Värmebölja
Torsdag eftermiddag. Klockan har krypit över tre här på den amerikanska västkusten. Nog för att man aldrig ska klaga på fint väder men idag och igår har det varit fruktansvärt varmt. Sitter just nu och svettas i mitt rum medan Frazer ligger och gnäller i bakgrunden. Han är missnöjd med hur massagesängen som befinner sig här i rummet gör honom illa i ryggslutet. Förutom den lilla detaljen så måste jag säga att en massagesäng i rummet är något att rekommendera. Tack och bock för den lyxdetaljen.
Var bara en träning idag. Det räckte gott och väl. Jag hann inte skriva ner något från gårdagen men det ända som hände då var väl egentligen att vi hade ännu en internmatch. + en eftermiddagsträning.
Nu började Frazer svamla igen. Han tycker att vi borde ha en sån där massagesäng i omklädningsrummet. Han kallar den för en "miracleworker".
Tillbaka till verkligheten. Matchen igår vann vi. Tre i rad för vårt lag nu. Känns bra efter den sega starten vi hade med tre raka förluster. Vår kedja var ännu en gång tongivande. Vi låg under med 3-2 med två minuter kvar och det såg mörkt ut. Men då kom vår kedja ut på isen. Jag snodde pucken från en framstormande motståndare, passade den till Frazer som gick in och gjorde mål. Kvittering med så lite tid kvar visade sig vara vändingspunkten. Vi vann på straffar och gick hem glada och nöjda. Sokol som tillhörde det röda motståndarlaget var allt annat än glad och nöjd. Han är känslig när folk retas och eftersom vi alla vet om det så retas vi lite extra.
Imorgon ska vi till Everett. Försäsongsturnering är det som gäller. Fem eller sex lag samlas på samma ställe och spelar några matcher innan man åker hem till sitt igen. Det är så det fungerar här i WHL och på så sätt slipper man åka långa resor på försäsongen bara för en match. Vi har en hel del spelare med oss upp dit. Cirka 30 stycken tror jag. Efter turnerningen kommer det ryka några spelare till och sen har vi vår trupp för säsongen klar. Tror och hoppas att jag inte behöver spela båda matcherna nu i helgen. Vore riktigt skönt. Frazer fick veta redan idag att han inte spelar i morgon. Vi andra dödliga får veta imorgon först.
Nu kommer Gabes, Sokol hit snart. Vi ska till poolerna lite längre ner i kvarteret. Alla i kvarteret har tillgång dit och det ska bli riktigt nice denna stekheta sommardag.
Har berättat för Sokol nu vilken stor stjärna han har börjat bli i Sverige. Han blev glad men visade självklart inga tecken utåt. Det gör ingen "true beauty". Han sa att han skulle ställa upp på en tv-intervju för det svenska folket.
Men jag tänkte att vi kunde göra det här på ett roligt sätt. Tittarna, dvs ni där vid datorn får ställa frågorna. Skriv en kommentar om något ni vill veta om Matt så frågar jag det på intervjun sedan. Ingen fråga är för dum eller för svår för Matt Sokol så fråga på..
tills dess, hare guld.
Matt Sokol - the man, the myth, the legend,
// Vicks
En bra dag
På eftermiddagen spelade vi match. Det var jävligt skoj. Det var där den bra dagen verkligen tog fart. Vi vann med 4-3 och vår kedja, dvs jag, Frazer och Tyler gjorde alla fyra målen. Själv stod jag för 1 mål och 1 assist. Får jag vara nöjd med då jag även spelade bra i övrigt. Även fast det inte är riktigt matchtempo så börjar det ändå kännas riktigt bra där ute på isen och om jag jämför med förra säsongen vid den här tidpunkten så är jag bra mycket bättre nu.
Känns som jag har fått lite ny vind i seglen efter en relativt tuff första vecka i Usa. Skönt.
Berättade för Sokol idag om att han var omnämnd på bloggen. Han blev eld och lågor och ställde i vanlig ordning 100 frågor på sitt alldeles egna sätt om undrade vad svenskarna tyckte om en beauty från kalifornien. Efter att han gjort en av sina sedvanliga sekundlånga brainstorms så kom han på att det här var som en realitysåpa och att han var en av de allra viktigaste karaktärerna för att såpan skulle få tittare. Därför har jag lovat att göra en video-intervju med honom så att ni alla kan lära känna honom lite bättre. Gabes, som fanns i närheten när detta kom på tapeten, ville även han ha en intervju och det har ni väl inget emot?
Sokol ville promt också att jag skulle berätta att vi idag tog en tupplur inne på Hollisterbutiken. Det är ungefär som amerikanernas JC förutom att det är väldigt mysig och ungdomlig stämning där inne. Affären är typ byggd som ett hus på stranden och det är halvmörk belysning där inne och hög musik. Vid kassorna finns en grupp sköna fåtöljer som vi valde att slå läger i under en halvtimme ungefär. Sokol undrade om det var ett beauty-move att ta av sig tröjan och byxorna och krypa ner på riktigt under en filt i fåtöljen men vi andra avrådde honom från det då vi inte ville få vakterna på oss. På gallerian köpte han också ps3-spelet Fight Night 3 och pratade inte om något annat från det att han köpt det till det att vi åkte hem till honom efter matchen och spelade ett par ronder.
Nu ska jag sova för att klockan är mycket. Kul att se att tittarsiffrorna här på bloggen (realitysåpan) stadigt stiger. Bara att lägga till som favoriter och tipsa dom i er närhet, för här kommer det gå undan i vinter.
Ginatt.
// Gibban
Gokart och hjärnskakning
Själv hade jag bestämt mig för att inte köpa någonting idag. Jag vill varken slösa pengar eller var speciellt sugen på att shoppa. Men så råkade jag hitta två par skitcoola slip-ons som var nedsatta till nästintill gratis. Så jag slog till och gick hem två par skor rikare.
Som ni kanske redan förstått så var idag en så kallad "day off". Trots Sokols nyprintade tatuering på armen som säger klart och tydligt "NO DAYS OFF" kom han på den briljanta idén att vi skulle åka go-kart. Det här är i och för sig inget nytt för oss då vi redan förra säsongen stökade till det rejält nere på Malibu Raceway. Tyvärr har det nu gått så långt att från och med förra måndagen är alla Winterhawks portade på livstid från denna så utmärkt belägna gokart-bana. Jag deltog inte den gången då det hela gick så långt att vi aldrig mer får komma tillbaka men jag har fått berättat för mig att saker och ting hade gått ganska "out of hands" om man säger så. Gabes hade blivit ombedd att stanna omedelbart men bara åkt rakt förbi de anställda som stått där och vinkat in honom i parkeringsfållan. Sokol som inte var sen att hänga på fick sicksacka sig igenom några konor som kom flygade mot honom från den nu ursinniga personalen. Det hela slutade med att en av de anställda under nästa varv hoppar på Sokols gokart i farten och styr den ut mot gräset där den stannar. De hade då rullat av och brottats ett tag på gräsmattan innan chefen för banan hann dit och lyckades bryta upp fighten. Alla jordens undanflykter och bortförklaringar var efter de här incidenterna helt värdelösa och det verkar som vi får se oss om efter ett nytt ställe att bränna gummi på.
Så när vi satt nere på stan idag och tryckte i oss varsin överkryddar chipotle-burrito höjde Sokol rösten och visade prov på stort ledarskap. Han sa att vi skulle hitta ett nytt ställe att åka gokart på. Han grävde fram sin splitternya Iphone ur fickan(bara en av Matt Sokols spexiga lyxprylar) och slog några snabba siffror till nummerupplysningen. Två minuter senare hade han hittat oss en bana att åka på. Instruktionerna ledde oss mot I-5 South vilket åtminstone var i rätt riktning mot våra hem. Vad vi inte visste var dock att exit 283 låg långt åt helvete söderut från Portland och cirka 25 minuter senare var vi framme. Stället hette Bullwinkles Family Fun Center och var något som kan liknas vid en nöjespark. Det enda som saknades var väl egentligen bara karusellerna, men det var ju inte därför vi var där. Utan att vara för pessimistisk ska jag erkänna att jag mådde jävligt dåligt idag. Befarade en kraftig feber eller något liknande men såhär på kvällskvisten har huvudvärken och den taskiga halsen bättrat på sig lite.
Nämnas ska kanske också att jag åkte på jordens tackling igår på internmatchen vilket borde och kan ha lett till att jag nu går runt med en hjärnskakning. Inget jag fått bekräftat men med tanke på att jag i stort sett fick en armbåge i skallen rätt framifrån i 50 kilometer i timmen så vor det kanske inte så konstigt egentligen.
Aja, i alla fall..grabbarna (Gabes, Sokol, Ferguson, Troy och Gabes Jr) blev läskigt överexalterade när vi steg in på Fun Center och bestämde sig snabbt på att slänga bort 30 dollar på ett heldags-pass. Jag och Mark Guggenberg däremot höll oss coola och nöjde oss med att gå en minigolfrunda värd 7 dollar.
Tre timmar senare när vi var klara med vår minigolf för längesen och hade hunnit lira både en och två matcher Air Hockey lyckades skaran av kalvar på grönbete slutligen bli utkastade från även den här Gokart-banan.
Right about time tänkte jag och Mark och började gå mot bilen. Efter kom de andra, precis lika glada och exalterade som när vi anlänt..
Sokol gnällde i några minuter på att han absolut inte ville köra hem mig men jag gnällde tillbaka minst lika mycket och påpekade hur sjuk jag var och fick som jag ville.
Väl hemma kan jag konstatera att dagen ändå varit väldigt trevlig. Det finns ju en gräns hur kul man kan ha och jag får nog vara nöjd med en sån här dag ändå. Det är inte direkt som en ledig dag hemma i V-ås där man kan chilla på norra Skallberget en hel dag och göra absolut ingenting utan att för den delen ha tråkigt en sekund. Men så är det också Sverige vi talar om. Världens bästa land, världens bästa kompisar.
Imorrn väntar del två av Traning Camp. Tjugo grabbar har fått åka hem, femton till ska bort. Campen fortsätter veckan ut innan vi åker till Everett på fredag för två träningsmatcher där under helgen.
Hoppas att fredagskvällen var till allas belåtenhet och att Filip har återfått minnet efter vad som låter som en klar kandidat till 2007 års värsta fylla.
Har fått order från Frazer att bränna en skiva. Ska väl ta tag i det nu. Har hört att det är på måndagkvällar de bästa hembrända skivorna görs så jag ska göra ett försök.
Ciao!
skärpning läkarvägen
Trött och tjurig är vad jag är just nu. Och dagen har bara börjat. Klockan är 06.20 på morgonen och jag är jättevaken. Allt som oftast brukar jag vakna upp motiverad och glad men så är inte fallet idag. Gårdagen var jobbig och ingen höjdare alls. Dryga fystester, världens sämsta träning av mig och som grädde på moset så åt någon snorvalp upp min middag. Vi får hoppas att idag blir bättre än igår.
Två matcher står på schemat. Med isen vi har i ishallen just nu är det bäddat för en jävla massa studsande felpass och fladdriga dragskott. Med andra ord så kommer merparten av oss att kliva av isen med ett sargat självförtroende och med tanken att, vad fan gör jag här?!
Skulle också vilja komma med ett önskemål. Det är att jag ska sluta få mms av Ann Christine Ferm och Mattias Ferm 20 gånger om dagen. Det är fruktansvärt irriterande och jag kan dessutom inte läsa det. Så var snäll och stäng av den idiotiska funktion ni har på telefonen som gör att den skickar samma mms om och om och om igen.
Tack på förhand, mvh Gibbs
Lapp på luckan
Efter 21 timmars resande har jag nu anlänt till Usa. Orkade inte skriva något igår kväll när jag kom fram så jag gör det nu istället. Resan gick ändå förhållandevis bra. Hade väldigt trevligt sällskap hela vägen, oannonserat, men trevligt. På första planet lyckades jag hamna i samma rad som fotografen Bingo Rimér och tre av hans modeller. Brevid mig satt en rödhårig tjej som jag aldrig tidigare sett. Efter ett par timmar började vi prata och sen eskalerade det och till slut satt vi där med och delade interna skämt med varandra. Det var nämligen så att framför oss satt en svettig mexikan med långt, tunnt och väldigt fett hår och försökte vara cool. Han var väl runt 50 år gammal men avgudade sin frisyr och coola stil som ingen annan. Ungefär en gång var femte minut var han tvungen att väldigt ömt smeka sitt hår bakåt och puffa upp det lite. De här exakta rörelserna upprepade han som sagt på tok för ofta vilket vi tyckte var hur kul som helst. Julia hette tjejen brevid mig föresten. Det visade sig också att hon var ganska speciell. Inte sådär blåst och genomskinlig som modeller har ryktet om sig att vara. Detta kan väl lättast beskrivas i att hon självmant hade skaffat en lägenhet i kolbäck och bott där själv i tre års tid och att hon föder upp dvärgvädurar på en gård värmländska Torsby. Cool tjej faktiskt!
Resekompis 1, Julia Dilamono..var visst inte så svårt att hitta en bild på henne =P
--------
De första åtta timmarna av resan flöt alltså på med ganska behaglig fart. Landade i Philadelphia strax efter ett på eftermiddagen lokal tid. Känner mig väldigt hemmastad på den flygplatsen nu mera. Känns som det har blivit ett par rundor. Som vanligt måste man gå igenom tullen och sedan checka ut sitt bagage innan det checkas in igen. Hade inga problem alls i tullen i år. Det får jag tacka de fyra timmarna på ambassaden och mitt nyss utfärdade visum för. Lite förvirring skedde i utcheckningen av bagaget dock, det var tack vare detta som jag slapp sitta ensam under mina fem timmar tills portland-planet skulle lyfta. Ingen visste vart bagaget från Stockholm skulle rulla fram utan alla stod typ och tittade omkring sig. Så även jag. En tjej i vitt linne går fram till killen brevid mig och frågar vad som står på. Han säger att han inte vet men går sen och frågar en vakt. Då smyger jag fram och lägger mig i konversationen. Nu hade jag två nya reskompisar. Killens namn hann jag aldrig uppfatta men han visste faktiskt redan vem jag var pga det faktum att vi spelat ishockey tillsammans i Almtuna. Inte i samma lag då han är tre år äldre, men väl i samma förening och samma mysiga islada. Han blev inte långvarig i vår trio, hans plan skulle avta från terminal A och dit får man ta en buss. Så det var bara jag och tjejen i vitt kvar. Det visade sig att hennes gate var brevid min. Dessvärre så gick hennes plan redan klocklan tre till skillnad från mitt som inte skulle lyfta förrän vid sex. Men idag var turen på min sida, definitivt inte på hennes. Hennes plan blev försenat både en och fyra gånger så till slut var det jag som sa hejdå till henne och gick till min gate och flög därifrån. De vette katten om hon är framme ännu. Väldigt trevlig tjej det också för övrigt. Chriss hette hon och var från Stockholm. Hon poängterade det själv och jag är beredd att hålla med, på fem timmar hann vi både träffas för första gången någonsin, bli tighta som troll, äta middag tillsammans, kramas och ta farväl.
Ain't life great sometimes =)
Känns som att det börjar bli fart på bloggen igen nu. Säsongen är igång, jag är igång och ni läsare verkar vakna ur sommardvalan ni också. Så ge adressen till dom som ännu inte hittat hit så lovar jag att leverera godsaker från "life over there" så ofta jag kan. Idag börjar training camp med fystester. Vår camp är ganska lik en nhl-camp bara i mindre mått. Här är jag den rutinerade spelaren som ska försvara min plats medans en massa 91or och 92or kommer hit och ska försöka slå sig in i laget. Den pågår en vecka och efter det tar dom ut laget.
Så sätt igång att kommentera nu så kanske vi kan få igång en debatt till och med. Jag ska bli bättre på att besvara frågor i år också. Antingen direkt via en kommentar eller i efterkommande inlägg.
Play it safe, Vicks
Fysiska framsteg
Tre minuter kvar tills mina frukostägg är klara. Takidas reason to cry spelas ur högtalarana. Kom just hem från Vibbhälsan, hade tester idag. Förbättrade mig idag igen. Kul för mig, ännu roligare för fystränare Mattsson. Han tar inte sällan upp att han borde omförhandla sitt kontrakt till en rejäl löneökning. Lycka till med det säger jag. Han är en riktigt bra fystränare tycker jag faktiskt. Mer metodisk och resonabel än de jag haft tidigare. Det går att diskutera saker och tillsammans komma fram till vad som är bra för just mig.
Det var bara jag, Bulan och Stiffen som gjorde tester idag. Stiffen hade som vanligt väldigt bråttom och skyndade på oss andra för att snabbt komma därifrån. För er fysgurus där ute så visade mina resultat idag på att jag blivit mycket explosivare och snabbare än vad jag var innan sommaren. Riktigt kul att höra då det var mitt primära mål när jag gick in i sommarträningen. Mina ben utvecklade 2470 watts kraft idag. Vad det betyder i styrka låter jag någon annan svara på. Mattsson sken upp och sa att de va bra i alla fall, får lita på hans omdöme.
I övrigt har jag en del saker att fixa idag. Ska ner till Carlforsska, till banken, träna på rockis och springa i spåret. Men först ska jag äta upp mina ägg och knata över till Bulan för att hjälpa denne grymt otekniske pojkvasker att få fart på sitt bredband.
Bifogar några bilder från New York som jag var i för en vecka sedan...
Snöret och jag på times square.
Kempe, jag och Hank the Tank i en sköna affär mitt i stan.
Peppe, jag och Freddie Andersson i väntan på bussen. Denna varma sommardag fick ssk:s stjärncenter a.k.a Freddan för sig att ta på sig en mörkt färgad långärmad tröja. Hans kropp reagerad omedelbart på det beslutet och gav ifrån sig ett antal liter svett under de timmar vi spatserade på New Yorks gator. Det gjorde inte heller saken bättre att New York visade sig vara en stad i stor brist på frisk luft och svalkande vindar, ajdå Freddan!
-----------
Simma lugnt
// Gibban
the one and only
Undrar egentligen hur många låtar som har passerat mina hörselgångar sen min första mp3 sattes igång för cirka 4 år sedan. En herrans massa vet jag i alla fall. Sitter och lyssnar på en av klassikerna nu. Den låt som ständigt rullade på väg från hemmet på Apalby ner mot Rocklunda den första vintern där i Västerås.
The one and only heter den och framförs av Chesney hawks. Vilka minnen den väcker till liv..
Nu har det gått en vecka sen hemkomsten från Lake Placid. Den första dagen jag kom hem sov jag bort och de sex efterföljande har mest bestått av att svara på frågor om min vistelse i Portland det närmaste året. Direkt när jag kom hem i våras undrade alla mest om jag skulle tillbaka, nu när det är klart vill samma skara gärna veta vad jag fortfarande gör hemma såhär sent i augusti och när jag åker över igen. Har dessutom fått en hel del frågor om bloggen och önskningar om en fortsättning en säsong till. Ett tag funderade jag på om det kanske var bättre att låta bli att skriva blogg den här säsongen men eftersom intresset verkar så pass stort och feedbacken endast positiv så kan jag meddela att jag med glädje ska förmedla mina tankar i minst ett år till.
Ska försöka komma fram med lite nya koncept och idéer för den här säsongen. Kanske kan ni hjälpa mig?
Jag vet i alla fall att signaturen BobbyOrr gärna skulle se en hel uppsats med anledningar till varför svenska juniorer borde åka över till den kanadensiska juniorligan istället för att harva i fjärdekedjan hemma i elitserien. Vem vet, kanske har jag så tråkigt någon grå onsdagseftermiddag att även ett blogginlägg av den arten börjar låta intressant.
Ska bli kul att få över en ny svensk i år till WHL. Det är Mikael "brunken" Ahlén som gör sitt intåg i ligan med förra årets mästare Medicine Hat Tigers. Micke var den man som satte ett ansikte på ordet brunkare och har alltid varit lite av en idol för mig med sitt hjärta och attityd ute på isen. Hoppas han får utrymme att fortsätta med det i Med Hat och att allt går väl för honom i sin nya klubb.
I Prince George får man också en ny svensk. Patrik Magnusson från HV71. Jag har aldrig mött honom tidigare, det enda jag vet är att han i Västerås går under smeknamnet "Hajen". Det sägs vara taget från en viss läskig figur i en gammal härlig bond-rulle. Vi får se hur bra det stämmer in. Vill även önska honom lycka till i sin nya klubb. Hoppas han inte fryser ihjälv där uppe bara, inte var det varmt när jag var där sist i alla fall.
Nu ska jag äta frukost, fyra ägg och hockeygröt.
På återhörande, eder Gibbs
wall of dreams
the wall is starting to fall,
i'm standing on one side,
trying to keep the dream alive,
everybody can see,
that this is my responsibility,
as heavy as it can seem.
I shall never give up my dream,
it doesn't matter if im five feet tall,
I know I can prevent this fall,
and if I would fail after all,
I can always build a new wall..."
// Viktor
