Slagit mig till rätta. På den plats där jag hör hemma. Den plats jag alltid bloggar ifrån. Cirkus i alla fall 98% av gångerna. Västra flygeln på den rangliga sängen alldeles intill den himmelsblå soffgruppen.
Är faktiskt trött just nu. Ögonlocken är tunga som bly, svårt att fokusera blicken. Faktum är att jag blundar just nu. Där av kan det finnas en del felaktigheter i texten som följer. Men jag jobbar på. Rätt intressant faktiskt. Fingrarna går automatiskt över tangentbordet. Som de aldrig tgjot annat. SAmtidigt befinner sig min hjärna i ett tillstånd av vakum. DEn är någonstans långt borta.. Den lyssnar noggrant på gitarrsolot i lynyrd skynyrds gamla dänga och avnjuter ännu en stillsamhkväll på Torget 4.
Nej nu får det var nog. Skakar ett par gånger på huvudet för att väcka kroppen till liv.

En dag är ingen dag utan lite fakta.
Solen gick upp, ner och lite jorden snurrade ännu ett varv runt sin egen axel.
Hände lite vardagliga saker i mitt liv också.

40 minuters träning idag. Några å-p-s, en två-mot-etta, några övningar till som ja inte minns och lite "tre puckar" på slutet. Låter nog som en riktig soppa för ej inbitna hockeyfantaster. Men kan väl säga som så att det var en lätt träning..
Free bird kan förresten vara världens längsta låt. Tar liksom aldrig slut..Dom trummar på ännu.
Match imorgon, på en tisdag. Känns konstigt. Vi möter VIK och det ska bli rikigt kul. Hoppas inte armen får sig för många smällar bara. Han blir så gnällig då. Håkan har lärt mig att stänga av smärtan men ibland är det förvånansvärt svårt. Kan inte sånt där med nervsystem så värst bra men det vill verkligen jävlas lite då och då. Nedrans Gud där uppe i himlen som gjorde så att vi människor kan känna smärta, vad ska sådant vara bra för?

Nu ska Gibbs sova. Oftast säger jag bara så för att sedan hitta på tusen saker til jag måste göra eller kolla upp innan jag kan slumra in. Men nu menar jag det verkligen. Måste vara tidsomställningen. En lokalt uppfunnen jetlag som lätt kan jämföras med en 7 timmars flight över atlanten.

Idag beställde vi en jäkla massa godkända dopingpreparat före träningen. Alltid kul med lite nya kosttillskott i skåpet. Om inte annat får man en riktigt mental boost av såna grejer. Tänker är liksom "eftersom det står på förpackningen att jag ska bli starkare så blir jag det, no doubt". Det där "tro inte på allt du ser på tv"-snacket gäller definitivt inte i världen av konstgjorda preparat för upphöjd prestationsförmåga.. Ronnie Coleman, here i come!


Imorrn ska Anton ta med kameran ner till isvärmingen. Får se vad vi får ihop..


 Sleep tight ya'll!