Jag sitter i Fannys lägenhet för tillfället. Har spenderat de senaste dagarna hemma hos morsan på landet. Vi återkommer till det senare.
Jag har kommit fram till något. Visserligen gör jag detta mycket ofta och dagligen men då är det ofta mindre allvarliga saker så som att disken inte diskar sig själv och att man blir jävligt svettig om man dansar på krogen.
Nej den här gången har jag kommit fram till något som kommer förändra livet för mig och inte minst för er läsare. Nu väntar ni spänt på att jag ska presentera hur jag har uppfunnit den första teleporteringsmaskinen eller lärt mig att bli osynlig. Nej faktum är att jag helt enkelt ska rycka upp mig. Jag satt här på det berömda "nätet" och glodde runt i lite bloggar som fanns i adresslistan. Just som jag sitter och ögnar igenom inlägg efter inlägg i diverse kända och okända människors liv så inser jag att jag är ganska tragisk. Jag tränar, äter och sover. Visst jag gör en hel del annat skit med folk jag tycker om. Men för varje dag som går känner jag att jag blir mer och mer egoistisk. Det fanns en tid när jag tyckte det var kul att glädja andra och kunde skriva långa uppsatser och sen vara nöjd som aldrig förr av att någon gav mig ett leende i gengäld. På sistone har dessa känslor inte alls funnits i samma utsträckning. Tvärt om har de mer eller mindre förintats av den egocentriske Viktor som alltid sätter sig själv i första rummet och glömmer bort alla de människor som gjort honom glad genom åren. Förmodligen är det just ni som sitter och läser dessa rader framför skärmen samtidigt som ni nickar instämmande. Nog för att det kan anses någorlunda moget att jag insett vart jag hamnat men det känns ändå som att det negativa med att jag faktiskt är här väger över det positiva i min nyss funna aha!-upplevelse.
Det finns alltid folk som inspirerar..inget snack om den saken. För min del är det väldigt varierat. För tillfället är jag inspirerad av min storasyster och min lillebror. Båda är bra på att skriva. Min syster är den jag spenderat hela mitt liv med och trots att jag varit mer eller mindre dum i huvet under min uppväxt så är hon snäll mot mig än idag. Just nu är hon på Malta. Hon flyttade dit bara sådär. Jag vet inte om det bara är någon slags fasad men för mig är hon en person som definitivt förtjänar uttrycket cool. Hon gör som hon känner och säger vad hon tänker. Någon vis snubbe sa en gång att ingen är odödlig men det beror nog på hur man vrider och vänder på det. Och i mina ögon kommer nog min syster så nära odödligheten man kan.
Min lillebror är inte äldre än 17. Vilken ålder va..inte ens myndig. Så vad gör pojkar när dom är 17 år? Själv satt jag väl på msn och sökte bekräftelse från diverse ointresserade brudar eller var i en ishall någonstans och slipade på mina diamantformade kunskaper. Min lillebror gör säkert allt det där också..men när jag tänker på honom så är han bra mycket mer. Han är smart vältalig och målmedveten. Med jämna mellanrum kliver han in i rollen som besserwisser men det får jag se som ett steg i utvecklingen, något som han kommer at vänja sig av vid då den ödmjuka delen av hjärnan kommer ikapp den del som säger "jag har rätt, du har fel".
Han är i alla fall en bra kille min lillebror. Keep up the good work and aim for the stars =)

Så vad kan vi då dra för slutsats av detta nattsvammel? Jo att disken fortfarande inte diskat sig själv och att jag inte får ut mer av livet än vad jag stoppar in. Visst kan man lura till sig en extra cheeseburgare på donken någon gång utan att betala extra. Men då är vi genast inne på ämnet fusk. Något som bara skidåkare cyklister och skanska-anställda använder sig av. Det ska vi diskutera någon annan dag...



Until then, live well...


// Vik the brick