao

Idag kom domen. Eller rättare sagt alldeles nyss. Två matchers avstängning blev det. Eftersom jag redan suttit av en, Borås i fredags, så är jag spelklar till fredagsmatchen mot Växjö.
Grämer mig som fan att jag missar den mot VIK idag. Hade blivit grymt!

Men men, två matcher och inga böter känns bra ändå.
Så nu kan icke nämnd tränare i IK Oskarshamn ta sina 10 matcher, polisanmälan och allt vad det var och stoppa upp det någonstans..
Om inte mamma Marianne uppfostrat mig såväl så skulle jag nog passa på att svära lite här också. Men det låter jag bli.

Nu ska jag ner till hallen. Hejja på boysen och käka slang.
Matchen går på tv4 sport för den som missat det. Gametime 19.15.

>

Have a good day!

Ciao

Klockan börjar närma sig halv tolv-bläcket. Min mamma sover nu, garanterat. Så gör också alla som levde för 100 år sedan. Såvida dom inte föddes för typ i januari 1909 och har haft oturen att leva förbi 100-strecket. Men någon sådan stackare måste det väl finnas kvar kan jag tänka mig. Jag känner då ingen i alla fall..

Hur som haver..

Idag är det dags att ge ut en imaginär käftsmäll.
Den går till mitt sunda förnuft.
Likt ett ovälkommet spöke våldgästar det mitt samvete flera gånger i veckan och får mig att ta en hel del av det som allmänheten skulle kalla för "kloka beslut".
Vad ni inte förstår, är allt det jag går miste om.
Jag var i Stockholm under landslagsuppehållet. Efter en tur på ett lokalt mcdonalds beläget vid slussen fick jag och mina två kumpaner (vi kan kalla dem Olof och Linkan) för oss att hemgång var ett bra alternativ. Vi strosade längs kajen med sikte på centralstationen. Efter en stund hamnade vi mitt i virrvarret bland gamla stans gator och gränder. Där uppkom en såhär i efterhand ganska komisk diskussion på mitt intativ som handlade om hur fruktansvärt coolt det var att vi gick på samma kullersten som Sten Sture och hans mannar gjorde för 500 år sedan. Om man nu ser nyktert på det hela så hade kanske ett lagom inspirerat konstaterande räckt men jag vill minnas hur jag just där och då var lyrisk över detta faktum och fäktade vilt med både armar och ben. Mina två medvandrande kamrater nickade mestadels instämmande medan de sneglade ganska oroligt mot de många små gränderna som ledde iväg likt kolsvarta gångar från gatan vi gick på.
Vi tog oss fram till en öde centralstationen utan några större bekymmer. Sten Stures kullerstensbygge hade vi lämnat bakom oss och såg nu bara en skön natts sömn i en varm säng framför oss. Självklart gick det inte direkt enligt planerna. Det första som slår oss när vi kommer fram är tiden. Det är sent. Sista bussen har gått. Nedrans. Vad göra? Vi står i ett antal minuter och begrundar de stora upplysta tidtabellstavlorna med en spejande blick i hopp om att hitta något färdmedel som kan ta oss hemåt. När rätt buss på rätt plats lyser med sin frånvaro och goda råd var dyrare än någonsin så ser jag det.
Ljuset.
Jag har i en besviken gest vänt mig ett halvt varv på klacken ungefär sådär som Michael Jackson gör i många av sina gamla videos och verbalt påvisat mitt missnöje med SLs val av tidtabeller just denna afton.
När jag efter tiotalet sekunder slutat att förbanna den högre makten med slutna ögon och Serie A-inspirerat minspel så tornar den upp sig framför mig. En i mina ögon milslång karavan av tubformade fartvidunder beredda att när som helst stånga sig fria från sitt fastfrusna tillstånd och sätta högsta fart mot valfri destination. Målat i den blankaste av silverfärger sånär som på en gul rand av eld upptill står det där och bara väntar på att jag ska stiga ombord på en tur jag sent kommer glömma.
Dom kallar det, Arlanda Express!
Jag slänger en blick på klockan. Nästa tåg går om 20 minuter. Det här är ödet.
Hastigt vänder jag mig mot mina kumpaner. I ett menande uttryck försöker jag få dem att läsa mina tankar och utbrista ett synkroniserat hurra-rop för mitt oslagbara nytänkande. Men icke.
Allt jag får är en hagelstorm av komplikationer och resonabla argument mot varför man inte ska sätta sig på första bästa tåg till Arlanda mitt i natten. Ja inte från Olof förstås. Han skruvar lite besvärat på sig och piper iväg ett luddigt "kanske, ja varför inte..". Han fungerar så förstår ni. "Mannen som aldrig stänger en dörr" kallas han för där hemma.

Allt eftersom sekunderna går där på perrongen så smyger det sig närmare. Osynligt, ljudlöst nästintill omöjligt att upptäcka förrän det är för sent. Jag känner en kall kår längs ryggraden. Försöker springa därifrån, men det är ingen idé. Jag är fast. Långsamt snärjer det sig hårdare och hårdare runt min hals för att slutligen lägga in dödsstöten. Nu finns det ingen återvändo. Det har mig i sitt grepp. Förnuftet.
Besviket får jag återigen inse mig besegrad. Med släpande fötter och tungt huvud lommar vi iväg runt hörnet, hoppar in i en taxi och åker hemåt...

Men jag ger inte upp. En vacker dag, då jävlar.

..någon uppfunnit tejpen så hade jag fan varit on it right away.
Bra grej, helt klart! Den måst ligga högt på listan över bra uppfinningar.

1. Hjul
2. Elektricitet
3. Tejp
4. Pez

Det finns en officiell ranking på det där, det har jag läst någonstans. Den ser ut typ sådär. Lite osäker på Pez bara. Kan ha varit på femte plats..får återkomma med det.



// Viktor Gibbs - måste sluta tappa bort sina mössor

www.gibban.blogg.se

För vissa, en vardaglig aktivitet.
För andra...någonting annat.

Tillsammans har vi vandrat den långa vägen från hösten 2006. Många har hoppat på tåget, en del har säkerligen hoppat av. Jag har ingen aning om vilka som var med från starten..brorsan kanske? någon mer?
En gång i tiden bodde jag i amerika. Det stora landet i väster. Landet där allt var möjligt, där allt var lite häftigt.
Då var det många som var nyfikna. De var filmer, roliga översättningar, matchreferat och reflektioner från en helt annan världsdel.
Men sen då..
Den 10e januari 2008 kom. Jag blev hastigt och olustigt released från Portland. Två dagar senare var jag hemma igen. I en handvändning var drömmen över, eller? För många av oss var den det. Gamla trötta sverige. Gamla trötta hockeyallsvenskan. Nej det var inte mycket att hänga i julgranen.
Jag hade problem med språket till en början. Kanske låter löjligt men från att aldrig prata svenska till att bara göra det tar på krafterna. Jag blev utskrattad, hånad, mentalt nersparkad. Jag var ett misslyckande.
Men nu står vi här, ett år senare. Ett år har gått. Och vad har hänt? Inte så värst mycket..jag är fortfarande 184 cm lång. Jag är fortfarande bra på att tappa bort vantar och ha sönder elektronik. Jag bloggar fortfarande på samma gamla sida.
Men ändå. Så mycket har hänt, under ytan. Trygghet på något sätt. Tidigare var jag rädd för den. Tröttnade alltid på saker, ville göra något nytt, se nya platser. Men på något vänster håller jag på att hitta en trygghet. Jag uppskattar min tillvaro. Kanske låter det banalt och dötrist. Kanske är det vad Karlskoga gjort mot mig. Men i så fall gillar vi läget.

Från en sak till en annan.

My beloved Bobcats ligger under med 3-0 mot Borås på bortaplan.

Antingen sitter alla och väntar på att säsongen ska ta slut..eller så har vi bara spelat dåligt hittills och rycker upp oss i slutakten. Vad som än händer är det viktigt att kunna se sig i spegeln efteråt. Det är inte lätt alla gånger ska ni veta. Men det måste göras.

"Use it, or it uses you"


--------------------

think about it...

                          // Gibbs