Idag har jag varit åskådare. Och inte vilken åskådare som helst. Jag har sett highschool-tjejer spela volleyboll. Haha, kan ni tänka er..det värsta av allt var nog att dom var fruktansvärt mycket bättre än vad jag hade väntat mig.
Den drygt 90 minuter långa drabbningen stod mellan de regerande mästarna Sherwood Bowmen och bortalaget, the Falcons. Det som fångade mest av vår uppmärksamhet, efter de kortkorta hotpantsen var nog hur mycket tjejerna kommunicerade. Dom hojtade kommandon, yttrade glädjetjut och hejjaramsor..allt på en och samma gång. Faktum var att dom kommunicerade, tjoade och skrek så mycket att den lilla skaran ovana supportrar(dvs oss) gick därifrån med en sjudundrade huvudvärk.
Annars måste volleybollmatchen ses som dagens tummen upp. och finns det en tumme som pekar uppåt måste det naturligtvis finnas en som pekar nedåt också. Dagens tumme ner går till det ovälkomna spöregnet som väntade oss när vi steg ut från gympasalen. Regnet öste ner som aldrig förr och jag blev dyngsur ända in på bara skinnet, tvi vale!