Nu börjar det närma sig läskiga tider. Halloween står för dörren. Som ni säkert har hört är det världens grej här borta. Förmodligen överdriven och urkramad till det yttersta men landets invånare fullkomligen älskar sin halloween. Man kan förmoda att jag som den mycket upptagna man jag är inte blir alltför påverkad eller involverad i festligheterna. Till viss del är det faktiskt helt sant. Vi har tre matcher på tre dagar och det enda partyt vi kommer delta i är det i bussen på vägen hem från Tri Cities under fredagskvällen. Men trots att jag varken har skaffat en utklädnadskostym, ätit pumpa eller gått på nån halloween-fest så har den här högtiden redan hunnit sätta skräck i mig. Nog kan man tycka att en stor och stark hockeyspelare ska vara fullkomligt orädd men där är jag ett av undantagsfallen. Jag har mina svaga punkter. Spindlar är en av dom. Usch de gillar jag inte alls. Den andra är den därförbannade teven. Skräckfilmer klarar jag inte av alls. Det värsta är att det inte ens behöver vara en sån där riktig skräckis, en sån som står och trycker i horror-hyllan på Aros Video. Nä, kan skamset erkänna att filten har sakta men säkert glidigt upp mot ögontrakten på såväl Titanic som CSI Miami. Den senaste skräckfilmen jag försökte mig på att se var en svinläskig sak som hette Creep förra sommaren. Var hemma hos Anna Mellesmo en varm kväll och trodde att jag nu var stor, tuff och redo för vad som komma skulle. Men ack så fel jag hade. Efter ett antal vändor ut i köket för att "hämta ett glas vatten" stod jag till slut inte ut mer. Då var filmen inte ens halvvägs färdig. Det var självklart tungt att ge upp och samtidigt försöka hålla huvudet högt framför mitt kvinnliga sällskap. Men trots det inträffade har jag ändå fått känslan av att hon fortfarande tycker om mig, lite grann i alla fall.
 Har aldrig riktigt sett tjusningen med att bli vettskrämd. Pulsen stiger, man blir nervös och vet efter ett tag varken ut eller in. It certainly drives me crazy, thats for sure!
Nåväl, om en vecka är det över och jag ska försöka överleva halloween även denna gång. Har fått akta mig för den där teven dock. Den envisas med att rulla "Saw 4"-reklamen stup i kvarten och ha skräck-afton på var och varannan kanal. Så den enda stund jag suttit framför dumburken är mellan kl sju och åtta då dom visar två avsnitt av världens bästa serie - two and a half men - på kanalnummer 3. En härlig timme full av skratt och sköna citat som jag sedan gladeligen använder runt mina medmänniskor så ofta jag får chansen. En sak vet jag, alla kan lära sig något av superstekaren och legenden Charlie Harper.

Imorrn åker vi till Tri Cites för en bortamatch. Kommer hem samma kväll och spelar därefter hemma mot Brandon på lördag och Spokane på söndag. "Three in three", bara vinst som gäller.