---

Kom just till en insikt..
detta skedde efter att ha läst en hel del wall posts i facebook-gruppen "Matt Sokol...the legend will never die". Det är en grupp tillägnad en man med extraordinära egenskaper ofta relaterade till antingen äckliga saker eller rent ut av skitäckliga saker. Hur som helst, bottom line. Det är freakin hilarious! Jag hade förmånen att få spela med denne man i två säsongers tid. Och jag kan nog nästan lova att jag aldrig kommer stöta på en liknande själ någonsin..

Anyhow. Min insikt då..?

Jo.

True Happiness. Och då snackar jag inte om sånt där blidderbladder-bullshit i filmens värld där två personer möts och blir instantly kära i varandra.

Nej.

True Happiness som i att bara känna en sån trygghet och avslappnat skön känsla inom dig själv att du vågar vara just, dig själv. Tyvärr har jag insett att som hockeyspelare är det näst intill omöjligt. Du har alltid ett ansvar att tänka efter två gånger. Inte vara så, inte göra si. Bottom line, it sucks.

Om du nu inte väljer att gå Sean Avery-vägen, vara dig själv, kontroversiell och få oanade mängder skit kastad över dig av IQ-befriat mediafolk och världens samlade pack av torrbollar.
Det behövs fler pionjärer där ute. Revolterande original som visar vägen för alla dem med gravt nedsatt syn på vad livet har att erbjuda.
Så enligt mig har vi två val.
1.  Köpa ett par riktigt bra glasögon, typ calvin klein med dubbelslipade monsterglas för så mycket pengar att vi dagen efter får ångest och inte vill kliva ut genom dörren...

...eller...

2. Sätta på en riktigt skön och energifylld låt, typ Otis Days odödliga "Shout!", läsa wall posts på "Matt Sokol...the legend vill never die" och leva det liv vi egentligen vill leva. Say what you wanna say, do what you wanna do.
Trots att allting pekar på den raka motsatsen motsatsen så behövs det fler Sean Averys och Matt Sokols där ute..


think about it...tja!

---