Klockan är sent söndag kväll. Har just varit hemma hos Soffan. Som vanligt dyngdegade jag i hennes tvåsitssoffa som jag på ett finurligt sätt möblerat om till yttersta bekvämlighet. Dagens höjdpunkt, förutom det sedvanliga soffdegandet, var pappa Nisses investering i en jättestor tv-apparat. Den förhöjde underhållningsvärdet på kvällens fotbollsmatch avsevärt och vi satt båda och njöt framför där framför dumburken. Tack Nisse!
Vi har det bra jag och Soffan. Hon fixade matlåda åt oss till imorgon och i gengäld gav jag henne en snabb lektion i hockeyns ABC. Idag diskuterade vi offsideregeln ingående och gick som hastigast över det komplicerade fenomenet kallat Icing. Soffan lämnar oss förmodligen till hösten för studier i Uppsala. Det normala vore väl kanske att vara glad för hennes skull men det är jag verkligen inte. Kommer bli tomt utan henne här. Så jag håller båda tummarna och hoppas att det skiter sig fullständigt i den nya staden.

Imorgon är det måndag. Sista träningsveckan före uppehållet. Sedan följer fyra långa veckor av sol, bad och allmänt slackande...eller inte. Vi får individuella träningscheman över sommaren och det gäller att ligga i då det nalkas tester direkt vid uppstarten. Är nog inga höga odds på det faktum att mitt träningschema förmodligen kommer innehålla mer kondition och snabbhet än styrkepass på gymmet.

Kanske har missat att nämna det men jag har lyckats snubbla in på en arbetsplats också. Nu mera är jag vice vd på Team Sportias hockeyavdelning här i staden. Mitt överhuvud Johnny är den som har mest koll på grejerna men nu går han på semester så jag får ta över årorna ett par veckor. Konstigt nog har det varit dåligt med hockeykunder såhär långt så jag har fått fördriva tiden med att terrorisera den övriga personalen samt åka runt i butiken på en ny skateboardliknande sak som kallas för "the wave". Har blivit något av en mästare på wave-brädan och mitt självförtroende var på topp ända tills jag tog mig vatten över huvudet och försökte mig på en wheelie på bakhjulet. Det slutade med ett högljutt brak in i Crocs-hyllan och som grädde på moset skrapade jag upp ena knät och ena armbågen. Dock har detta lilla missöde inte sänkt mina ambitioner. Man måste våga för att vinna. The Wave, here i come!

Det jag ville få fram var i alla fall det att alla ni som bor i Karlskoga (eller angränsande städer inom 30 mils avstånd) borde pallra er ner till butiken och minst köpa ett par skridskosnören av er käre bloggkrönikör. Skridskosnören är universella ting som kan användas till en herrans massa saker. Möjligheterna är oändliga. Om inte annat så får ni i alla fall en trevlig pratstund med mig och jag får tiden att gå lite snabbare =)   

Sovtajm för en annan.



En gång i tiden gjorde jag en succéartad praktik på El-man i Västerås. På bilden lyser mitt goda intiativtagande igenom då jag bjöd alla hungriga kunder på korv under en pågående kampanj.  Bra idé av mig där!