Love..

What a feeling. Blev just sådär blixtkär i en tjej jag pratade med. Jag vet att jag som vanligt bara blev kär i kärleken men det räcker rätt långt ändå. En timme eller två brukar det kunna hålla i sig. Ibland så länge som en hel dag. Ibland i bara några minuter. Vi pratade om en helg, om att fly från verkligheten, och om vad vi inte pratat om på evigheter..
Fick nyligen ett sms från David. Jag blev ombedd att stiga ner på caféet för en fika-session. Självklart skall jag de.
Måste bara äta först. En ack så viktig del av en hockeyspelares vardag. Makaroner och farligkorv står på menyn. En klassik men alltid välsmakande måltid.

Idag skulle jag vilja prata vett. Diskutera allvarliga ämnen som framtid, dåtid och oskönheten bland dagens kvinnor. Men till detta finnes ingen tid för tillfället. First thing first, som Mike Tyson skulle ha sagt.
Ikväll börjar Boston Tea Party igen också. Ser fram emot det, mycket. Ett program helt i min smak.

Samtidigt skulle jag idag vilja skriva ett roligt inlägg, ett inlägg med humor. Jag skulle vilja skriva ner någon gammal story från portland-tiden, om våra roliga upptåg i Bobcats omklädningsrum, förklara för er vad som på fyllespråk menas med att "ta hem en stanley cup".

Det jag vill komma till kan vi väl sammanfatta som dagens portion av moralkaka. Det är mycket man vill, men inte allt man få eller göra. Inte på samma gång åtminstone..

Därför anammar jag återigen Mike Tysons(?) gamla citat och återgår till köket där min pasta för tillfället är på god väg mot tillståndet överkokt. Och det vill vi ju inte ska hända..

 På återhörande.. Adios