När man precis lagt sig till rätta i sängen, datorn i knät (på en bricka, tack för tipset), och tar ett djupt andetag av lättnad för att man överlevt ännu en dag i livets hårda skola så upptäcker man det självklara felet i den annars så perfekt uppmålade bilden. Med ve och fasa kikar man sakta upp mot ljusskenet som syns någonstans långt till höger i synfältet. Man blundar en kort sekund och hoppas på något slags mirakel som raderat ut vad det nu än kan vara som just är på väg att förstöra min rådande situation av utmattning och välbehag.
Trots upprepade blinkningar av varierande längd syns ljusskenet fortfarande. Efter många små, snabba diskussioner  med mig själv i min sundaste av hjärnhalvor erkänner jag slutligen skamset att jag glömt att släcka lampan i köket.
En minst lika intensiv överläggning sker sedan där lusten att skita i lampjäveln är oerhört stark, men där det gamla goda, sedan barnsben inbankade samvetet och tron på att "göra det rätta" till slut får övertaget.
Jag parkerar my precious på nattduksbordet bredvid mig, gör några snabba has-aktiga skutt för att ta mig till sängkanten och hoppar sedan ner i en obehaglig tillvaro av kyla och irritation.
Fyra sekunder senare är jag tillbaka i sänghalmen och funderar återigen på vad i hela friden jag håller på med...