Ikväll fastnade jag på Youtube igen. Detta världskända tidsfördriv som gång efter annan hållt mig vaken bra mycket längre än det var tänkt. Den här gången hade jag en bra plan. Klockan började närma sig tio och dagen var mer eller mindre över. I vanlig ordning busade jag och Stefan runt här på övervåningen. Han och jag har rummen brevid varandra och man kan tro att vi är riktiga brorsor så som vi håller på. Vi slåss, retas, hjälper varandra och snackar skit. Om Stefan och jag  är dom två busiga bröderna så är Frazer mer som den äldre "mogna" brodern som växt ifrån alla roligheter och inte har mycket till barnasinne kvar. Han ligger på sitt rum, tittar på tv eller pratar i telefon. Det sistnämnda har det blivit läskigt mycket av på sistone. Han har ju en ny tjej ni vet. Hon är från hans hemstad men bor i Vancouver för att studera. Han ringer henne typ 6 gånger om dagen bara för att säga ingenting egentligen. Jag och Gabes har utnämnt honom till veckans "Lush Bag" fyra veckor i rad nu, bläää.
Men åter till ämnet. Vid tio-tiden tänkte jag göra kväller. Jag skulle ta en dusch och noggrant rengöra mitt långa vackra hår. Har införskaffat min gamla trotjänare head&shoulders-schampo så jag får bukt med mjällproduktionen som så gärna vill rota sig i min hårbotten. Det blir lätt så när man svettas och duschar hundra gånger om dagen varje dag i veckan. Sammanfattningsvis kan jag nog påstå att grabbar med ett skönt burr inte ska lira hockey.
Efter att jag kammat håret med två nävar balsam i hade jag tänkt spatsera ner till nedervåningen för att leta efter mat. En macka hade jag säkerligen fixat till och glufsat i mig lika snabbt därefter. Efter min festmåltid så var det bara tandborstningen som fattades innan tanken var att jag skulle krypa ner i sängen och somna så sött.
meeeen istället för att den här perfekta kvällsplaneringen utfördes så tog min elaka hjärnhalva över. Den del som handlar instinktivt och alltid lever i nuet. Den del som aldrig tänker längre än nästa steg och aldrig lämnar så mycket som en tanke åt fenomenet kallat konsekvenser.
Ändå har jag den att tacka för mycket. Det är när jag går in i det här stadiet som ideérna flödar och motivation snappas upp från alla möjliga håll. Det är den som ger mig hopp, ger mig liv.

Så efter att ha suttit i närmare två timmar på youtube så kom jag till ett klipp jag inte kunde sluta facineras av.
Det är från programmet "britain's got talent". Det är precis som svenska Talang 2007 och i det här avsnittet får man möta Craig Wormesley. Han håller med en annorlunda sysselsättning och gör det riktigt bra. Han älskar det han gör och är väldigt imponerad av hans entusiasm, skicklighet och mod. Dagens hjälte!