Efter 21 timmars resande har jag nu anlänt till Usa. Orkade inte skriva något igår kväll när jag kom fram så jag gör det nu istället. Resan gick ändå förhållandevis bra. Hade väldigt trevligt sällskap hela vägen, oannonserat, men trevligt. På första planet lyckades jag hamna i samma rad som fotografen Bingo Rimér och tre av hans modeller. Brevid mig satt en rödhårig tjej som jag aldrig tidigare sett. Efter ett par timmar började vi prata och sen eskalerade det och till slut satt vi där med och delade interna skämt med varandra. Det var nämligen så att framför oss satt en svettig mexikan med långt, tunnt och väldigt fett hår och försökte vara cool. Han var väl runt 50 år gammal men avgudade sin frisyr och coola stil som ingen annan. Ungefär en gång var femte minut var han tvungen att väldigt ömt smeka sitt hår bakåt och puffa upp det lite. De här exakta rörelserna upprepade han som sagt på tok för ofta vilket vi tyckte var hur kul som helst. Julia hette tjejen brevid mig föresten. Det visade sig också att hon var ganska speciell. Inte sådär blåst och genomskinlig som modeller har ryktet om sig att vara. Detta kan väl lättast beskrivas i att hon självmant hade skaffat en lägenhet i kolbäck och bott där själv i tre års tid och att hon föder upp dvärgvädurar på en gård värmländska Torsby. Cool tjej faktiskt!

Resekompis 1, Julia Dilamono..var visst inte så svårt att hitta en bild på henne =P

--------

De första åtta timmarna av resan flöt alltså på med ganska behaglig fart. Landade i Philadelphia strax efter ett på eftermiddagen lokal tid. Känner mig väldigt hemmastad på den flygplatsen nu mera. Känns som det har blivit ett par rundor. Som vanligt måste man gå igenom tullen och sedan checka ut sitt bagage innan det checkas in igen. Hade inga problem alls i tullen i år. Det får jag tacka de fyra timmarna på ambassaden och mitt nyss utfärdade visum för. Lite förvirring skedde i utcheckningen av bagaget dock, det var tack vare detta som jag slapp sitta ensam under mina fem timmar tills portland-planet skulle lyfta. Ingen visste vart bagaget från Stockholm skulle rulla fram utan alla stod typ och tittade omkring sig. Så även jag. En tjej i vitt linne går fram till killen brevid mig och frågar vad som står på. Han säger att han inte vet men går sen och frågar en vakt. Då smyger jag fram och lägger mig i konversationen. Nu hade jag två nya reskompisar. Killens namn hann jag aldrig uppfatta men han visste faktiskt redan vem jag var pga det faktum att vi spelat ishockey tillsammans i Almtuna. Inte i samma lag då han är tre år äldre, men väl i samma förening och samma mysiga islada. Han blev inte långvarig i vår trio, hans plan skulle avta från terminal A och dit får man ta en buss. Så det var bara jag och tjejen i vitt kvar. Det visade sig att hennes gate var brevid min. Dessvärre så gick hennes plan redan klocklan tre till skillnad från mitt som inte skulle lyfta förrän vid sex. Men idag var turen på min sida, definitivt inte på hennes. Hennes plan blev försenat både en och fyra gånger så till slut var det jag som sa hejdå till henne och gick till min gate och flög därifrån. De vette katten om hon är framme ännu. Väldigt trevlig tjej det också för övrigt. Chriss hette hon och var från Stockholm. Hon poängterade det själv och jag är beredd att hålla med, på fem timmar hann vi både träffas för första gången någonsin, bli tighta som troll, äta middag tillsammans,  kramas och ta farväl.
Ain't life great sometimes =)


Känns som att det börjar bli fart på bloggen igen nu. Säsongen är igång, jag är igång och ni läsare verkar vakna ur sommardvalan ni också. Så ge adressen till dom som ännu inte hittat hit så lovar jag att leverera godsaker från "life over there" så ofta jag kan. Idag börjar training camp med fystester. Vår camp är ganska lik en nhl-camp bara i mindre mått. Här är jag den rutinerade spelaren som ska försvara min plats medans en massa 91or och 92or kommer hit och ska försöka slå sig in i laget. Den pågår en vecka och efter det tar dom ut laget.

Så sätt igång att kommentera nu så kanske vi kan få igång en debatt till och med. Jag ska bli bättre på att besvara frågor i år också. Antingen direkt via en kommentar eller i efterkommande inlägg.

Play it safe, Vicks