Wow! och då menar jag ett sånt där wow som när man har blivit lite chockad, lite besviken och lite upprörd på en och samma gång. Ett sånt där wow som man slänger ur sig när man inte finner några ord, när tankarna är så många att det enda man får fram är dessa tre ynka bokstäver. För att ni ska förstå vad jag talar om så ska jag ge er följande fakta:

Torsdag. Följande spelare försvinner i en trade: Frazer Mclaren, Nick Hotson, Colton Sceviour, Ty Ariss, Lucas Alexiuk.

Fredag förmiddag: Mark Guggenberger, en av våra tre målvakter blir hemskickad pga disciplinära skäl.

Fredag kväll: Världens härligaste Tayler Jordan dök inte upp på träningen tidigare samma dag och vi får på kvällen veta att han har valt att åka hem i väntan på en trade.

Lördag: Todd Pansychon har blivit "released", dvs kickad och plockas genast upp av vår konkurrent Seattle.

alltså har följande hänt. På mindre än tre dagar har 8 spelare, lagkamrater och nära vänner försvunnit från laget. Finns som sagt inga ord som kan beskriva känslan. Av dom sköna grabbarna i laget, dom som jag brukar referera till som "the boys", är det nu bara jag och Gabes kvar. Vi åker runt i hans bil från och till ishallen. Stirrar ut genom vindrutan och känner tomheten. Den är så påtaglig, obehaglig. Då och då vänder vi oss om mot det tomma baksätet. Vart är TJ? Vart är Googs? Vart är Big Mac? Vi var fem killar som alltid gjorde allt tillsammans. Tränade, skojade, festade, umgicks. Vi satt hemma hos oss och spelade gitarr, åkte go-kart på Malibu Raceway, spelade xbox hemma hos TJ. Då ska vi inte heller glömma Soaks. Han var den som lämande oss först. Fan då. Det här gick alldeles för fort. Jag var helt enkelt inte beredd. Av det Portland Winterhawks-lag som startade förra säsongen är det nu bara sex spelare kvar. Sex spelare! Mucha, King, Francis, Betker, Gabes och jag. Och då är vi ännu bara i november.
Men tro nu inte att jag bara sitter här och gnäller. Jag konstaterar mest bara vad det är som faktiskt händer. Nej, jag är mentalt stark vid det här laget, de borde ni veta. Klart att det är tungt just nu, men jag kommer över det här också. Var så säkra. Fokuserar på det jag kan påverka. Har träffat de nya spelarna idag. Vi har skrattat och skojat, har redan fått nya vänner. De är bra grabbar allihopa. Livet går vidare. Vi har en säsong att spela och matcher att vinna. What happens happens. Use it, or it uses you. Men mitt i alla tankar så är det en simpel rad från en sönderspelad låt som etsar sig fast i mitt huvud... "All good things come to an end"

// Viktor, nu endast med Gabes vid min sida.