Sitter hos Peppe och lyssnar på sveriges bäste pöpstjärna genom tiderna. Ted Gärdestad!
"För att binda tunna trådar..lalala"
Deep shit det där.

Idag har vi tränat..som vanligt. Innebandy + allmän träning med fysgurun Kjell-Åke. Mitt lag bestående av långe jan/spinningmästaren Thermell, jag själv och Johan "Damp" Nilsson. Nisse som han också kallas bevisar dagligen att han har ett hett temperament och en fruktansvärt kort stubin. Idag for hans klubba all världens väg cirka fyra gånger och målburen fick sig en omgång även den.
Själv höll jag fokus på rätt saker och slutade som intern skytteligaledare med tre kassar.

Peppe lagar mat. Jag är fruktansvärt hungrig. Halvt groggy och svimfärdig sitter jag här med kraftig näringsbrist och levererar nyheter till er läsare. Snacka om engagerad kille!
Brevid mig sitter Luffen och Herman. De klampade just in här och störde husfriden. Herman Hedning moffar Zoo-godis och Luffen ställer tusen irrelevanta frågor och är allmänt störd. Precis som det ska vara =)

Nu fick jag maten serverad. Gött mos! Potatisgratäng, fläskytterfilé och bearneisesås.

Luffen ställde just en ny fråga av ingen anledning: "Svårt tangentbord eller?"
Två frågor till så smäller det..


Ska käka, pusss å hejj

Var och varenda kväll rundar jag av med ett stycke livsviktigt tidsfördriv framför dataskärmen. Lika ofta tänker jag en miljon tankar som snurrar genom min skalle. Oftast är dessa tankar inte av den invecklade sorten. Det är mest saker som jag borde ha gjort idag som inte blev gjorda vilket leder till ett välkänt tillstånd kallat ångest. För stressade tjejer i tonåren utan lugnande nerver och ett sunt förnuft svävar ångesten lätt iväg okontrollerat i följande bana, panik-depression-ätstörning-bristande livsvilja och slutligen självmordsförsök.
Lyckligtvis tillhör jag den så kallade slackertypen. Vi har i många år tränat vår hjärna till att i ett tidigt stadium blåsa bort ångesten och ersätta den med mer glädjande ämnen som fest, party, umgänge och en glass i solen. Vanligtvis tunga ord som ekonomi, ansvar och framtid översätts i vår hjärna till löser sig, frihet och tar en dag i taget.
Utan att överdriva så tror jag nog att alla i min kompiskrets (Aron Ohlsson undantaget) lider av denna depressionslösa sjukdom. 

Om det är bra eller anus överlåter jag till er att avgöra..

-----------

Rubriken då? Jo såg som hastigast att jag nu har 695 kommentarer på bloggen. 700 måste ses som något slags jubileum. Kanske inget det slår gnistor eller står i tidningen om. Men likväl ett jubielum. Som en god vän till mig en gång sa, "Alla mål räknas". Så fem snabba till här så kan vi jubilera så det står härliga till!

Med risk för att bli allt för filosofisk och cirkulerande kring egentlig fakta ska jag slänga ut lite sån här som omväxlings skull. Anledningen till att jag gör det så sällan jag kan är den att i dagens bloggvärld finns det allt för mycket crap att läsa om trökiga människors trökiga liv. Det är helt okej enligt mig att man har ett tråkigt liv, det har trots allt 80% av alla människor om du frågar dem själva. Men då kan man väl som bloggare åtminstone försöka få det att se lite mer intressant ut? Krydda lite, ta upp några annorlunda ämnen, ja varför inte dra till med ett skämt någon gång till och med?

Anyhow..factoids:

Idag var en onsdag.
Jag hade en lektion i skolan, Anglais. Engelska that is. Fick reda på nationella proven. Till min stora lättnad grejade jag ett mvg även i engelska b-kursen. Gött mos tänkte jag, då var itne de två åren over there helt bortkastade.
Till lunch serverades pastasallad. Jag gillar vår skolmat. Det är lite julafton varje gång man går dit. Även om man kanske fått nys om vad som stod skrivet på dagens matsedel lyckas kockarna där inne alltid trolla fram någonting annorlunda som man inte alls hade väntat sig. Till dagens kyckling/pastasallad t.ex ingick exotiska tillbehör så som kalla kötbullar, ananas och 2007 års julskinka. Wow!, tänkte jag och geggade lyriskt ihop en salig soppa av tidigare nämnda godsaker och styrde kosan mot andra bordet från höger.
I brist på coola människor (läs hane, jocke, gurra) att äta med fick jag nöja mig med fimpligan bestående av Bofors b-jun grabbar födda 91. I spetsen har dom backklippan Marcus Haglund som enligt honom själv får oförtjänt mycket skit av allt och alla som känner honom. Jag ville naturligtvis inte vara sämre utan kritiserade honom rikligt  för hans dåliga ovana att bara sitta där och dregla över skolans snyggingar istället för att lite glassigt glida fram och fråga om dom vill hitta på något nån dag. Trots ihärdiga klyschor som "du har inget att förlora" och "kom igen då fegis!" vägrade Marcus lägga in en stöt på en förbipasserande andra-ringare och gjorde det än mer tydligt att han är dömd till ett tragiskt liv i AFC-träsket.
Nej då, skämt och sido. Mackan är en bra kille. Gillar honom och resten av b-juniorerna skarpt =)

Okej..så 18 rader och trettio minuter senare har jag inte kommit längre än till lunchen. Jävla natthelvete. Det framkallar på tok för mycket irrelevant ordbajsande från min sida. Men men..i guess that's what a blog is for.

Under resten av dagen gjorde jag en hel del saker som jag inte orkar skriva om. B.la deltog jag på "vårkul" i Aggerudsskolan. En sorts öppet hus på skolgården där klasserna anordnar diverse tävlingar och försäljningar för att samla in pengar till klasskassan. Jag, Daggen och Grizzly hjälpte en klass som hade målskytte  som sin uppgift. Den gamle grizzlybjörnen stod i kassen, Daggen hämtade bollar och jag "minglade" med femtielva hockeygalna 10-åringar som hade en miljon frågor varav dom flesta innehöll frasen "kan jag få din klubba?".
Fast sånt där är alltid kul. De gillar vi!

Igår hade vi en riktigt jobbig fysträning. Först en timme av hopp, spänst och sprinter på nobelstadion. Sen var det dags för huvudmomentet, 10x400 meter. Ett varv på löparbanan. Lite vila sen om igen. Tio gånger. Kan låta simpelt för det otränade örat. Tyvärr(lyckligtvis) fanns en hake i sammanahanget. Alla intervaller ska försöka löpas under 75 sekunder. Jag klarade tiden på alla tio även fast det satt hårt inne och var mycket nöjd med det. Spyan satt i halsen, mjölksyran i benen och pannbandet i håret. Precis som det ska vara.
En sak är rolig med fys. Att man "ska" tycka att det är tråkigt. Varje gång så åmar man sig över lite ont någonstans, lite trötthet, det är lite jobbigt ni vet. Man vill helst slappa säger man, ta de lugnt, göra något annat. Men så är det nog inte egentligen. Alla använder bara det där som ett slags försvar. Att gilla fys är fel..gör man det är man inte frisk. Men när man kommer ner till hallen. När man svettas i spåret. När alla kämpar som svin, frustar och stånkar kväll efter kväll. Då mår man bra, då känner man att man lever =)

------------------

Nej, nu måste jag sova. En genom-elak och mycket hatad schemaläggare där ute någonstans har nämligen klämt in en så värdelös lektion som Projektarbete kl 08.30 imorgon bitti. Inte nog med att det är för tidigt att gå upp för alla under 65 så är ämnet ett enda stort arbete som ska vara klart cirkus 365 dagar från nu. Precis! där hör ni själva hur fånigt de låter.

Egentligen gör det mig inte så mycket..men det är skönt att gnälla av sig lite ibland, så är det bara. Karlskoga har haft sin inverkan även på mig visar det sig. Vart ska detta sluta..

Shit, två inlägg på 20 minuter. Kors i taket! Inte bra det här...

Anyhow, va tvungen att berätta om en annorlunda skoldag. Istället för Projekt och Företagande hade vi fotbollsturnerning med klassen. Iofs så ingick det i kursen då Twana, Zanna och Johan/innebandyfjolla hade gjort ett litet projekt i form av en turnering av detta slag. Jippi!, sa vi i klassen och har taggat till tusen de senaste två veckorna inför BananCupen som tillställningen så vackert blivit namngiven.

Mitt lag bestod av en skräcklsagen Tove, En stabil back i Christoffer, en stjärnforward vid namn Mia och en spelskicklig, övertaggad halvneger med en livsfarlig vänsterfot och vinnarskalle, dvs jag själv.

Vi gick obesegrade genom gruppspelet. Vann lätt som en plätt både taktiskt och tekniskt då vi lockade fram motståndarna innan vi körde ett par snabba give-and-go och kontrade in mål efter mål. I egenskap av självutnämnd lagkapten gormade jag på om backcheck, styrspel, hipchecks och understöd så fort jag fick chansen. Tror inte att mina medspelare förstod ett skvatt av det jag sa men det gick trots allt bra ändå.

Finalen blev både het och skandalomsusad. Mot alla odds så skrällde det röda laget och vann med 1-0. Mycket av detta låg i en ogiltig värvning där de röda värvade till sig det gröna lagets stora affischnamn Tim Karlsson inför finalen. En övergång som inte borde vara möjlig då han representerade ett annat lag tidigare under turneringen. Inte nog med det så började dom jävlarna maska i slutminuterna. Sånt ska inte få förekomma på den här nivån ansåg jag och klagade högljutt hos tävlingsledningen. Det märktes också att domaren (Zanna) inte pallade för trycket från publiken. Hon fick panik och glömde att addera tilläggstid  till den ordinarie speltiden på 9 ynka minuter, detta kostade oss segern då vi forcerade vilt för aft få till en kvittering i slutet.

Som plåster på såren kunde jag trösta mig med att jag i alla fall tog hem skytteligatiteln. Sex mål på två gruppspelsmatcher räckte för en överlägsen seger inom den kategorin. Kunde dock inte gjort det utan mina lagkamrater..eller jo, det hade jag nog, dom flesta målen var solorajder.

Dagens ros: går till BananCupen som förgyllde HP2:s skoldag tillsammans med Tacos-lunchen vår eminente matsalsboss bjöd på idag.
 
Mer fotboll och tacos på skoltid, tack för mej Hej



En ung fotbollspelande Gibbs i Fjärdhundratröjan 2002. David mot Goliat?

--------------------

Har just tittat klart på sändningen från hockey-vm här. En jäkla massa snack i tv-rutan tycker jag att det blivit. Visst är det kul för nån obildad stolle att se boorken rita lite cirklar å pilar mitt i matchen men för oss andra som är råtaggade på att se reprisen av Doug Murrays senaste tackling blir det bara jäkligt irriterande. Nej, mindre snack - mer hockey. Matchen då? Sverige spelade snäppet bättre idag och siffrorna rann iväg rejält i slutet.
Medvetet brukar jag låta bli att lägga näsan i blöt och tycka så värst mycket om individuella spelare eller lag då det mest brukar leda till onödiga konflikter. Men nu ska jag faktiskt måla ett kors i taket och tycka lite som den Boork-liknande expert jag ändå är.
Jag gillar: Ledin, Murray, Hörnqvist, Widing och Lunkan.
Jag gillar inte: Frögren, Mårtensson, Weinhandl, R.Nilsson och alla "soft players" i hockeyvärlden.

Hörde nånstans att Ledin aldrig druckit en droppe alkohol i hela sitt liv. Vad han än gör istället på lördagarna ska jag ta reda på och anamma med omedelbar verkan.

Vive la Suede

Tja!
Då har vi fått igång lite debatt på bloggen. Härligt! Fick vänta lite med att uppdatera för att det skulle dra igång men till slut gick det. Tycker ändå inte att det är mer än rätt att ni får jobba lite också. Inte bara sitta där på era feta arslen och läsa min vackra poesi utan och sen lämna bloggen helt utan avtryck. En kommentar, åsikt eller bara ett hej är jag värd ändå tycker jag=)

Pratade med min gode vän Mattias Ferm här om dagen. Vi hade en rolig idé. Jo det är ju såhär att i den härligt frispråkiga och ansvarslösa värld vi lever i älskar folk att slänga ur sig både det ena och det andra men inte för den delen lämna vare sig namn eller info om dem själva. Snabbt och lätt, färdigbrett tycker alla och är nöjda och glada. Alla utom jag då förstås. Visst måste ni också vara nyfikna ibland på vem de är som skriver just den där glada kommentaren eller vem det är som sågar mig jäms med fotknölarna.
Därför tänkte jag göra ett försök att få lite "ansikten" på mina läsare. Om det är okej för er förstås, men de borde det vara. Så här är dealen:
Namn, Vart du bor och din relation till mig

Jag tror stenhårt på att vi kan bli som enda stor familj här på bloggen om alla bara kan släppa på anonymiteten och tala ut. Just nur är det lite samma känsla som på högstadiet när 80% av klassen vägrade redovisa sitt arbete inför klassen. Och tjejgänget som prompt skulle ha privata redovisningar enbart med läraren. De var tider det..

Aja, nog om svunna tider..

Let the challenge begin =)


           // Viktor Gibbs, Karlskoga. Ensam skribent och producent av denna enastående blogg.

...skulle verkligen behöva blogga lite. Det ska jag göra också. Synd om er som är här varje dag och besviket lämnar bloggen utan att ha läst något nytt över huvudtaget.

Men innan jag bloggar så ska jag Gymma, Äta lunch, Se film på samhällskunskapen och göra läxor.

Hare gött så länge!



Grannens unge Hugo och jag lirar landhockey ute på "taket" i vårsolen =)