Fucker fucker fuckers!
Ta det inte så allvarligt, citerade bara Stifmeisters lillebror i den högkvalitativa highschool-filmen American Pie 2.

Saken är i alla fall den, att jag nyss har åtagit mig och fullbordat min enda och klart viktigaste uppgift under denna högtid vi rätt och slätt kallar för jul.
Jag har huggit en gran.
En gran är vitalt, väsentligt, praktfullt och julens mittpunkt. Det är den vi samlas runt. Det är granen vi ivrigt kikar på och under för att med stora ögon se över alla paket som förhoppningsvis befinner sig där.
Ni ska vet att jag tar min plikt som granhuggare på största allvar. Många av er kanske föreställer sig mig likt en vilsen Rudolf Andersson som regelvidrigt stjäl en medioker gran i sagan om Sunes Jul.
Icke sa nicke. För att ro i hamn en gran värdig en familj av vår kaliber krävs några mycket viktiga saker hos en människa.
Tålamod.
Skicklighet.
Och i dagens fall, ett utomordentligt mörkerseende.
Det senare uppnås lättas vid ett rikligt intag av morötter i tidig ålder.

Anledningen till att ett effektivt morotsätande i yngre dagar var fördelaktigt dagen till ära var ingen mindre än min brist på timing. Kombinationen av en allt för lång shoppingdag i Västerås och mörkrets tidiga intåg till vårt dystra vinterland gjorde att granletandet blev svårare än vanligt. Ingen vänlig själv hade heller varit generös nog att smälla upp någon form av elektrisk belysning i skogen bakom huset. Något som ytterligare försvårade mitt uppdrag.
Men efter lite snubblande på de nu osynliga rötterna hade jag luktat mig fram till årets lyckligaste gran. En cirka två meter hög rackare med en spänn vid på cirka 90 centimeter, perfekt!
Tre yxhugg och några tuffa meters lufsande senare stod granen i hemmets nybyggda vardagsrum och stoltserade med sin prakt.

Nu har vi suttit där framför vårt vackra träd och ätit glögg och pepparkakor. Härnäst på menyn står den årliga tomtegröten, mumsfilibabba!

Imorgon är det Christmas Eve. Vissa är mer excited än andra över dopparedagen (läs lillasyster Frida) medan jag själv på senare år har växt ifrån min dåliga vana att absolut inte kunna sova under hela natten före. Man låg där klarvaken och lyssnade efter tomtens steg, tänk om man hade vetat sanningen.. Nej, det var tuffa tider ska ni veta.


Så nu säger jag en sista gång. Merry Christmas och en God jul.


Xoxo

// Viktor