Det var en gång 20 pojkar som skulle åka buss. De skulle upp till en stad norr om Seattle som kallas för Everett. I Everett fanns ett hockeylag som kallas för "Silvertips". De 20 pojkarna skulle möta just dessa Silvertips i en tuff drabbning i några timmar senare. De hoppades alla på ett bra resultat. De var alla trötta på att förlora och kände att nu var tiden inne. Om alla bara gjorde sitt jobb där ute på isen så skulle de nog kunna gå vägen. Men ingen av dem vågade mer än att hoppas. De hade försökte förut och misslyckats. Rädslan var stor i gruppen. Det var ett ängsligt och osäkert gäng hockeyspelare som satte sig på bussen. Självförtroendet hade fått sig mer än en törn på vägen till just den här resan. De hade bara lyckats göra tre mål på fyra matcher. På samma fyra matcher hade de bara lyckats få till 15 skott i snitt på motståndarkassen. Pressen var stor. Negativa röster har börjat höras från stadens alla håll. Små problem blir lätt större när man inte har vinden i ryggen. Den här skaran av unga män har inte haft tur med vädret i snart ett år nu. Det har varit motvind, uppförsbackar och motorstopp. Inte ens hemlängtan  har hjälpt dem.
Men den här dagen när de 20 pojkarna satte sig på bussen så var någonting annorlunda. Alla kände på sig att något stort var på gång. Varenda en av dem visste att det hängde på just deras axlar. Inga fler ursäkter, inga föer tomma ord, inga fler dåliga insatser. Den tiden var förbi. Från och med den här dagen skulle de alla gå med huvudet högt och kämpa för den som satt brevid dem. Just idag så vände vinden..