Var och varenda kväll rundar jag av med ett stycke livsviktigt tidsfördriv framför dataskärmen. Lika ofta tänker jag en miljon tankar som snurrar genom min skalle. Oftast är dessa tankar inte av den invecklade sorten. Det är mest saker som jag borde ha gjort idag som inte blev gjorda vilket leder till ett välkänt tillstånd kallat ångest. För stressade tjejer i tonåren utan lugnande nerver och ett sunt förnuft svävar ångesten lätt iväg okontrollerat i följande bana, panik-depression-ätstörning-bristande livsvilja och slutligen självmordsförsök.
Lyckligtvis tillhör jag den så kallade slackertypen. Vi har i många år tränat vår hjärna till att i ett tidigt stadium blåsa bort ångesten och ersätta den med mer glädjande ämnen som fest, party, umgänge och en glass i solen. Vanligtvis tunga ord som ekonomi, ansvar och framtid översätts i vår hjärna till löser sig, frihet och tar en dag i taget.
Utan att överdriva så tror jag nog att alla i min kompiskrets (Aron Ohlsson undantaget) lider av denna depressionslösa sjukdom. 

Om det är bra eller anus överlåter jag till er att avgöra..

-----------

Rubriken då? Jo såg som hastigast att jag nu har 695 kommentarer på bloggen. 700 måste ses som något slags jubileum. Kanske inget det slår gnistor eller står i tidningen om. Men likväl ett jubielum. Som en god vän till mig en gång sa, "Alla mål räknas". Så fem snabba till här så kan vi jubilera så det står härliga till!

Med risk för att bli allt för filosofisk och cirkulerande kring egentlig fakta ska jag slänga ut lite sån här som omväxlings skull. Anledningen till att jag gör det så sällan jag kan är den att i dagens bloggvärld finns det allt för mycket crap att läsa om trökiga människors trökiga liv. Det är helt okej enligt mig att man har ett tråkigt liv, det har trots allt 80% av alla människor om du frågar dem själva. Men då kan man väl som bloggare åtminstone försöka få det att se lite mer intressant ut? Krydda lite, ta upp några annorlunda ämnen, ja varför inte dra till med ett skämt någon gång till och med?

Anyhow..factoids:

Idag var en onsdag.
Jag hade en lektion i skolan, Anglais. Engelska that is. Fick reda på nationella proven. Till min stora lättnad grejade jag ett mvg även i engelska b-kursen. Gött mos tänkte jag, då var itne de två åren over there helt bortkastade.
Till lunch serverades pastasallad. Jag gillar vår skolmat. Det är lite julafton varje gång man går dit. Även om man kanske fått nys om vad som stod skrivet på dagens matsedel lyckas kockarna där inne alltid trolla fram någonting annorlunda som man inte alls hade väntat sig. Till dagens kyckling/pastasallad t.ex ingick exotiska tillbehör så som kalla kötbullar, ananas och 2007 års julskinka. Wow!, tänkte jag och geggade lyriskt ihop en salig soppa av tidigare nämnda godsaker och styrde kosan mot andra bordet från höger.
I brist på coola människor (läs hane, jocke, gurra) att äta med fick jag nöja mig med fimpligan bestående av Bofors b-jun grabbar födda 91. I spetsen har dom backklippan Marcus Haglund som enligt honom själv får oförtjänt mycket skit av allt och alla som känner honom. Jag ville naturligtvis inte vara sämre utan kritiserade honom rikligt  för hans dåliga ovana att bara sitta där och dregla över skolans snyggingar istället för att lite glassigt glida fram och fråga om dom vill hitta på något nån dag. Trots ihärdiga klyschor som "du har inget att förlora" och "kom igen då fegis!" vägrade Marcus lägga in en stöt på en förbipasserande andra-ringare och gjorde det än mer tydligt att han är dömd till ett tragiskt liv i AFC-träsket.
Nej då, skämt och sido. Mackan är en bra kille. Gillar honom och resten av b-juniorerna skarpt =)

Okej..så 18 rader och trettio minuter senare har jag inte kommit längre än till lunchen. Jävla natthelvete. Det framkallar på tok för mycket irrelevant ordbajsande från min sida. Men men..i guess that's what a blog is for.

Under resten av dagen gjorde jag en hel del saker som jag inte orkar skriva om. B.la deltog jag på "vårkul" i Aggerudsskolan. En sorts öppet hus på skolgården där klasserna anordnar diverse tävlingar och försäljningar för att samla in pengar till klasskassan. Jag, Daggen och Grizzly hjälpte en klass som hade målskytte  som sin uppgift. Den gamle grizzlybjörnen stod i kassen, Daggen hämtade bollar och jag "minglade" med femtielva hockeygalna 10-åringar som hade en miljon frågor varav dom flesta innehöll frasen "kan jag få din klubba?".
Fast sånt där är alltid kul. De gillar vi!

Igår hade vi en riktigt jobbig fysträning. Först en timme av hopp, spänst och sprinter på nobelstadion. Sen var det dags för huvudmomentet, 10x400 meter. Ett varv på löparbanan. Lite vila sen om igen. Tio gånger. Kan låta simpelt för det otränade örat. Tyvärr(lyckligtvis) fanns en hake i sammanahanget. Alla intervaller ska försöka löpas under 75 sekunder. Jag klarade tiden på alla tio även fast det satt hårt inne och var mycket nöjd med det. Spyan satt i halsen, mjölksyran i benen och pannbandet i håret. Precis som det ska vara.
En sak är rolig med fys. Att man "ska" tycka att det är tråkigt. Varje gång så åmar man sig över lite ont någonstans, lite trötthet, det är lite jobbigt ni vet. Man vill helst slappa säger man, ta de lugnt, göra något annat. Men så är det nog inte egentligen. Alla använder bara det där som ett slags försvar. Att gilla fys är fel..gör man det är man inte frisk. Men när man kommer ner till hallen. När man svettas i spåret. När alla kämpar som svin, frustar och stånkar kväll efter kväll. Då mår man bra, då känner man att man lever =)

------------------

Nej, nu måste jag sova. En genom-elak och mycket hatad schemaläggare där ute någonstans har nämligen klämt in en så värdelös lektion som Projektarbete kl 08.30 imorgon bitti. Inte nog med att det är för tidigt att gå upp för alla under 65 så är ämnet ett enda stort arbete som ska vara klart cirkus 365 dagar från nu. Precis! där hör ni själva hur fånigt de låter.

Egentligen gör det mig inte så mycket..men det är skönt att gnälla av sig lite ibland, så är det bara. Karlskoga har haft sin inverkan även på mig visar det sig. Vart ska detta sluta..