Good afternoon beloved readers!

Min statistik över antalet läsare avslöjar till min stora glädje att ni inte givit upp ännu. Och med all rätta måste jag tillägga. För här är jag igen. Funky, fresh and hungry for more.
Jag tror att vi härmed får inviga ett nytt kapitel i mitt liv såväl som i bloggandet. Efter drygt två säsonger på den amerikanska västkusten har jag styrt kosan hemåt och slagit mig ner i Alfred Nobels sverigehem, Karlskoga.
Ett idylliskt samhälle i gränslandet mellan Värmland och Närke. Här finns 30 000 invånare, ett mcdonalds och två ishockeylag. Jag spelar i storebror Bofors Bobcats som just nu krigar för en playoff plats i den stentuffa allsvenskan.
Om cirkus tre timmar släpps pucken i Nobelhallen för match mellan Bobcats och gästande Malmö Redhawks.
Ska bli riktigt skoj. På mindre än en vecka har vi slagit två topplag i Björklöven och Rögle, så ingenting är omöjligt.
Det är sista matchen innan landslagsuppehållet så det är bara att "empty the tanks" som det så vackert heter.

Många har frågorna varit om vad som hände där borta, hur det känns att bli kickad och vad jag ska göra nu härnäst. Det sista vet ni nu svaret sen i förra veckan då jag så chockernade (för vissa) skrev på för Bofors istället för att spela j20 hockey "hemma" i Västerås. Jag tycker att sättet VIK agerade på när jag kom hem var mycket märkligt. Och när sportchef Rohlin sen sågade mig på samma sätt som han gjorde med Robin Persson förra året då han gick till Nyköping kändes det väldigt bra i själen att jag tog mig mod att gå till en annan förening.
Jag var ju både "loj och oträningsvillig" när jag direkt efter hemkomst tränade dubbla ispass plus fys hela veckan för att komma in i det hela. Ha ha, säger jag åt det. No further comments..

Nu har jag varit i Karlskoga i exakt 11 dagar, 2 timmar och 54 minuter. Såhär långt finns det ingenting att klaga på. Fast det där uttrycket tycker jag är felaktigt. Vill man så kan man alltid klaga på någonting..i värsta fall så går det bra med att bara dra av en suck och klaga över hur bra man egentligen har det jämfört med nån annan stackare man med all säkerhet vet inte alls har det lika gött där den befinner sig. I mitt fall kommer jag genast att tänka på mina gamla torsk-polare i Portland som kämpar med allvarliga mentala sjukdomar till följd av på tok för många förlorade matcher på alldeles för kort tid.. may god be with you.
Men som sagt, Karlskoga är litet men trevligt. Var vid lunchtid nere på stan och köpte mig ett mobilt bredband. Teknikens under har återigen exceed my expectations då det fungerar hur bra som helst. Bara en hunka i månaden också. I spalten för övriga noteringa kan jag tillägga att jag jobbar hårt med att lägga mig till med den lokala dialekten. Den är en blandning av värmländska och närkemål med inslag av både östgötska och göteborska. I vårt omklädningsrum kan jag säga att det är snäppet värre. Där blandas värmländska, med linköpingsdialekt, dalmål, göteborska, stockhomska, rikssvenska(jag), norrländska och nånting mitt emellan som har sitt ursprung i Tranås. Att prata den här dialekten är i det närmaste omöjligt eftersom den skiljer sig så pass mycket från ord till ord. Men jag vet i alla fall att alla O:n blir Ö:n och att man kan säga dyng framför alla ord för att förstärka deras betydelse. En personlig favorit är "dynggött", smaka på den ni..