Msn-döden

Har ni också varit med om den?

Ponera att klockan är cirka tio halv elva på kvällskvisten. Ni sätter er tillrätta i sängen/soffan/stolen och riktar in er på cirka en timmes effektivt datanördande. De vanliga hemsidorna ska bläddras igenom. Mailen, facebook, hockeysverige, diverse bloggar. Ni kanske har planerat att ladda ner den där låten ni tänkt på hela dagen. On a rare occasion kan det till och med förefalla sig så att skolarbete finns med på dagordningen.

Just som du är i full färd med att sätta igång. Muspekaren har dragit sig i nordvästlig riktning mot internet-ikonen. Allt verkar gå som planerat. PLING!..först ett ganska vänligt ljud som mest talar om att du inte är bortglömd. PLING! så kommer ett till. och ett till, och ännu ett. Genast börjar stressen smyga sig på. Snäll, vänlig och tacksam som du är gentemot dessa människor som vill ödsla sin tid på dig vill du så gärna klicka upp fönstrena och svara med detsamma. Men djävulen på högeraxeln påminner lika snabbt om att det där kan vänta, du hade faktiskt en plan att följa. När antalet orangeblinkande rutor i nederkant stigit till 8 börjar paniken sprida sig. Begreppet beslutsångest är passerat och det är med krampaktiga rörelser du börjar beta av inkräktarna.

Det kräver all din uppmärksamhet och teknik för att klara av uppgiften och hålla alla parter på gott humör. Som i trans klickar du upp fönster, skriver ett svar, ny fråga sen ner igen. Ny ruta. Samma procedur.

Efter vad som känts som två röda minuter börjar stormen att lägga sig. Du sneglar försiktigt ner mot klockan i höger hörn. Efter en snabb titt noterar hjärnan att de har gått en och en halv timme. Du tittar till igen och liksom stannar med blicken i några sekunder för att försäkra dig om att du ögonen inte spelat dig ett spratt.

Nej det stämmer.

Vad som skulle vara en snabb check av the world wide webbs oändliga utbud och en tidig sänggång har genast förvandlats till en uppesittarkväll med femtielva disskussioner av varierande kvalitet. Först tänker du, Fan!.

Sen inser du att exakt samma drama har utspelat sig de tolv föregående kvällarna och den stigande ångesten dämpas genast.

Med några minuters stilla surfande, förmodligen på youtube eller någon annan bekymmersfri webbplats, ändras attityden märkbart. Du tänker att vila, de kan man göra i graven men de där personerna du kallar vänner måste du ta vara på här och nu.

Så för att summera ett långt dravvel om farorna med att ha automatisk inloggning på msn så kan vi konstarea vad? Jo. Att om man håller hastigheten på en 110-väg i en timme så kommer man på pricken elva mil från där man startade, och att livet är för kort för att bekymra sig över småsaker.

"Love what you do, do what you love"