Walk Hard

Yo yo yo!
Jag känner en trött kille, Viktor Fred Gibbs Sjödin heter han.

Sitter i Dave Lidströms ena fåtölj, den högra, och kämpar för att hålla mig vaken. Till vänster om mig sitter Peppe med sin laptop, och till vänster om honom sitter husägaren själv, även han med en bärbar dator i knät.
I synkroniserad stillhet stirrar vi in i varsin blänkande datorskärm utan att yttra så mycket som ett ljud till varandra. Detta är inte på något sett ett bevis på osämja mellan dessa tre musketörer utan snarare ett bevis på en svårförklarad vänskap och tillit som är svår att förstå för den som inte är har upplevt det med egna ögon.
Det enda som hörs i rummet är smattrandet av fingrar på tangentbordet och då och då en rykande svordom när de mobila bredbanden strejkar eller en hemsida har laddats för långsamt.
De tre grabbarna är relativt slutkörda efter dagens pass. Först hård is, sen hård fys. Jobbigt, men bra =)

Vi kom hem från Borås kl 2 i natt. Torsk med 2-1 där nere. Vi måste börja lira lite enklare och rakare om du frågar mig. Men de löser sig med tiden. Fick några byten i tredje, kändes hur kul som helst. Fick in en fin tackling också, bara att ösa på nu.
Upp vid halv nio i morse och bege mig till skolan. Var riktigt tungt. Kallt och jävligt i lägenheten också. Snoozade ett antal gånger innan ja käka en tallrik gröt och rullade de 15 sekunderna ner dit..
Ny dag imorrn också har jag för mig..japp, kollade kalendern och de va minsanna fredag imorrn. Får se vad den för med sig.


Nu klappar ögonen igen här vilken sekund som helst...



                                Later skater


Kommentarer
Postat av: vanessa

Ha.. killar alltså

2008-08-21 @ 23:34:52
URL: http://blogg.aftonbladet.se/22280/
Postat av: så underbart

saknar just de där. att bara inte göra nånting. så jävla skönt.

2008-08-24 @ 01:10:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0