Snackade just lite med mr.Enroth på msn. Målvakten ni vet. Blir alltid glad och motiverad efter jag snackat med eller träffat den grabben. Han är genomschysst liksom. Helylle. En riktig kompis. Det är ont om såna idag. Såna där som man vet vart man har i alla väder. De kan överasska en med en härlig komplimang från ingenstans utan att man egentligen förtjänat de. Till en början blir man lite tagen på sängen och den första tanken är "nee, så är det ju inte". Men sen, när man låter det smälta in och man känner att motparten verkligen menar det som just sagts så växer man ett par centimeter i skorna. Precis sådär lagom mycket för att nå upp till nästa steg i livets långa trappa. Man kan sedan med gott självförtroende och den där stöttande handen på axeln ta ett stabilt kliv upp mot toppen, mot sina drömmars mål, mot ett långt och lyckligt liv.
Sen att "Roten" är kung i kassen och en fullfjädrad quarterback försämrar inte hans chanser direkt till titeln som världens bästa människa. Men oavsett vad som händer är han redan i mtt hall of fame =)