Gameday
¤ Kommer veckans omslagspojke Mikael Eriksson som vanligt skrika AKTAAAAAAAAAA så högt han kan till motståndarnabackarna på blålinjen?
¤ Kommer David Lidström åter bruka sitt utmärkta knädopp/handen för munnen-move i boxplayspelet?
¤ Och inte minst, kommer Bofors Bobcats med de långa 90-talsdragningarnas man Johan "Snickers" Bülow mala ner gnagarsvinen och ta med sig tre viktiga pinnar ut i helgens vimmel?
Frälsaren
Tidningarna kallar honom för en skridskovirtuos, Messias och "den elegante backen"
Frågan till er är, vem är denne mystiske tredjemålvakt?
7a
trodde aldrig jag skulle säga det här men just i denna stund känner jag mig fan deprimerad..
upp och nicka sockerdricka.
tror jag är hungrig eller nåt..
dödsbädden.
Riktigt jävla trött. Ändå lirade jag inte en enda sekund idag. De sög rätt hårt..men men, bara att ta nya tag.
Vi vann i alla fall, det var trots allt det viktigaste. Skönt när vi får göra enkla mål som idag. Det fick vi inte i fredags och då blev det förlust.
Och just de, för alla gnällspikar därute. Huddinge slog AIK idag, de ni. Jämnaste serien på länge snackas det om. Förmodligen sant också.
Ska sova nu. Bra inlägg...not.
The big red machine
No big deal säger Viktor Gibbs.
25e november va? Borde ha rejäl ångest över uteblivna studier. Finns en stor möjlighet att jag har det också. Vägrar erkänna det för mig själv bara..
Sköna träningar den här veckan. Sånär som på sista 5 mot 5-bytet idag. Det sög bokstavligen. Hafsigt fram och tillbaka lir som gör att man får gråa hår fortare än vad Arvedsson hinner säga Tic Tack Toe.
Sånt där gör mig irriterad. Blir helt slapp i skallen och studsar på stället typ för att jag inte får göra ett till byte och revanschera mig. Som tur är har man blivit rätt snabb på att skaka av sig de. Bara att kliva into the old locker room, knäppa en loka och tänka på morgondagen.
Troja imorrn. Inte filmen med min vite kopia Brad Pitt i huvudrollen. Nej, det är det rödvita gänget från Ljungby som kommer på besök. Vi ska upp ett par hack från senast, ta jobbet och kriga satan så ska det kunna gå vägen.
Vi fick reda på idag att vi lånar in fransosen Sasha Treille till de två matcherna den här veckan. Något som kan innebära att mr Gibbs hamnar på den gamla knopptuggarpositionen längst ut till höger. Vi får hoppas på att så inte är fallet. Med såna Gretzky-assist som jag levererat senaste matcherna kan man ju ana att jag skulle vara given på två linor men jag accepterar villigt min roll som stolt gnuggare in "the red machine" (dvs fjärdekedjan).
Apropå red machine. Uttrycket kommer från färgerna på våra träningströjor. Våra första två kedjor är blå och de andra två är röda. Igår under träningen vart vi i röda gänget (läs jag och daggen) tydligen lite för hårda mot backstjärnan i det blå gänget, David Lidström. Något som gjorde att vi hastigt och lustigt hade samma färg på tröjan idag.
Rykten gör gällande att David bett coach Hallam om att i framtiden alltid få lira i samma tröjfärg som bröderna Daltons då han uppenbarligen inte klarar av den fysiska aspekten som ett möte med dessa inbringar.
I ett pressmeddelande säger röda armens chefsbrunker Daggen Eriksson följande:
"Vi förstår Davids dilemma men hänvisar honom framöver till gymmet och önskar honom lycka till däruppe."
Vi får se vart detta slutar.
Insight out?
Ska försöka kliva ut ur mig själv nu, mentalt. Det ska gå på något sätt. Det har jag sett på tv. Då måste det vara sant..
Here we go.
I stormens öga.
Påpälsad från topp till tå. Bitande kyla hugger tag i mina kinder så fort jag kliver ut genom dörren. Kudde, dator, mp3 och ett glatt humör. Allt är nerpackat. Några sekunders kämpande med det nedfrusna låset på cykeln. Minusgraderna har satt sina spår även på den blå faran. Endast en växel vill fungera. Men vad gör det. Det är friday, det är gameday. Nothing could stop me now. Solen skiner och jag hoppar rutinmässigt upp på monarken för ännu en färd till arbetsplatsen.
Tar några kraftiga tramptag och lämnar torget bakom mig. Glider upp för den första lilla backen i höjd med Kindahls lya.
Då slår den till. Som en blixt från klar himmel. Först i sakta mak. Små oskyldiga snöflingor sätter sig som små prickar på mina byxor innan de genast smälter igen. I hopp om att hinna fram innan det tilltar ökar jag farten något. Andningen blir tyngre. Datorväskan slår taktfast mot mitt vänstra lår. Klarar av Bergsmansgatan utan större bekymmer. Det hala underlaget har jag handskats med förut, det bekommer mig inte.
När jag svänger av mot nobelstadion säger vädergudarna ifrån på allvar. Snön yr och piskar mig i ansiktet. Motvinden är starkare än någonsin. Jag håller handen ovanför ögonen och försöker hålla kursen rakt fram. Det är omöjligt att se någonting. Sekunderna går långsamt långsamt och min blå raket har tappat allt vad tempo heter. Kommer jag ens komma fram i tid med det här tempot? Tanken slår mig men jag slår den tillbaka lika fort. Är nära att cykla på en tant som är ute och går med hunden. De blev nog lika överraskade som jag av det plötsliga ovädret. Jag kämpar mig förbi nobelstadion och ut på sista rakan. Känslan av värmen i Nobelhallens korridorer håller mig vid gott mod. Snart är jag där.
En sista kraftansamling och jag är framme. Låser cykeln med en handvändning och studsar in i entrén. Pjuh!
Kl 11.34
Mina gröna chinos har fått en mörkare nyans och känns ungefär som en våt trasa mot min hud. Kinderna är rosiga och iskalla. Hörlurarna, som spelat Amanda Jenssens sköna toner har sedan länge blåst av mitt huvud och dinglar nu runt halsen.
Jag skrattar till för mig själv, borstar av den värsta snön som lagt sig på jackan, rättar till lurarna och kliver in mot omklädningsrummet.
Den välbekanta känslan av välbehag fyller mig som vanligt då jag slår koden. Jag rycker upp dörren, kliver in till glädjen och känner hur jag blir varm igen. Vi är stora, vi är starka, vi är stolta.
Vi är Bofors.
---------------------------------
Gametime tonight 19.00.
Huddinge vs. Bobcats.
Bobcats vs. Ölmakarna 3-1
Poppar Kanyes nya love lockdown, bra dänga helt klart.
¤ Ville bara säga att stora starka Bobcats vann ikväll igen. 3-1 mot Mariestad hemma. Riktigt jävla skönt. Bara att ösa på mot Huddinge borta fredag.
¤ Going for five straight.
¤ Ödmjukhet är nyckelordet.
¤ Klacken var grym idag, ni pissade på deras tillresta kan jag säga.
¤ Var nära att det blev fight idag. Både jag och Mange(71) var rejält sugna när dom stod och kaxade i båset. Slutade med att David "Clubber Lang" Lidström plockade ner deras nummer 7 på jorden i tredje. Starkt Lidde!
¤ Ryktas om mycket bik-fans på fredag, underbart!
¤Daggen plockade hem en mp3 som matchens lirare idag. Precis vad jag hade behövt. Måste börja sätta ett par strutar helt enkelt innan alla sköna priser passerar förbi. Dammit!
¤ Har hört att Kindahl numera vill bli jämförd med Pavel Datsyuk. Läskig kyla i avsluten hos den mannen ;)
Dagens citat:
Partyglade Tim i klassen frågar vilka vi möter ikväll. Mariestad, svarar jag.
"Bra öl" och ett leende får jag till svar.
Där slutade det försöket att snacka hockey med mina klasskamrater.
// vem tog mina potatisar i matlådan?
Platon och pingvinerna
Tror inte den här dagen bjuder på så värst mycket spännande händelser. Ska väl röja upp lite i mitt casa, uggla på nätet och se ett par avsnitt Entourage.
Idag på svenskalektionen började vi babbla om filosofi och människokännare. Eller rättare sagt så började jag mest babbla och vår filosofigalna svenskalärare hängde genast på. Tycker sånt där intressant. Mia och jag blev heltaggade och gick ner till biblioteket efter lektionen för en intensiv jakt på en bra bok i ämnet. Mia hävdade att hon behövde läsa för att bli smartare, en tanke jag inte klandrade henne för.
Motivationen dog ut rätt snabbt när alla böcker hette typ "varför växer gräset?" och sånt trams. Varför ska alla Einstein-wannabes där ute alltid gå för långt. Alla tror dom har svaret på livets alla frågor, något jag tvivlar starkt på..
Två softa träningar hittills. Fullt fokus ligger på morgondagens match. Idag fick vi, "the red machine", förtroendet att slipa powerplay. För det otränade ögat kan det ha sett något oorganiserat ut men i själva verket hade vi en bergsäker plan som gick ut på att ta pucken till mål och brunka in den därifrån. Simple as that.
Ses i Nobel imorgon!
bekymmer
Svenska. Sal b33. Kl 12.36.
Vi sitter och pratar om infallsvinklar. Muntligt framträdande, nationellt prov väntar. Ingen förstår någonting. Inte jag heller skall tilläggas. Mina tankar går fram och tillbaka. Jag hatar när jag inte förstår. Hjärnan arbetar på högvarv. Jag närmar mig mer och mer en lösning. Snart kommer det. Snart.
Det måste komma, provet är livsviktigt. Eller inte egentligen. Ingen har någonsin dött av ett dåligt resultat på nationella provet. Inte vad jag vet i alla fall. Risken att jag får tillbaka mitt betyg och i nästa stund ligger död på golvet utan puls är lika med noll. Men man ska aldrig säga aldrig.
Nu slutar vi snart. Och det har inte kommit ännu. Lärare Marie lyckas inte få fram det heller. Inte det där sista förlösande budskapet.
Fys om 45 minuter. Kjell-Åkes högkvalitativa abduktor-övningar för insida lår står nog på schemat.
Någon som vill skriva en kommentar om infallsvinklar är varmt välkommen att göra så.
Adjö for now.
// Johnny D
Pelikanens äventyr
Skön seger i fredags. Kul kväll igår. Nästan för kul..
Dagens inlägg är saxat ur Erikas blogg. Hon berättar där om gårdagens bedrift numero uno på ett mycket utförligt och humoristiskt sätt. Häng med nu!
"...Sen går tiden som vanligt och vi drar upp till hotellet i vanlig ordning som var en höjdare för omväxlingens skull! Nog sagt om det skakade vi rumpa hårdare än någonsin och med ömma fötter var det dags att släpa sig hemmåt i gryningen. Linn och jag sätter oss på en av alkis bänkarna på torget för att byta till lämpligare promenad skor som enkelt gömts i handväskan under kvällen. Där i mörkret dyker två herrar upp, vi kallar dom för pelikanen och banane. Pelikanen frågar om vi ska med till Max, men vi svarar artigt nej tack men får istället nyckeln till pelikanens lägenhet dit vi beger oss i väntan på sällskapet och burgarna. Vi sätter oss där i sängen, Linn och jag och efter ca 10 minuter sover vi som döda.
Nästa morgon, tidigt, vaknar jag aningen förvirrad när jag ser mig omkring och märker att det inte är min säng jag ligger i och att jag har en brud bredvid mig. Konstaterar dock fort att det är Linn och att vi är i pelikanens lägenhet... utan en pelikan. Väcker Linn och berättar att jag är lite orolig och Linn säger det samma, men vi vänder på oss och somnar om. Några timmar senare hör vi hur det rycker och far och skramlar och drar i brevinkastet. Vi tittar lite skrämt på varandra, med endast näsan framme över täcket och blir lugnare när ryckandet slutar några sekunder senare. Men några minuter hinner gå så börjar det igen. Då säger Linn -Gå och kolla vad det är Erika. Jo då, modig som man är med en ordentlig stake traskar jag lite försiktigt runt hörnet och ser en syn som få är unnade och utbrister i hejdlöst garv. Där i hallen kommer det, genom brevinkastet, en gardinstång på 3 m med en galjkrok fast tejpad längst ut. Jag kikar lite försiktigt in i brevinkastet då pelikanen möter mina ögon och utbrister -EEEY DET ÄR NÅGON I MIN LÄGENHET!!! Ett försök att genom inkastet med en gardinstång och galjkrok ta nycklarna som vi igår lagt på hallbordet när vi kommit hem, helt ovetande om att jag och Linn faktiskt befinner oss i lägenheten och att det bara är att knacka på dörren. -ERIKA ÖPPNA DÖRREN!, tjoar pelikanen från utsidan och jag kan knappt stå rakt när skratten fyller min kropp. Linn har också gjort mig sällskap i hallen och vi konstaterar att herr pelikan inte kommer ihåg ett dugg av gårdagen. Vi släpper iallafall in honom och han är så glad att han inte vet var han ska ta vägen... eller är han full??? Hur som helst. Jag och Linn låg där i sängen hela morgonen och trodde att vi helt enkelt sovit så djupt att vi inte hört när pelikanen ringt på dörren och på så sätt tvingat honom sova på en parkbänk. Men så var inte heller fallet.. nej nej.. Herr pelikan hade efter sitt besök på Max gått hem för att kliva i säng, men icke när han upptäcker att han tappat nycklarna. Så han hade gått o gått fram och tillbaka till Max och hem för att hitta sina borttappade nycklar, som vi lagt på hallbordet i hans lägenhet. Slutar iallafall med att han sover hos grannen och inte ens försöker knacka på dörren där vi ligger och snusar. När han nu på morgonen går till sin dörr och rycker lite i handtaget och kikar in i inkastet och ser sina nycklar på bordet, och inte alls tänker på att det måste vara någon i lägenheten utan börjar istället tänka på hur fan han har kunnat låsa in sina egna nycklar i lägenheten när nycklen krävs för att låsa dörren. Ja du, det kan du ju fortsätta tänka på du för det vet inte jag heller! Men den bästa idén han fick var en gardinstång och galjkrok som skulle ta nycklarna närmre honom och tillslut i handen och in i lägenheten. Ja med få ord kan jag beskriva denna man, smart som få. Tur att jag som en räddande ängel kom och öppnade dörren från insidan.
Ja mina vänner, minnet kan ibland spela oss ett spratt med hjälp av lite alkohol. Vet inte hur det systemet fungerar, men om det ska fungera på detta vis hos pelikanen varje gång han dricker alkohol så tänker jag köpa ett fint anteckningsblock till honom i julkapp som han kan ta med när han super så han kan skriva upp allt som är värt att veta under kvällen. Till exempel när man ger sina nycklar till polarna så man slipper sova på grannens soffa.
Valde att kalla denne man för pelikanen då han säkert inte vill vara den som blir känd i Karlskoga för gardinstångtricket. Men detta trick förlängde mitt liv med flera år och förgyllde min söndagsmorgon som annars kunnat bli en söndag från helvetet som det brukar vara efter en helkväll med brudarna.
Tackar alla för den, den kommer aldrig igen, men fan vad kul det var... gardinstångstricket..."
Vi tackar Erika för den mycket fina historien och konstaterar att den där pelikanen verkar vara en riktigt skön snubbe.
// Victory!
Bobcats on tour
What uuup!
Gibbs and the crew is now arriving in Sundsvall.
Efter en kort resa på cirkus 6,5 timmar har vi anlänt till medelpads huvudstad. Det är mörkt som i graven här uppe.
Vi har kanske 7 minuter kvar till avstigning. Då sker följande i kronologisk ordning:
Till ishallen och bära in all skit.
Hotellet och checka in.
Middag 18.30.
Softa big time until bedtime.
Frukost cirkus 9.00 imorgon bitti.
Curling 9.45-10.45
Isvärmning 11.45-12.15 (obligatorisk djungelhockey där jag räknar med en avgörande roll i form av 1 mål + 1 ass)
Lunch någonstans därefter.
Softa.
Gametime 19.00
Förhoppningsvis en riktigt skön resa med 3 nya pinnar i bagaget.
Scott Gabriel
Vi var jämnåriga och spelade ihop under de två säsongerna i Portland. Han har varit där sen han var 16 men blev nu hemskickad efter fem år i klubben.
Jag tror inte vi svenskar vet vad det innebär att spela med hjärta innan man sett såna som honom. Han älskade sporten, älskade sina lagkamrater över allt annat och njöt varje dag av vad livet hade att erbjuda.
Jag ska lova mig själv att vara mer som Gabes när det bär emot.
If you'll ever read this buddy I just want you to know that I miss you like crazy and will always remember all the good times we had. Thanks =)
Partypooper
Har just gråtit mig igenom ett par ovälkomna nyheter i fakturaform. Buhu..satt länge och velade när jag skulle klicka på "Godkänn"-knappen på internetbanken. Kände likadant som Leonardo Di Caprio gjorde där i Titanic. Ni vet när han låter bruden ligga på den flytande dörren istället för han själv. Han vill egentligen inte göra det, det tar emot nå förbannat, men han vet att det måste göras för att filmen ska bli bra och samhället ska fungera normalt.
Ja så kände jag. Förbannat..
Ska skaka av mig bitterheten..
Sådär ja.
Åter till härligheten. Foo fighers i högtalarna, mätt och belåten, Californication på nerladdning.
Sann harmoni, sann lycka.
Imorrn är det Gameday. Mora på hemmaplan. Ska vara i Gregers kök hela kvällen och gärna få en känga av herr Lückner i torsdagstidningen.
Lokatterna flyger söderut
Här kommer en kort men efterlängtad rapport från vår gröna, inte så sköna AJ-Buss som i skrivande stund är på väg söderut i högsta fart.
Jag befinner mig liggandes i mittgången med datorn i knät. Vi vann borta idag, kors i taket!
Hämtade in ett underläge, vände och vann. Hur gött som helst.
Högga hängde efter sju sekunder i sudden.
Nu har vi bara åtta timmar kvar eller något sånt innan vi är framme i Karlskoga. Tror vi beräknas vara där vid 6 imorgon bitti eller något sånt. Mycket goseri att jag är ledig från skolan.
I övrigt är stämningen på bussen rätt chill. Anton här ovanför gnäller över att det luktar skit, massör Håkan kastar jordnötter på mig och Lidas och Peppe gnuggar Entourage så de ryker ur laptopparna!
Ni får ha en trevlig kväll, likväl som vi ska ha här. Kopps tog just slut på teven. Undrar vad som kommer härnäst...
Björkarnas stad
Här i Umeå skiner solen...inte det minsta. Det är grått, dimmigt, halvljummet och allmänt tråkigt väder. Därför får vi se till att värma upp stadens invånare med en sprakande tillställning i eftermiddag. Fast vid närmare eftertanke kvittar det om de blir så värst sprakande. En 1-0 seger räcker minst lika bra.
Kände mig lite tvungen att blogga eftersom jag fått konkurrens inom laget. Det är Tobba T som har startat upp nåt halvdant försökt till en blogg på bofors hemsida. Det är en tuff kamp om läsarna, som förmodligen vinns av Tobban då hans femraders rapporter faktiskt publiceras på förstasidan. Rättvisan i mätningen kan därför diskuteras..
Och det rappa handledsskottet som Daggen avfyrade på morgonens värmning och som mirakulöst nog krossade plexiglaset var inte så mycket att hänga i julgranen. Jag har talat med personer som fanns i hallen och det hävdas att det redan fanns en stor spricka i just den rutan.
Trots allt så är det ändå rätt roligt att se när Daggen, precis efter att han insett sin bedrift, blir lite rakare i ryggen, några centimeter längre och får ett sånt där avspänt "jag är coolast i stan"-uttryck i ansiktet.
Ikväll gör både Tobban och min roomate Anton comeback. Kan inte bli annat än succé!
Nu är det dags för mig att slå en drill, plöja entourage och invänta matchstart =)
Ttyl fellas!
Peace, love and all that
En svart president för första gången, ett galant avklarat handelsprov, en fortsatt krånglande armbåge och en stundande
matresa till björkarnas stad, Umeå.
Det är lite av vad den här veckan har bjudit på.
Jag har lite svårt att reflektera eller analysera tidigare händelser än typ två dagar bakåt, där av att jag aldrig kan återge någon rolig konversation eller dylikt som förekommer på många andra bloggar.
Har försökt otalet gånger men aldrig lyckas minnesbanken göra sitt jobb och lagra upp alla de non-thrilling saker jag är med om vareviga dag.
Var på en mässa igår. En sån där för oss tredjeårselever som inom sinom tid ska eller borde plugga vidare på en av landets eminenta högskolor. Det är i alla fall vad dom kvacksalvarna vill få oss tro. Jag, Tim och den alltid lika lagom frånvarande Bjuhr strosade runt bland de olika montrarna ett bra tag. Sen var händerna fulla och tankeknölarna mätta. Vad som kändes som en evighet hade i själva verket bara varit ungefär tio minuter. Detta föranledde en djup suck från samtliga tre av oss. Efter utbyte av uppgivna blickar och förslag på sysselsättning de resterande två timmarna innan bussen gick hemåt igen bestämde vi oss för att göra som indianerna, dvs sätta oss ner. Jag hittade, efter ett par varvs letande, tre stolar som någon högre makt placerat just där in our path för att vi skulle finna dem och använda dem till bästa förmåga. Något vi inte var sena på att utnyttja.
Alla tre tog upp den decimetertjocka "broschyr" vi blivit tilldelade av högskolan i Gävle och började bläddra för fulla muggar. Tyvärr gjorde vi den tråkiga upptäckten att en tjock katalog går fruktansvärt fort att ta sig igenom om man låter bli att läsa vad som står på sidorna.
Resten av tiden spenderades i Conventums cafeteria med en mazarin och en pepsi som tröst för den fiaskobetonade mässan som pågick på våningen under.
Förutom en massa montrar med ointressanta högskolor av olika slag träffade vi i Örebro på följande saker:
Ett helt hav av översminkade blondiner i likadana svarta jackor och allt för stor handväska.
En påstådd snygg men i själva verket mycket sliten telenorförsäljare som inte alls var sugen på att ge oss ett arbete hos dem. Av den enkla anledninge natt vi saknade ett körkort...come ooon!
Vad som kan vara Sveriges sämst konstruerade trappa. Jag gissar på att konstruktören av Conventum-trappan tyckte han var ett geni när han gjorde en tre gånger så lång trappa med en tredje del så höga trappsteg. Resultatet var att man kände sig som en idiot när man försökte lista ut om man skulle ta ett, två eller tre steg i taget. Nej fy farao. Dagens ris till den mannen (för ja förutsätter att bara en man med äkta vattenskalle kan komma på något så dumt).
Snart kommer Anton och hämtar mig, sen är det dags för träning. Mycket boxplay idag. Täcka skott för min del.
Tjo ho!
Hur jag och David Lidström träffades för första gången.
Love at first sight?
Svar på tal
Jo Daggen, jag var king på fotboll!
The good times 2
Mål för Sverige i fotbolls-em 2004! Jag är killen i mitten btw..
The good times
Rumblings
Jag har börjat fatta tycke för tv-reklam. Inte så mycket att den stör mitt i sköna program, utan sättet dom är gjorda på. Det verkar vara en rolig bransch som jag tror är intressant att jobba i. Ska definitivt passera igenom den branschen under livets långa väg. Så nu vet ni det. Frågan är bara när och var. Det återstår att se.
Good night.
Home at last
Är tillbaka på hemmaplan. Nysätra Hammarby 21 är adressen. Beläget ca 20 minuters krokig landsväg nordost om Enköping.
Softar för tillfället med hela familjen i soffan. Jag har fått nosebleed-platsen längst ut till vänster. Brutalt nedröstad då jag ville se en film på Canal+. Istället glyser vi på "Ensam mamma söker", ännu en värdelös matchmakingserie mestadels framtagen för att inkassera lite stålars till kassan.
Imorgon ska jag tillbaka till Kga för en vecka i träningens tecken. Ser fram emot det =) Riktig skitmatch gjorde vi i fredags. Hade vi bara velat vinna matchen tillräckligt så ahde vi gjort det, inget snack om saken. Men men, that's life. Nu måste vi se till att hitta ett sätt att vinna matcher på.
Satt här på msn en sväng. Lite roligt att läsa namnen på alla inloggade. Det är jäävligt mycket bloggar nu. Hela åtta stycken på min lista har sin bloggadress skriven efter. Hela den här grejjen med bloggar måste redas ut. Vad driver folk till att starta en? En offentlig dagbok om sitt liv liksom. Inte så värst intressant, inte så värst roligt. Bara en liten resumé om vad som händer, eller mer troligt inte händer i alla dessa vardagsliv med jobb, skola, fest och dagens outfit. Come on. Nu skärper vi oss.
Ska kika Starsky & Hutch nu. Be well!
