Hahaha, fick mig just ett gott skratt här när jag läste morgontidningen. Det är naturligtvis vlt.se jag talar om, den tidning jag läser dagligen för att hålla koll på vad som händer inom VIK Hockey och sådär.
Där stod nämligen att J20s demontränare Per "Hellas" Hellenberg ska hjälpa a-laget nu när Tornberg är sjukskriven.
Det fick mig att skratta gott här framför datorn då vi som känner Hellas har många roliga minnen av honom som tränare. Under min tid som spelare där figurerade väldigt mycket skämtande i omklädningsrummet och då inte minst av tränarstaben med Tornberg, Lasse och Hellas i spetsen. Det blev väl inte direkt mindre av den varan då Fille klev in i båset inför förra säsongen. Vik:s juniorer kan verkligen identifieras med ordet glädje, något jag tycker vi ska vara stolta över.
Ett härligt minne jag har av Hellas var under en bortaturné uppe i Luleå. Det var en helg full av tuffa matcher, en vilsen matrialare och två bedrövliga domarinsatser. Mannen i randigt den gången hette Schilken i efternamn och var inte alls sugen på att dömma på något annat sätt än till hemmalagets favör. Något som drev vår käre Hellas till vansinne. Efter ett antal taskiga domslut kom till slut droppen. Hellas grabbar tag i närmaste vattenflaska och slungar den med all kraft mot domaren som befinner sig på andra sidan isen. Schilken i sin tur är inte sen med att kontra och visar upp vår tränare på läktaren. Av okänd anledning befinner sig en av våra spelare, Niklas Billman, ej ombytt i båset och vi får för oss att kalla honom för tränare och han går snällt upp på läktaren. För en sekund lyckades vi lura dumskallen Schilken innan han inser att den där långsmala killen i träningsoverall inte alls är vår tränare, utan en vanlig kille som är mitt inne på sitt tredje år på gymnasiet. Efter mycket om och men kliver så den skyldige, Pär Hellenberg upp på läktaren och matchen kan fortsätta. Utan tränare men men en vilja av stål så vann vi matchen efter att Mickis avgjort med en puck i tom bur. Därefter vände bussen hemåt och alla var glada och nöjda, ja alla utom Schilken förstås.