Sofie har just gjort en dödssynd. Hon sitter på min säng och pillar bland mina saker i brist på annat tidsfördriv.

Plötsligt hör jag ett "Ånej!".

Hon har gjort den enda sak man absolut inte får göra mot en lektyrgalen killes påbörjade roman. I all hast och klumpighet har hon lyckats få mitt fina lila-orangea, perfekt ditsatta bokmärke att falla pladask ut på det dammiga golvet. Utan varken ha kollat upp sidnummer eller haft artigheten att sätta ett omsorgsfullt finger på stället där jag var.

Antar att det enda alternativet för mig nu är att läsa om de cirka 200 sidorna jag redan läst för att på så sätt faställa exakt hur långt jag kommit..
Men det är lugnt Sofie, förlåtande som jag är så ska jag nog kunna komma över det här lilla missödet också =)