Har nu fullföljt 7 dagar ute på Ceveds sport. Rykten bland övrig personal skvallrar om en succéartad insats såhär långt. Ord som "Vilken kille!" och "tänk om alla var som honom" har hörts i lokalen enligt säkra källor. Kan låta för bra för att vara sant...det är det nog också tyvärr. Men kul har jag i alla fall, och det är ju ändå det viktigaste har jag hört =)

Gräsklippningen
Idag fick jag den stora äran att minska höjden på områdets gräsmattor med en vindsnabb men fruktansvärt svårstartad gammal stiga-klippare. Nog så svårt för den mest erfarne av gräsklipparingenjörer ute i landet men som ni kanske redan förstått inte var någon direkt utmaning för mig. Den enda eventuella tabben jag gjorde var beslutet att ignorera den skräpansamling som samlats runt om i dikeskanten. Glad i hågen utan en tanke på vidare konsekvenser dundrade jag över diverse plastburkar, glasspapper och kvitton. Detta var något jag bittert ångrade då slavdrivare Carl en stund senare beordrade mig att ta tag i del två av uppdraget, nämligen att plocka upp det skräp som kunde tänkas ligga i dessa diken som jag likt en fartblind tonåring just demolerat med mitt gula stiga-monster. Naturligtvis analyserade jag dilemmat på ett moget sätt, bet ihop och gick ut för att rensa upp kvarlevorna efter min gräsklippningsmassaker. Om man slänger in en gnutta optimistiskt tänk i situationen kan man till och med se det som att jag kanske slåttrat sönder allt skräp i småbitar för att hålla mig själv sysselsatt en extra timme eller två. Sicken arbetsmyra han är den där Gibbs ;)
Mitt glada sopgubbe-humör höll sig ända tills jag stötte på ett allt för stort hinder. Tydligen hade jag tagit mig vatten över huvudet och förstört resterna av en folieinklädd kebabrulle som någon idiot hade fått för sig att förtära just på vår parkering cirka 8 kilometer från närmaste kebaberia. Detta en gång så prydliga kebabfodral låg nu splittrat i tusentals små, silvrigt skinande konfettibitar och var inte alls sugna på att alla samtidigt hoppa in i min svarta sopsäck.
Tror det är sånt här som kallas för karma och den vise mannen som kom på det uttrycket ville säkert att människan på det här sättet skulle lära sig att ta konsekvenserna av sina handlingar eller något sånt trams. Nog för att jag är bra på att blåsa upp små saker till väldigt stora men om ärligheten ska fram så gick alltting ganska bra trots dessa små missöden.. Jag menar, vad kan gå snett när man har Markoolios Em-låt poppandes i hörlurarna =)

----------

I övrigt var det en mycket bra dag på jobbet. Geico-mannen Carl har fått storhetsvansinne och inbillar sig att jag är hans personliga hackkyckling och tar varje tillfälle han får att ge mig en pik eller skicka ut mig på något meningslöst uppdrag. Per L var alldeles salig hela dagen över att Kupolen serverade pannbiff som dagens lunch. Tydligen är detta något av en favoriträtt i hans hushåll och även något som borde göras till nationalrätt och serveras minst en gång i veckan. Inget ont om pannbiffar, men visst finns det godare grejer.
Jenny var bedrövad över sin hårfärg som hade gått emot henne och blivit en nyans brunare istället för det efterlysta blonda som hon tjatat om hela veckan.
Ynglingen Linnéa vann även idag tävlingen om vem som kan använda mest hårspray på en och samma dag. Till hennes försvar skall det sägas att hon faktiskt sitter inne med en riktigt ball frilla!
Cykel-Emma bjöd på mini-rut med kaviar på fikastunden, till min stora förtjusning. Har lyckats tigga till mig ett par såna härligheter nu och måste säga att dem verkligen inte går av för hackor! Det finns dock ett problem som vi trots obegränsad hjärnkapacitet inte kan komma underfund med. Hur i allsin dar blir kaviaren randing när den kommer ut ur tuben? Kanske finns det en helt logisk och simpel förklaring men erkänn att det känns rätt invecklat. Men snyggt äre, och gott dessutom. Dagens ros går därför till Kalles Randiga. Om jag stöter på den där Kalle nån dag så ska jag ge honom en riktig klapp på axlen. Tror ändå de kan vara svårt att stöta på karln. Finns många blonda och blåögda små pojkar i det här landet...

------------------------------------

Bjuder på en bild..

Henke, jag och Mario i New York City